BrewDog & Mikkeller: Devine Rebel Mortlach Reserve 2008
Devine Rebel; komplex ton av choklad, kola, fat, ekig vanilj och en nästan stickig doft som whiskey gärna har. Fyllig, honung, mycket fat och vanilj i smaken; eftersmaken är tung av smörig ek och kola. Plommon och dadlar kommer fram med tiden och ölen blir varmare.
Lättrostat fat, som kaffe kan vara. En lite bärig ton smyger sig in i doften tillsammans med mer ljunghonung! Bären övergår till en fruktig ton allt eftersom tiden går. Fantastisk, gudomlig öl!!!
Detta är helt enkelt en fantastisk öl! Det kan möjligtvis bli bättre, men detta är inte långt ifrån perfektion. Tycker man om öl som fått ligga till sig lite är detta kronan på verket!
Devine Rebel är precis så gudomlig och rebelliskt underbar som man kan tro!
Ny blogg!
Jepp, så är det! Jag har under eftermiddagen suttit och trixat med en ny blogg för min senaste skapelse, Left 4 Dead in Stockholm. Under ett tag har jag funderat på hur jag ska nå ut till fler med den och inte bara posta på ett lokalt forum som jag kikar in på ibland, utan verkligen ha en egen adress som alla kan gå till! Med detta i sinn skapade jag www.l4dsthlm.wordpress.com och där kan ni från och med måndag läsa om Fredde, Martin och Tobbe på deras äventyr i ett Stockholm som översvämmats av zombies!!! Skrämmande, eller hur? ;)
Hoppas ni tittar och hoppas det roar!
Det är en fråga om ÖL!
Jag borde nog börja skriva här oftare, just för att det är skönt att låta fingrarna arbeta lite kors och tvärs. Om jag lutar mig tillbaka nu så ser jag hur fingrarna flyger fram över tangentbordet och inte riktigt hinner med i det jag skriver. Men vad gör det när man kan sudda. :)
Ikväll är det en ganska lugn kväll; jag sitter uppe och myser lite på egen hand med ett par öl som sällskap. Har just nu en Mohawk Extra IPA i glaset och jag måste säga att det är en av de bättre IPA-ölen jag druckit från ett svenskt bryggeri. En IPA ska ha det där lilla extra humletillskottet, den där riktiga beskan... Jag har provat många IPA, men tar man t ex Nils Oscar Inda Ale (som jag gissar ska vara ett slags India Pale Ale = IPA) så står den sig verkligen slätt. Fruktig humle, jo visst, men beskan?! Nej, inte helt lyckat även om ölen var god i sig.
För någon vecka sedan hade jag ett litet födelsedagsfika här hemma hos mig. Mycket trevligt var det och jag tror att mor och far samt mormor och morfar uppskattade det. Till chokladkakan serverades det givetvis öl; många tror säkert att jag helt enkelt är besatt (och så är väl fallet) men en lite kraftigare stout/imperial stout fungerar så oerhört väl till en chokladkaka! Ta en Midtfyns Bryghus och lite kladdkaka... Det kommer att funka, jag lovar.
Öl som avec är helt klart här för att stanna, åtminstone i mitt liv!
Detta för oss lagom sökt in på nästa punkt i mitt liv; öl. Ja, öl som yrke då. Den 13e september börjar Bryggeritekniken i Ludvika och jag måste säga att jag verkligen ser fram emot det. Allting faller liksom på plats där. Varför inte jobba med något man tycker om? Det är många som gör det, men samtidigt är det många som slutar hoppas och inte riktigt tar steget fullt ut. Hur ser det ut egentligen? Varför nöja sig? :)
Jag har studerat kursplanen några gånger och försökt få en bild av hur de närmaste 18 månaderna av mitt liv kommer se ut. Yrkeshögskolepoängen ser lite annorlunda ut än de vanliga högskolepoängen; ett halvår är 100 poäng om jag förstått det rätt, så jag har 300 poäng framför mig, varav 70 är praktik, eller Lärande i arbete som de kallar det. Det ser jag väldigt mycket fram emot!
Som ett led i kunskaperna att gå det här programmet tänker jag också att jag ska börja brygga hemma så smått. Det är inte särskilt svårt... Kanske har jag nämnt det förr här på bloggen...
Anyhow, hur bra vore det inte att prova ett par gånger hemma också och se vad det kan bli av det? :)
Drömmen vore väl ett eget litet bryggeri någonstans och möjligheten att brygga det öl jag vill ha själv. När jag var på jobbet idag kom jag på den klyschiga raden "Ett öl för varje tillfälle" i samband med att jag och en kollega stod och diskuterade pilgrimsmusslor med ett visst vin, Gnarly Head Viognier. Jag är övertygad om att den lite jordiga, rökiga smaken av grillade pilgrimsmusslor skulle gå utmärkt med en flaska Gnarly Head!
Ett öl för varje tillfälle... ja, det går absolut att ordna. Aperitif; en dubbel-IPA jäst på päroncognacfat. :) Till den grillade fläskfilén; en härligt humlad lager eller varför inte en fruktig ale. Till efterrätten; gräddtårta med stout lagrad på whiskeyfat eller en eldig Schorschbock!
Där har ni min lista. Now, do it!
Ikväll är det en ganska lugn kväll; jag sitter uppe och myser lite på egen hand med ett par öl som sällskap. Har just nu en Mohawk Extra IPA i glaset och jag måste säga att det är en av de bättre IPA-ölen jag druckit från ett svenskt bryggeri. En IPA ska ha det där lilla extra humletillskottet, den där riktiga beskan... Jag har provat många IPA, men tar man t ex Nils Oscar Inda Ale (som jag gissar ska vara ett slags India Pale Ale = IPA) så står den sig verkligen slätt. Fruktig humle, jo visst, men beskan?! Nej, inte helt lyckat även om ölen var god i sig.
För någon vecka sedan hade jag ett litet födelsedagsfika här hemma hos mig. Mycket trevligt var det och jag tror att mor och far samt mormor och morfar uppskattade det. Till chokladkakan serverades det givetvis öl; många tror säkert att jag helt enkelt är besatt (och så är väl fallet) men en lite kraftigare stout/imperial stout fungerar så oerhört väl till en chokladkaka! Ta en Midtfyns Bryghus och lite kladdkaka... Det kommer att funka, jag lovar.
Öl som avec är helt klart här för att stanna, åtminstone i mitt liv!
Detta för oss lagom sökt in på nästa punkt i mitt liv; öl. Ja, öl som yrke då. Den 13e september börjar Bryggeritekniken i Ludvika och jag måste säga att jag verkligen ser fram emot det. Allting faller liksom på plats där. Varför inte jobba med något man tycker om? Det är många som gör det, men samtidigt är det många som slutar hoppas och inte riktigt tar steget fullt ut. Hur ser det ut egentligen? Varför nöja sig? :)
Jag har studerat kursplanen några gånger och försökt få en bild av hur de närmaste 18 månaderna av mitt liv kommer se ut. Yrkeshögskolepoängen ser lite annorlunda ut än de vanliga högskolepoängen; ett halvår är 100 poäng om jag förstått det rätt, så jag har 300 poäng framför mig, varav 70 är praktik, eller Lärande i arbete som de kallar det. Det ser jag väldigt mycket fram emot!
Som ett led i kunskaperna att gå det här programmet tänker jag också att jag ska börja brygga hemma så smått. Det är inte särskilt svårt... Kanske har jag nämnt det förr här på bloggen...
Anyhow, hur bra vore det inte att prova ett par gånger hemma också och se vad det kan bli av det? :)
Drömmen vore väl ett eget litet bryggeri någonstans och möjligheten att brygga det öl jag vill ha själv. När jag var på jobbet idag kom jag på den klyschiga raden "Ett öl för varje tillfälle" i samband med att jag och en kollega stod och diskuterade pilgrimsmusslor med ett visst vin, Gnarly Head Viognier. Jag är övertygad om att den lite jordiga, rökiga smaken av grillade pilgrimsmusslor skulle gå utmärkt med en flaska Gnarly Head!
Ett öl för varje tillfälle... ja, det går absolut att ordna. Aperitif; en dubbel-IPA jäst på päroncognacfat. :) Till den grillade fläskfilén; en härligt humlad lager eller varför inte en fruktig ale. Till efterrätten; gräddtårta med stout lagrad på whiskeyfat eller en eldig Schorschbock!
Där har ni min lista. Now, do it!
Vid havet.
Han stirrar ned på henne, funderar och tänker. Den nakna kvinnokroppen är alabastervit i det plötsliga skenet från en blixt; strandhuset är utan dörrar och fönstren består av flätade trävidjor. Ljuset kommer in överallt.
En enkel bädd står mitt under det välvda taket och mellan lakanen sover hon djupt. Det ihållande regnet drar långa, böljande gardiner runt huset och det är bara vid de enstaka åsksmällarna som ljudet av vatten dämpas. Han sluter ögonen och andas in den fuktiga luften, känner saltet från havet kanske hundra meter längre ned på stranden. Om han lyssnar riktigt noga går det att urskilja en djupare ton, ett muller som blandas ut i det mjukare ljudet av regndroppar.
Havet. Det hungriga havet, alltid törstande efter mer men aldrig nöjt. Med en lätt suck öppnar han ögonen och betraktar återigen kvinnan framför sig. I sommarvärmen använder hon bara ett lakan att dra över sig under natten och det är ett tunt, nästan genomskinligt mjölkvitt tyg av det slag som formar sig runt kroppen och smiter åt, framhäver de kvinnliga kurvorna samtidigt som det skyler henne…
En ny ljungeld klyver himlavalvet och regnridån blir för ett ögonblick till ett silverne draperi. Han känner att det är dags nu. Det är hög tid att göra det som måste göras och sedan svepa in sig i en kappa av droppar som gör honom osynlig.
Ljudlöst drar han det korta bladet ur knivslidan i bältet och kniper åt med fingrarna runt fästet. Under en irriterande sekund brister hans fokus och han fascineras av senornas skådespel under huden när han spänner handen som håller i kniven, men så går det över och han kliver närmare henne.
Han följer kniven med blicken när han höjer den över höger axel. Vänster hand darrar en hårsmån från hennes bröst, beredd att hålla henne nere när tiden är inne. Armens muskler, kniven i handen. Den sovande kvinnan, själen som skall släckas. Spänningen. Kniven. Den bleka huden.
Det är därför han är här…
Morning stod med händerna djupt nedkörda i fickorna på den lätta sommarrocken. Han stirrade bedrövat framför sig, ut på det stålgrå havet som bredde ut sig åt alla håll. I alla fall så långt man kunde se från strandhuset; dess avsaknad av dörrar och tunna spjälfönster gjorde det lätt att blicka ut över strandområdet. Kanske var det därför den lilla byggnaden såg ut som den gjorde.
Regnet hade avtagit helt så när som på ett envist droppande men det hade räckt för att Mornings rock skulle bli blöt rakt igenom tyget över axlarna och fukta kavajen under. Han svor tyst, både över den odugliga rocken och över sitt ironiska namn. Klockan hade varit före sju när telefonen ringt och släpat ut honom i ett miserabelt morgonväder. De spridda pölarna på stranden talade sitt tysta språk om att natten varit än värre dock.
Han knep ihop ögonen en sekund och riktade sedan sin uppmärksamhet mot den breda sängen som stod mitt i huset. Det var en enkel sådan, bäddad med vita lakan och bara med ett enkelt, vitt påslakan till täcke. Allt hade varit vitt om inte annat.
I sitt inre tog Morning bort spärrarna och tog in hela brottsplatsen. Blodet hade stänkt ut åt alla håll på det vita lakanet och i mitten var lagret så tjockt att det ännu inte torkat; han tog en plastspatel från sin assistent och blod klibbade sig trögflytande fast vid den när han rörde vid det. För kvinnan fanns inget att göra, inte när det gällde livet, men för andra kanske?
Det var därför han var där…
Senaste nyheterna...
Tja... Jag funderade på att skriva det här i engelska, bara för att jag kan, men så gav jag upp tanken. De flesta av mina läsare, kanske alla två eller hur många det nu är, är nog från Sverige. Engelska hade blivit lite.... pretentiöst.
Hur som haver, det blir väl en liten lägesrapport i vanlig ordning; jag kom in på bryggeritekniken som jag sökte till! Det ska bli väldigt kul att läsa den kursen. Det är 1,5 års utbildning och en stor fördel är att det är distansstudier med intensivveckor plus praktik. En stor fördel men samtidigt en liten nackdel eftersom jag inte får samma möjlighet att röra lite på mig. Ur jobbperspektiv är det dock förträffligt då jobbet finns i Stockholm. :)
13 september drar studierna igång igen! Fram till dess är det en del jobb som trängs med diverse saker på agendan:
Bröllop både 24e juli och 13e augusti. Kostymen är fixad skjorta och slips och näsduk måste ordnas! Inga större problem dock. Då är det knepigare med bröllopspresenterna! :P
Midnattsloppet går av stapeln den 14e augusti! I år ska jag försöka putsa tiden till mindre än 45 minuter. Det kan visa sig lite väl ambitiöst för jag gjorde något med knäet i torsdags förra veckan när jag var ute och sprang. Det har väl gjort lite småont en vecka men blivit stadigt bättre så förhoppningsvis är det fritt fram att börja motionera igen på fredag! Förra årets tid var 48 minuter om någon är nyfiken...
I övrigt händer inte så väldigt mycket. Jag försöker vara lite social när jag kan; var ute och träffade en kompis igår för att prata lite och dricka ett par goda öl, bl a en Old Rasputin från USA. Jag har inte sett henne på ett år så det var väldigt trevligt att göra det igen! :)
Måste jobba på solbrännan också, det är ju ett mål i sig med sommaren. :P Nu ska jag strax till jobbet emellertid så det blir inte många soltimmar just idag...
Later!
Hur som haver, det blir väl en liten lägesrapport i vanlig ordning; jag kom in på bryggeritekniken som jag sökte till! Det ska bli väldigt kul att läsa den kursen. Det är 1,5 års utbildning och en stor fördel är att det är distansstudier med intensivveckor plus praktik. En stor fördel men samtidigt en liten nackdel eftersom jag inte får samma möjlighet att röra lite på mig. Ur jobbperspektiv är det dock förträffligt då jobbet finns i Stockholm. :)
13 september drar studierna igång igen! Fram till dess är det en del jobb som trängs med diverse saker på agendan:
Bröllop både 24e juli och 13e augusti. Kostymen är fixad skjorta och slips och näsduk måste ordnas! Inga större problem dock. Då är det knepigare med bröllopspresenterna! :P
Midnattsloppet går av stapeln den 14e augusti! I år ska jag försöka putsa tiden till mindre än 45 minuter. Det kan visa sig lite väl ambitiöst för jag gjorde något med knäet i torsdags förra veckan när jag var ute och sprang. Det har väl gjort lite småont en vecka men blivit stadigt bättre så förhoppningsvis är det fritt fram att börja motionera igen på fredag! Förra årets tid var 48 minuter om någon är nyfiken...
I övrigt händer inte så väldigt mycket. Jag försöker vara lite social när jag kan; var ute och träffade en kompis igår för att prata lite och dricka ett par goda öl, bl a en Old Rasputin från USA. Jag har inte sett henne på ett år så det var väldigt trevligt att göra det igen! :)
Måste jobba på solbrännan också, det är ju ett mål i sig med sommaren. :P Nu ska jag strax till jobbet emellertid så det blir inte många soltimmar just idag...
Later!
It's aaall goood....
Yep... Som vanligt är det en evighet sedan jag skrev något här, men jag känner inte för att ta bort bloggen som en del andra gör. Nej, bättre att ha den om den behövs. :)
Jag sitter just och lyssnar på lite musik och känner att livet är rätt bra faktiskt. Varför oroa sig, menar jag? Det är en hel massa saker som kunde löpa på lite smidigare, men det går liksom inte att oroa sig för just nu. Be happy, som de säger! :)
Det enda jag är lite kluven inför är vad jag ska göra med min framtid. Jag gick visst inte vidare till fystesten för polisen, vilket förvånade mig, men jag antar att de har sina skäl... :P Eller så var det någon "smart-ass" som tog min plats. ;) Nåja, jag är inte så grinig för det; jag skickar iväg en ansökan till nästa omgång för att inte stänga några dörrar, men jag har andra planer!
Just nu vill jag börja med den här utbildningen: http://www.vbu.se/toppmeny/yrkeshogskola/bryggeriteknik.4.4a39335611a7a51ea6a80003314.html Det är Bryggeriteknik! Hur - coolt - vore det inte att jobba med att brygga ÖL?! Är man ölnörd som jag så känns det som att det är himmelriket! Fast ölnörd låter ju inte så smickrande... "Connaisseur amateur" låter bättre, franskan har ju sin klang. ;) Jag tror jag fick det rätt i alla fall.
Så... Lägesrapporten verkar över. Jag har inte skrivit på mina texter på sistone, men det är ingen större förlust. Den här gången känner jag ingen panik över det; det kommer när det kommer. Jag har ett par bra saker att fila på så det ska nog fortsätta när rätt känsla och inspiration infinner sig. Idéerna finns!
Till then, laddies and ladies! ;)
Jag sitter just och lyssnar på lite musik och känner att livet är rätt bra faktiskt. Varför oroa sig, menar jag? Det är en hel massa saker som kunde löpa på lite smidigare, men det går liksom inte att oroa sig för just nu. Be happy, som de säger! :)
Det enda jag är lite kluven inför är vad jag ska göra med min framtid. Jag gick visst inte vidare till fystesten för polisen, vilket förvånade mig, men jag antar att de har sina skäl... :P Eller så var det någon "smart-ass" som tog min plats. ;) Nåja, jag är inte så grinig för det; jag skickar iväg en ansökan till nästa omgång för att inte stänga några dörrar, men jag har andra planer!
Just nu vill jag börja med den här utbildningen: http://www.vbu.se/toppmeny/yrkeshogskola/bryggeriteknik.4.4a39335611a7a51ea6a80003314.html Det är Bryggeriteknik! Hur - coolt - vore det inte att jobba med att brygga ÖL?! Är man ölnörd som jag så känns det som att det är himmelriket! Fast ölnörd låter ju inte så smickrande... "Connaisseur amateur" låter bättre, franskan har ju sin klang. ;) Jag tror jag fick det rätt i alla fall.
Så... Lägesrapporten verkar över. Jag har inte skrivit på mina texter på sistone, men det är ingen större förlust. Den här gången känner jag ingen panik över det; det kommer när det kommer. Jag har ett par bra saker att fila på så det ska nog fortsätta när rätt känsla och inspiration infinner sig. Idéerna finns!
Till then, laddies and ladies! ;)
Det blir visst en (o)vana det här...
Ja... Lite märkligt att jag lyckas peta ned två inlägg på kort tid. Eller är det fler kanske. Tre? Nåja, det är väl alltid bra på något sätt.
Det kanske är mitt skrivande som gör sig påmint igen, men jag ska inte sätta mig och skriva på mitt senaste verk nu; om jag väl börjar och fastnar så hinner klockan bli 01 innan jag anser mig klar. Börjar jag så måste jag avsluta. That's it. Mitt senaste projekt är det jag nämnde i förra inlägget, det som var inspirerat av ett datorspel. Jag skrev faktiskt en kort del alldeles nyss men ja, de längre bitarna, förklaringen om tunnelbanan får vänta lite. Nöjd är jag hur som helst.
Det är två skoldagar kvar den här veckan och jag undrar om jag borde fundera mer över dem. Tisdag: Något slags föreläsning om något slags ämne. Sedan var det något om en POLAR-pryl för praktiken. Efter det är det fyra dagar ledighet som gäller innan det är nio dagar VerksamhetsFörlagd Utbildning, VFU (ja, jag märkte ut initialerna).
Jag ska till Äppelviksskolan. Var där i fredags och det gick fint. Jag verkar ha fått en bra handledare och det ska bli kul att komma ut på praktik istället för att sitta och slöa ihop i ett dammigt klassrum. Det blir en chans att verkligen fundera över huruvida lärarhögskolan är rätt val!
För stunden är jag för trött för att fundera så mycket. Vilket är lustigt egentligen eftersom jag är trött i skallen efter att ha funderat för mycket. :P Känns ju lagom logiskt och lätt härligt!
Tänk vad praktiskt det vore om man bara hade sina pengar, sin bostad och sedan inte behövde göra mer åt saken!
Vad vill jag ha av livet egentligen? Oerhört bra fråga, om jag får säga det själv. Vad vill livet ha av mig? Knepig fråga den här gången; kanske går den att besvara om jag lyckas svara på den första... Svaret skulle kunna vara att livet inte ska ha något av mig. :)
När man tänker lite på saken, vad har jag för skyldigheter i livet? Har jag några alls förutom de jag själv ålägger mig? Nu för tiden är det ju rätt passé med skyldigheten att föra arten vidare. :P Vill jag ha barn? Nej, inte just nu. ;) Kanske en annan gång...
Jobb? Det är en ruskigt bra fråga. Jag som alltid trott att jag ska ha ett ordentligt, meningsfullt yrke som räddar världen. :P Ingenjör och hitta lösningen på något besvärligt världsproblem... Lärare och fixa skolan... Polis... Ja, polis är väl det jag tänker mig just nu. Jag hoppas att sökningen till polishögskolan går vägen och att jag börjar där jan-11!
Kanske skulle jag satsa på att bli författare ändå? Ta jobbet på tunnelbanan om läraryrket inte är rätt och bara skriva under året som går? Eller bara ett annat jobb och ge mig fan på att fixa det! Måste bättra på disciplinen där. Kanske har jag ändå det som krävs. Det är väl bara att jobba stenhårt på det och se vad som går att ordna!
På tal om disciplin så har i alla fall träningen fungerat hjälpligt. Körde ett skönt pass idag! Bröst, axlar, armar, skuldror och mage. Och vingarna ja. På onsdag blir det ben, mer armar och ordentligt med ryggövningar plus lite mage! Nu är det bara att satsa på att komma i form till... livet typ. Till hösten kommer Midnattsloppet och Lidingöloppet som stora händelser. Midnatten är mest för att det är kul och för att jag sprang förra året; måste ju slå tiden från 09. ;) Lidingöloppet är mer av en tung utmaning som jag inte kan motstå. 30 km löparspår i terrängen... Det är något att bita i!
Nej, det är nog dags att stänga ned här. Bloggen fungerar ju rätt bra som ventil för alla märkliga nattankar jag tycks ha på sistone. Alltid något.
Det kanske är mitt skrivande som gör sig påmint igen, men jag ska inte sätta mig och skriva på mitt senaste verk nu; om jag väl börjar och fastnar så hinner klockan bli 01 innan jag anser mig klar. Börjar jag så måste jag avsluta. That's it. Mitt senaste projekt är det jag nämnde i förra inlägget, det som var inspirerat av ett datorspel. Jag skrev faktiskt en kort del alldeles nyss men ja, de längre bitarna, förklaringen om tunnelbanan får vänta lite. Nöjd är jag hur som helst.
Det är två skoldagar kvar den här veckan och jag undrar om jag borde fundera mer över dem. Tisdag: Något slags föreläsning om något slags ämne. Sedan var det något om en POLAR-pryl för praktiken. Efter det är det fyra dagar ledighet som gäller innan det är nio dagar VerksamhetsFörlagd Utbildning, VFU (ja, jag märkte ut initialerna).
Jag ska till Äppelviksskolan. Var där i fredags och det gick fint. Jag verkar ha fått en bra handledare och det ska bli kul att komma ut på praktik istället för att sitta och slöa ihop i ett dammigt klassrum. Det blir en chans att verkligen fundera över huruvida lärarhögskolan är rätt val!
För stunden är jag för trött för att fundera så mycket. Vilket är lustigt egentligen eftersom jag är trött i skallen efter att ha funderat för mycket. :P Känns ju lagom logiskt och lätt härligt!
Tänk vad praktiskt det vore om man bara hade sina pengar, sin bostad och sedan inte behövde göra mer åt saken!
Vad vill jag ha av livet egentligen? Oerhört bra fråga, om jag får säga det själv. Vad vill livet ha av mig? Knepig fråga den här gången; kanske går den att besvara om jag lyckas svara på den första... Svaret skulle kunna vara att livet inte ska ha något av mig. :)
När man tänker lite på saken, vad har jag för skyldigheter i livet? Har jag några alls förutom de jag själv ålägger mig? Nu för tiden är det ju rätt passé med skyldigheten att föra arten vidare. :P Vill jag ha barn? Nej, inte just nu. ;) Kanske en annan gång...
Jobb? Det är en ruskigt bra fråga. Jag som alltid trott att jag ska ha ett ordentligt, meningsfullt yrke som räddar världen. :P Ingenjör och hitta lösningen på något besvärligt världsproblem... Lärare och fixa skolan... Polis... Ja, polis är väl det jag tänker mig just nu. Jag hoppas att sökningen till polishögskolan går vägen och att jag börjar där jan-11!
Kanske skulle jag satsa på att bli författare ändå? Ta jobbet på tunnelbanan om läraryrket inte är rätt och bara skriva under året som går? Eller bara ett annat jobb och ge mig fan på att fixa det! Måste bättra på disciplinen där. Kanske har jag ändå det som krävs. Det är väl bara att jobba stenhårt på det och se vad som går att ordna!
På tal om disciplin så har i alla fall träningen fungerat hjälpligt. Körde ett skönt pass idag! Bröst, axlar, armar, skuldror och mage. Och vingarna ja. På onsdag blir det ben, mer armar och ordentligt med ryggövningar plus lite mage! Nu är det bara att satsa på att komma i form till... livet typ. Till hösten kommer Midnattsloppet och Lidingöloppet som stora händelser. Midnatten är mest för att det är kul och för att jag sprang förra året; måste ju slå tiden från 09. ;) Lidingöloppet är mer av en tung utmaning som jag inte kan motstå. 30 km löparspår i terrängen... Det är något att bita i!
Nej, det är nog dags att stänga ned här. Bloggen fungerar ju rätt bra som ventil för alla märkliga nattankar jag tycks ha på sistone. Alltid något.
Den tiden på natten
Det här är stunden på natten när man sitter, inte riktigt redo att gå till sängs, men egentligen utan syssla vid datorn eller över huvud taget. Jag lyssnar på oerhört skön musik just nu, låtar från första Underworld-filmen via Spotify; "Eternity and a day" samt "Keep watch over the night".
Det var länge sedan jag bara satt så här vid datorn, länge sedan jag uttryckte något på min blogg... jag vet inte riktigt varför. Skrivandet går rätt bra nu faktiskt. Jag har ett projekt som heter "Left 4 Dead in Stockholm" och inspireras av spelet "Left 4 Dead 2", vilket utspelar sig i USA medan jag valt att förlägga det till hemmaplan. Det är rätt spännande att skriva på egen hand med lite stämningsmusik och utan att riktigt veta vad som ska hända, hur formuleringen ska bli!
Länge sedan som sagt... Jag vet inte säkert vad jag ska säga, bortsett från att musiken jag lyssnar på är väldigt fin.
Skolan är inte särskilt attraktiv för stunden tyvärr. Det är mycket weird teori och många torra idéer. "erfarenhetspedagogiskt demokratiämne"... "socio-konstruktivism"... Mycket snack och lite verkstad kan man nog säga. Jag börjar fundera på om det är det här jag vill göra i fem år till, även om jag vet att det kommer att bli annorlunda när praktiken är gjord, när vi får börja läsa svenskämnen som hör till det vi ska undervisa och annat bra. Det är den biten jag vill åt. Kanske går det att få på andra sätt, kanske inte.
På ett sätt är den här känslan av "mittemellan" väldigt bekant och behaglig. Jag minns stunder under sommarloven som varit när man satt uppe mitt i natten och skrev en dikt eller två, kanske ett längre stycke novell, bara för att man blir så där märkligt inspirerad av att vara vaken lite, lite för länge.
Det är den känslan jag får nu. Eller en del av den, jag är inte helt säker på att den person jag var då är samma person som jag är nu. Hehe.... ska vi bli existensiella så här på nattkvisten? ;) Vore ju festligt!
Andra tankar som springer runt i mitt huvud är funderingar på utlandstjänst. Igen. Jag ska titta på vad som finns och se om det är en bra idé att söka, men givetvis ska jag också diskutera det med flickvännen. Det vore inte rättvist att göra något annat.
Keep watch over the night. Så utomordentligt passande.
Fast det kanske är en fråga om att jag vill bryta monotonin igen, precis som jag gjorde när skolan började och det var något nytt mot tågen. DET är något jag inte ångrar i alla fall. Att ta tjänstledigt för att studera är rätt beslut om så bara för att jag kommer bort från tågen! Aldrig mer vill jag köra tåg men jag kommer göra det i sommar om jag inte får något annat sommarjobb.
För att slippa har jag skickan in en ansökan till systembolagets sommarkampanj och hoppas på att få napp där. Helst av allt vill jag få napp lite tidigare och hitta en butik där jag kan jobba deltid redan nu och finansiera studierna!
Jag har mycket att tänka på känns det som, men frågan är om jag har det. Vill, vill inte... Jag kanske bara måste sova och så känns det bra. Kanske är jag en aning besviken på att jag inte känner mig så peppad på skolan som jag trodde att jag skulle vara. Förmodligen är det sådant som händer då och då, för vem är bättre att bli besviken på än sig själv? :)
Nej, det är nog dags att sova ändå. Ska ut och fiska imorgon. Det ska bli jävligt fucking nice faktiskt. Bara ut i kylan och inte fokusera på mycket annat!
Det var länge sedan jag bara satt så här vid datorn, länge sedan jag uttryckte något på min blogg... jag vet inte riktigt varför. Skrivandet går rätt bra nu faktiskt. Jag har ett projekt som heter "Left 4 Dead in Stockholm" och inspireras av spelet "Left 4 Dead 2", vilket utspelar sig i USA medan jag valt att förlägga det till hemmaplan. Det är rätt spännande att skriva på egen hand med lite stämningsmusik och utan att riktigt veta vad som ska hända, hur formuleringen ska bli!
Länge sedan som sagt... Jag vet inte säkert vad jag ska säga, bortsett från att musiken jag lyssnar på är väldigt fin.
Skolan är inte särskilt attraktiv för stunden tyvärr. Det är mycket weird teori och många torra idéer. "erfarenhetspedagogiskt demokratiämne"... "socio-konstruktivism"... Mycket snack och lite verkstad kan man nog säga. Jag börjar fundera på om det är det här jag vill göra i fem år till, även om jag vet att det kommer att bli annorlunda när praktiken är gjord, när vi får börja läsa svenskämnen som hör till det vi ska undervisa och annat bra. Det är den biten jag vill åt. Kanske går det att få på andra sätt, kanske inte.
På ett sätt är den här känslan av "mittemellan" väldigt bekant och behaglig. Jag minns stunder under sommarloven som varit när man satt uppe mitt i natten och skrev en dikt eller två, kanske ett längre stycke novell, bara för att man blir så där märkligt inspirerad av att vara vaken lite, lite för länge.
Det är den känslan jag får nu. Eller en del av den, jag är inte helt säker på att den person jag var då är samma person som jag är nu. Hehe.... ska vi bli existensiella så här på nattkvisten? ;) Vore ju festligt!
Andra tankar som springer runt i mitt huvud är funderingar på utlandstjänst. Igen. Jag ska titta på vad som finns och se om det är en bra idé att söka, men givetvis ska jag också diskutera det med flickvännen. Det vore inte rättvist att göra något annat.
Keep watch over the night. Så utomordentligt passande.
Fast det kanske är en fråga om att jag vill bryta monotonin igen, precis som jag gjorde när skolan började och det var något nytt mot tågen. DET är något jag inte ångrar i alla fall. Att ta tjänstledigt för att studera är rätt beslut om så bara för att jag kommer bort från tågen! Aldrig mer vill jag köra tåg men jag kommer göra det i sommar om jag inte får något annat sommarjobb.
För att slippa har jag skickan in en ansökan till systembolagets sommarkampanj och hoppas på att få napp där. Helst av allt vill jag få napp lite tidigare och hitta en butik där jag kan jobba deltid redan nu och finansiera studierna!
Jag har mycket att tänka på känns det som, men frågan är om jag har det. Vill, vill inte... Jag kanske bara måste sova och så känns det bra. Kanske är jag en aning besviken på att jag inte känner mig så peppad på skolan som jag trodde att jag skulle vara. Förmodligen är det sådant som händer då och då, för vem är bättre att bli besviken på än sig själv? :)
Nej, det är nog dags att sova ändå. Ska ut och fiska imorgon. Det ska bli jävligt fucking nice faktiskt. Bara ut i kylan och inte fokusera på mycket annat!
Tjänstledig och studier
Från och med fredag är jag tjänstledig för studier. Det känns lite konstigt... De flesta vet säkert att det är Lärarhögskolan som gäller nu, först ut, och under året som kommer ska jag fortsätta med sökningarna till polisen. Det lustiga är: Nu när jag inom kort är ledig och student, då kommer ju frågan "vill jag verkligen bli det här?". Jag kan tänka mig att det är naturligt att tänka så eftersom det är ett rätt stort steg att gå från heltidsjobbare till student! Frågan är ändå om det är värt det. Vill jag verkligen bli lärare så pass mycket, eller är det också lockelsen i att komma bort från tågen som drar? Visst tycker jag språk är intressant (det har nog ingen missat) men att jobba med det i utbildande syfte?
Missförstå mig rätt nu; jag tror absolut att jag kan göra ett helt godtagbart jobb som lärare och trivas med det. Man får ju träffa en hel massa elever, ha kollegor som man faktiskt träffar oftare än 20 minuter om dagen, osv. Nu när jag tänker på det så känns det rätt trevligt ändå. :)
Men på senare tid har det också dykt upp andra passioner som jag allvarligt övervägt att ägna mig åt och då särskilt en: Intresset för öl. Säg den som inte tycker om att ta en kall öl i skuggan mitt i den varma sommaren! Mitt intresse går väl lite längre än så. Öl är... jättestort, helt enkelt.
Från tillverkningsprocessen till tappandet på flaskor till att dricka en skummande bägare belgisk ale. Öl kan vara nästan vitt eller helt svart och till och med de svarta sorterna skiljer sig i färg vid en närmare titt. Om jag ska nämna några typer av öl som jag druckit så skulle jag kunna säga något sådant här: Witbier, ljus lager, mörk lager, blonde ale, red ale, dark ale, porter, rökporter, stout och imperial stout. Och nej, det är nog inte alla. India Pale Ale glömde jag visst och antagligen finns det fler.
För att ni ska få lite perspektiv på mitt ölintresse så kan jag ta exemplet med Pannepot Grand Reserva. Detta är årgångsöl, vintage! Min bror tycker jag är tokig och han är inte ensam, men det är något speciellt när man får tillfället att prova öl som lagrats i både tre och fyra år. Den första Pannepot jag drack var en från 2006. Pris: 195 kr för 33 cl flaska. Antagligen det bästa jag druckit!
Nummer två blev en Pannepot -05a. Jag hade tur och fick den för samma pris i julas, fastän den egentligen kostar 398 kr flaskan. Och ja, det är 33 cl vi pratar om. Denna, -05an, hade mognat avsevärt och var betydligt mörkare i färgen, nästintill svart, och smaken... Ja, smaken är svår att beskriva. Öl som får åldras på rätt sätt blir mörkare, får en mer komplex smak och samtidigt en något dämpad humlebeska. Det blir lite som att dricka flytande guld!
För den nyfikne så har jag fyra flaskor i källaren av olika märken som jag ska öppna om ett par år eller tre, och vid detta underbara tillfälle så kan jag mycket väl tänka mig att ha en liten ölprovning!
När vi nu ändå är inne på att prova öl så föreslog min fina sagoprinsessa att det kanske är där jag ska lägga en del av kraften. När vi var hos en vän på julbak i julas så hade vi också en liten ölprovning under kvällen och det var himla kul tyckte jag, troligen för att jag fick ett tillfälle att visa upp, prata om samt dricka flera goda ölsorter! Jag kanske skulle ha ett eget lite företag och hyra ut mig för ölprovningar? ;)
Nå, leka med tanken kan man alltid göra, och det har jag gjort på andra vis också. När vi var i New York så skojade vi lite om att man kunde öppna ölbutik! Mina föräldrar har också föreslagit att jag ska bli kock (av alla saker!) men efter att ha tänkt lite och lagat en del mat här hemma så har jag insett att det kanske inte är en så tokig idé. Det tål att tänkas på i alla fall!
Men nu har jag nog babblat tillräckligt för den här gången. Det känns rätt bra att få in en inlägg här igen, för även om det blir sällan så får man alltid lite tankar i svart på vitt.
Cheerio..
Missförstå mig rätt nu; jag tror absolut att jag kan göra ett helt godtagbart jobb som lärare och trivas med det. Man får ju träffa en hel massa elever, ha kollegor som man faktiskt träffar oftare än 20 minuter om dagen, osv. Nu när jag tänker på det så känns det rätt trevligt ändå. :)
Men på senare tid har det också dykt upp andra passioner som jag allvarligt övervägt att ägna mig åt och då särskilt en: Intresset för öl. Säg den som inte tycker om att ta en kall öl i skuggan mitt i den varma sommaren! Mitt intresse går väl lite längre än så. Öl är... jättestort, helt enkelt.
Från tillverkningsprocessen till tappandet på flaskor till att dricka en skummande bägare belgisk ale. Öl kan vara nästan vitt eller helt svart och till och med de svarta sorterna skiljer sig i färg vid en närmare titt. Om jag ska nämna några typer av öl som jag druckit så skulle jag kunna säga något sådant här: Witbier, ljus lager, mörk lager, blonde ale, red ale, dark ale, porter, rökporter, stout och imperial stout. Och nej, det är nog inte alla. India Pale Ale glömde jag visst och antagligen finns det fler.
För att ni ska få lite perspektiv på mitt ölintresse så kan jag ta exemplet med Pannepot Grand Reserva. Detta är årgångsöl, vintage! Min bror tycker jag är tokig och han är inte ensam, men det är något speciellt när man får tillfället att prova öl som lagrats i både tre och fyra år. Den första Pannepot jag drack var en från 2006. Pris: 195 kr för 33 cl flaska. Antagligen det bästa jag druckit!
Nummer två blev en Pannepot -05a. Jag hade tur och fick den för samma pris i julas, fastän den egentligen kostar 398 kr flaskan. Och ja, det är 33 cl vi pratar om. Denna, -05an, hade mognat avsevärt och var betydligt mörkare i färgen, nästintill svart, och smaken... Ja, smaken är svår att beskriva. Öl som får åldras på rätt sätt blir mörkare, får en mer komplex smak och samtidigt en något dämpad humlebeska. Det blir lite som att dricka flytande guld!
För den nyfikne så har jag fyra flaskor i källaren av olika märken som jag ska öppna om ett par år eller tre, och vid detta underbara tillfälle så kan jag mycket väl tänka mig att ha en liten ölprovning!
När vi nu ändå är inne på att prova öl så föreslog min fina sagoprinsessa att det kanske är där jag ska lägga en del av kraften. När vi var hos en vän på julbak i julas så hade vi också en liten ölprovning under kvällen och det var himla kul tyckte jag, troligen för att jag fick ett tillfälle att visa upp, prata om samt dricka flera goda ölsorter! Jag kanske skulle ha ett eget lite företag och hyra ut mig för ölprovningar? ;)
Nå, leka med tanken kan man alltid göra, och det har jag gjort på andra vis också. När vi var i New York så skojade vi lite om att man kunde öppna ölbutik! Mina föräldrar har också föreslagit att jag ska bli kock (av alla saker!) men efter att ha tänkt lite och lagat en del mat här hemma så har jag insett att det kanske inte är en så tokig idé. Det tål att tänkas på i alla fall!
Men nu har jag nog babblat tillräckligt för den här gången. Det känns rätt bra att få in en inlägg här igen, för även om det blir sällan så får man alltid lite tankar i svart på vitt.
Cheerio..
Vi försöker igen!
Ja, det gick lite i stöpet med det här att uppdatera bloggen mer konsekvent, men å andra sidan, vem är jag att döma mig själv? :P Det kan jag överlåta åt andra...
Så vad har jag pysslat med på sistone? Jag var faktiskt ledig i helgen som var nu, 12-13 dec, och det var väl spenderade dagar vill jag lova! Lördagen tillbringades hos Sandra och Kristoffer för pyssel- och bakdag. Det börjar bli en vacker tradition det här att baka eller pyssla någon dag kring lucia, och givetvis är det en fin ursäkt för att träffas allihop. ;) Själv kokade jag knäck med hjälp av goda råd och en rådig Henrik som fixade kastrullen när det väl höll på att koka över!
Söndagen var det fika hos mig som gällde, fast då med flickvän, mina föräldrar och lillebror. Det blev fransk chokladkaka med en ovanligt bra imperial stout! Lita på att jag hittar öl till alla situationer. ;) Lillebror börjar för övrigt bli lite för lång för att det ska vara helt bekvämt...
Annars är jag lite irriterad på min egen självdisciplin när det gäller skrivandet. Jag har t o m lyckats få den där lusten att skriva saker, men när jag väl sätter mig vid datorn eller kommer hem så är det annat jag gör. Lite bättring på den fronten måste det bli, för när jag väl börjar skriva så tänker jag alltid på hur mycket jag gillar det. Skärpning!
Men jag återkommer väl om mindre viktiga saker i framtiden!
Så vad har jag pysslat med på sistone? Jag var faktiskt ledig i helgen som var nu, 12-13 dec, och det var väl spenderade dagar vill jag lova! Lördagen tillbringades hos Sandra och Kristoffer för pyssel- och bakdag. Det börjar bli en vacker tradition det här att baka eller pyssla någon dag kring lucia, och givetvis är det en fin ursäkt för att träffas allihop. ;) Själv kokade jag knäck med hjälp av goda råd och en rådig Henrik som fixade kastrullen när det väl höll på att koka över!
Söndagen var det fika hos mig som gällde, fast då med flickvän, mina föräldrar och lillebror. Det blev fransk chokladkaka med en ovanligt bra imperial stout! Lita på att jag hittar öl till alla situationer. ;) Lillebror börjar för övrigt bli lite för lång för att det ska vara helt bekvämt...
Annars är jag lite irriterad på min egen självdisciplin när det gäller skrivandet. Jag har t o m lyckats få den där lusten att skriva saker, men när jag väl sätter mig vid datorn eller kommer hem så är det annat jag gör. Lite bättring på den fronten måste det bli, för när jag väl börjar skriva så tänker jag alltid på hur mycket jag gillar det. Skärpning!
Men jag återkommer väl om mindre viktiga saker i framtiden!
Det förlorade vattnet, del 2
Det kanske blir lite märkliga brott i texten, men det beror på bloggens format. Jag kan inte lägga ut alla sidor på en gång tror jag. Hoppas ni kan stå ut! :P
En skugga skymtade förbi framför honom och Aermon höjde svärdet i båda händer. Den långa klingan glittrade inte längre nu. Svetten som rann över kinderna blev kall och ljudet av strid blev på alla sidor dämpat. Han vågade knappt andas. Blicken studsade från sida till sida för varje steg han tog. Det var det som räddade honom; ur töcknet störtade en vrålande figur fram och kastade sig mot honom med höjt svärd. Aermon lyfte utan att tänka sin egen klinga och parerade det tunga slaget. I samma rörelse smet han åt sidan, vinklade undan fiendevapnet och gjorde ett eget utfall. Den rakknivsvassa eggen skar lika obehindrat genom dimsjoken som genom tyget i mannens skjorta. Ljudet av stål mot ben var obehagligt nära och tydligt i den inbillade stillheten omkring.
Den här gången kom inget tjut av smärta eller stön i vetskap om att döden var nära. Mannen föll framstupa och blev liggande. Ryggraden var prydligt knäckt itu. Aermon gav honom en kort, medkännande blick och fortsatte sedan i den riktning han märkt ut åt sig själv. Han hade aldrig trott att den gyllene sparven skulle bli så desperat att han använde sig av bönder på slagfältet. Det oemotsägliga beviset låg emellertid bakom honom nu och det i sig var skäl nog för att han skulle vilja få ett slut på det.
Aermon rätade på ryggen och tog ut stegen. Brynjans tyngd tillsammans med axelplåtarna över vapenrocken vägde tungt på axlarna och motvilligt erkände han för sig själv att han längtade efter att komma ur rustningen. Av den vinröda, osmyckade vapenrocken var det just inte mycket mer än bara trasor kvar, men än så länge hängde den kvar och särskiljde honom från fienden. Sin blanka hjälm hade han tappat i ett tidigt skede, och i det kaos som följde hade det varit omöjligt att hitta den. Sålunda var de mörka lockarna på hans hjässa oskyddade, men det var endast för den fiende han inte såg. Han var stolt över sin skicklighet och yvdes över att få kunde möta och besegra honom på övningsfälten.
Marken började slutta uppåt efter bara ett tiotal steg och ett uns av rusig förväntan fyllde Aermon. Välövat och disciplinerat lade han band på sig och fokuserade på att fortsätta framåt med alla sinnen på helspänn. Skymningsmännen hade låtit vinden dö ut för att inte blåsa undan sin egen dimma och det var om möjligt ännu svårare att se något nu. Han uppfattade att det pågick strider längre ned, men det var vaga ljud och inte mycket att gå på. Det var som om han mycket plötsligt blivit helt ensam. Han skulle just till att börja springa framåt och uppåt när hans synfält fylldes av sotigt röd eld och han tumlade baklänges för att bli liggande strax nedanför den plats han nyss stått på.
Förtvivlat blinkade Aermon för att bli kvitt de blixtrande punkterna av rött, gult och vitt som dansade in och ut framför hans blick. I öronen fanns en dov klang som från en jättelik klocka och alla andra ljud tonade bort helt. Han slog handloven mot sidan av huvudet och blinkade ännu ivrigare.
”... föll här, säger jag ju.” Rösten var skorrande och fylld av ilska. Aermon stelnade till och famlade efter svärdet med ostadiga händer. Han kunde inte se det och än mindre fästa blicken på något alls; synen var som att titta genom vatten, förvriden, oskarp och suddig.
”Jag tror minsann att du har rätt”, sade en annan röst och Aermon ryckte till när han kände igen den som en kvinnas röst. Den var len och triumferande, men på det sätt en len röst är som stål då det dras ur ett hjärta. ”Ta med honom. Döda de andra.”
Förvirrad och så rädd att han slutade andas kom Aermon på fötter och försökte urskilja något i den täta dimman. Han tyckte sig skymta någon framför och kastade sig instinktivt mot denna. I rörelsen lyfte han dolken som han hållit dold vid sidan, redo att sätta denna skarpa tand i någons bröst, hals eller var som helst!
Ett slag mot huvudet fick hela hans värld att explodera i dånande eld och allting försvann bort i ett rött töcken. Det sista Aermon kände var hur en stark vindpust blåste bort dimman och alla ljud blev med ens onaturligt klara. Det sista han hörde var hur marken sprängdes i bitar och skriken från männen och riddjuren som dog där flammorna slog upp.
Det var natt och betydligt kallare nu; han vaknade av att han darrade okontrollerat i kylan och försökte dra manteln om sig, bara för att upptäcka att han inte hade någon på sig. Aermons ögon brann av smärta, som om någon bränt dem med glödande järn, och när han försökte blinka bort plågorna upptäckte han att synfältet fortfarande var suddigt. Det gjorde ont att bara flytta blicken, men innan han slöt ögonen igen lyckades han ta in de närmaste omgivningarna.
Han satt i en liten tvåhjulig vagn som gungade obehagligt fram och tillbaka för varje ojämnhet i vägen. Gruset knastrade under trähjulen och först nu när han försökte sätta sig upp märkte han att händerna var bundna med läderremmar som skar in i köttet. Barmhärtigt nog hade de okända tillfångatagarna lämnat fötterna obundna och Aermon rätade så mycket han kunde på benen; hans bara fötter mötte trä redan innan han hunnit sträcka ut sig helt och fullt. Av gungandet lyckades han i sitt omtöcknade tillstånd räkna ut att han satt lutad mot ena sidan på vagnsflaket och försiktigt öppnade han ögonen en smula.
Det stack alltjämt innanför ögonlocken, men det kändes lite lättare om han bara kisade. När han långsamt vred på huvudet för att se sig om igen såg han rakt in i en fladdrande fackla och med ett utrop av smärta kastade han sig tillbaka, åt sidan.
”Så du är vaken”, spann kvinnan, vars röst han kände igen sedan innan. Det lät som den kom från någonstans nära vagnsidan. ”Det duger inte. Dit vi skall är vägen hemlig.”
Hennes ord var vänliga och förmanande, men på samma sätt som förut var hennes stämma lika len som bladet på en dolk. Aermon kunde inte se kvinnan, men han hörde knarret av sadelläder när hon lutade sig ut i sadeln och sedan kom ett påkslag över hjässan som fick det att svartna för ögonen.
En skugga skymtade förbi framför honom och Aermon höjde svärdet i båda händer. Den långa klingan glittrade inte längre nu. Svetten som rann över kinderna blev kall och ljudet av strid blev på alla sidor dämpat. Han vågade knappt andas. Blicken studsade från sida till sida för varje steg han tog. Det var det som räddade honom; ur töcknet störtade en vrålande figur fram och kastade sig mot honom med höjt svärd. Aermon lyfte utan att tänka sin egen klinga och parerade det tunga slaget. I samma rörelse smet han åt sidan, vinklade undan fiendevapnet och gjorde ett eget utfall. Den rakknivsvassa eggen skar lika obehindrat genom dimsjoken som genom tyget i mannens skjorta. Ljudet av stål mot ben var obehagligt nära och tydligt i den inbillade stillheten omkring.
Den här gången kom inget tjut av smärta eller stön i vetskap om att döden var nära. Mannen föll framstupa och blev liggande. Ryggraden var prydligt knäckt itu. Aermon gav honom en kort, medkännande blick och fortsatte sedan i den riktning han märkt ut åt sig själv. Han hade aldrig trott att den gyllene sparven skulle bli så desperat att han använde sig av bönder på slagfältet. Det oemotsägliga beviset låg emellertid bakom honom nu och det i sig var skäl nog för att han skulle vilja få ett slut på det.
Aermon rätade på ryggen och tog ut stegen. Brynjans tyngd tillsammans med axelplåtarna över vapenrocken vägde tungt på axlarna och motvilligt erkände han för sig själv att han längtade efter att komma ur rustningen. Av den vinröda, osmyckade vapenrocken var det just inte mycket mer än bara trasor kvar, men än så länge hängde den kvar och särskiljde honom från fienden. Sin blanka hjälm hade han tappat i ett tidigt skede, och i det kaos som följde hade det varit omöjligt att hitta den. Sålunda var de mörka lockarna på hans hjässa oskyddade, men det var endast för den fiende han inte såg. Han var stolt över sin skicklighet och yvdes över att få kunde möta och besegra honom på övningsfälten.
Marken började slutta uppåt efter bara ett tiotal steg och ett uns av rusig förväntan fyllde Aermon. Välövat och disciplinerat lade han band på sig och fokuserade på att fortsätta framåt med alla sinnen på helspänn. Skymningsmännen hade låtit vinden dö ut för att inte blåsa undan sin egen dimma och det var om möjligt ännu svårare att se något nu. Han uppfattade att det pågick strider längre ned, men det var vaga ljud och inte mycket att gå på. Det var som om han mycket plötsligt blivit helt ensam. Han skulle just till att börja springa framåt och uppåt när hans synfält fylldes av sotigt röd eld och han tumlade baklänges för att bli liggande strax nedanför den plats han nyss stått på.
Förtvivlat blinkade Aermon för att bli kvitt de blixtrande punkterna av rött, gult och vitt som dansade in och ut framför hans blick. I öronen fanns en dov klang som från en jättelik klocka och alla andra ljud tonade bort helt. Han slog handloven mot sidan av huvudet och blinkade ännu ivrigare.
”... föll här, säger jag ju.” Rösten var skorrande och fylld av ilska. Aermon stelnade till och famlade efter svärdet med ostadiga händer. Han kunde inte se det och än mindre fästa blicken på något alls; synen var som att titta genom vatten, förvriden, oskarp och suddig.
”Jag tror minsann att du har rätt”, sade en annan röst och Aermon ryckte till när han kände igen den som en kvinnas röst. Den var len och triumferande, men på det sätt en len röst är som stål då det dras ur ett hjärta. ”Ta med honom. Döda de andra.”
Förvirrad och så rädd att han slutade andas kom Aermon på fötter och försökte urskilja något i den täta dimman. Han tyckte sig skymta någon framför och kastade sig instinktivt mot denna. I rörelsen lyfte han dolken som han hållit dold vid sidan, redo att sätta denna skarpa tand i någons bröst, hals eller var som helst!
Ett slag mot huvudet fick hela hans värld att explodera i dånande eld och allting försvann bort i ett rött töcken. Det sista Aermon kände var hur en stark vindpust blåste bort dimman och alla ljud blev med ens onaturligt klara. Det sista han hörde var hur marken sprängdes i bitar och skriken från männen och riddjuren som dog där flammorna slog upp.
Det var natt och betydligt kallare nu; han vaknade av att han darrade okontrollerat i kylan och försökte dra manteln om sig, bara för att upptäcka att han inte hade någon på sig. Aermons ögon brann av smärta, som om någon bränt dem med glödande järn, och när han försökte blinka bort plågorna upptäckte han att synfältet fortfarande var suddigt. Det gjorde ont att bara flytta blicken, men innan han slöt ögonen igen lyckades han ta in de närmaste omgivningarna.
Han satt i en liten tvåhjulig vagn som gungade obehagligt fram och tillbaka för varje ojämnhet i vägen. Gruset knastrade under trähjulen och först nu när han försökte sätta sig upp märkte han att händerna var bundna med läderremmar som skar in i köttet. Barmhärtigt nog hade de okända tillfångatagarna lämnat fötterna obundna och Aermon rätade så mycket han kunde på benen; hans bara fötter mötte trä redan innan han hunnit sträcka ut sig helt och fullt. Av gungandet lyckades han i sitt omtöcknade tillstånd räkna ut att han satt lutad mot ena sidan på vagnsflaket och försiktigt öppnade han ögonen en smula.
Det stack alltjämt innanför ögonlocken, men det kändes lite lättare om han bara kisade. När han långsamt vred på huvudet för att se sig om igen såg han rakt in i en fladdrande fackla och med ett utrop av smärta kastade han sig tillbaka, åt sidan.
”Så du är vaken”, spann kvinnan, vars röst han kände igen sedan innan. Det lät som den kom från någonstans nära vagnsidan. ”Det duger inte. Dit vi skall är vägen hemlig.”
Hennes ord var vänliga och förmanande, men på samma sätt som förut var hennes stämma lika len som bladet på en dolk. Aermon kunde inte se kvinnan, men han hörde knarret av sadelläder när hon lutade sig ut i sadeln och sedan kom ett påkslag över hjässan som fick det att svartna för ögonen.
Det förlorade vattnet
Andetagen kom stötvis och flämtande efter den långa ansträngningen att svinga svärdet med båda händer. För varje gång ny klar luft strömmade ned och fyllde hans bröst spände ringbrynjan åt kring revbenen och gjorde det till en möda att andas. Värken i axlar och armar rann sakta bort i det korta ögonblicket av vila; andra stred nu, pressade fienden framåt och bort från floden. En svag kyla dröjde sig kvar sedan gryningen och fick det att ånga om männen och hästarna på slagfältet. De döda gjorde sin del, men inte länge. Tvärtom blev de allt som oftast ett hinder för en annars säker fot i det nedtrampade gräset. Men så väl var det inte att blott stål och vilja formade striden.
Från bergen hade skymningsmännen kommit och med sina besvärjelser fick de marken att spräckas och eld att skjuta upp under männens fötter som om själva jorden ville sluka dem hela. Grästuvor som ännu inte tryckts ned till sina rötter av hovar och stövlar piskade i plötsliga vindbyar när skymningsmännen slog ut med sina stavar i olika riktningar.
Aermon tog ett nytt tag om sitt svärd och kände fästets sträva läder mot handskens insida i handflatan. Det gav gott grepp och han förlitade sig lika mycket på detta som på sin skicklighet i det han nu gick framåt för att åter ansluta sig till den sjudande stridslinjen, fyrtio steg längre fram. Han var vagt medveten om att män till fots och i sadeln följde upp på ömse sidor och hur hornen skrällde metalliskt, trotsigt, signalerade att det var dags att vila för somliga och för åter andra att gå sitt öde till mötes.
Den mjuka myllan slets sönder framför Aermons fötter och han kastades tillbaka av en vägg av het luft samtidigt som en pelare av vit eld reste sig framför honom. Värmen från flammorna var outhärdlig och han kravlade sig bakåt på händer och fötter, försökte ta sig runt den dånande, ensamma lågan. Han höll upp en hand för att skydda ansiktet mot hettan och gjorde en vid halvcirkelrörelse kring eldpelaren, men plötsligt dog den ut och försvann lika kvickt som den kommit. Kanterna av smält sten som omgärdade hålet glödde likt kol i en eldstad.
Med ett inte litet mått av ansträngning tvingade han sig att bortse från dessa förekomster och koncentrerade sig istället på det som han kunde göra. Svärdet i höger hand, vänster hand som sträcktes ut och lades på vänster axel framför som tecken på att han fanns där och kunde ta över. Vem mannen var visste Aermon inte, men denne kastade ett snabbt, tacksamt öga över axeln och föll tillbaka för att vila den lilla tid som gavs.
Åter igen var han inne i det, först i linjen att döda eller dödas. Spänningen tände eldar i honom, fick blodet att koka och den smäckra svärdsklingan blev fjäderlätt i det tvåhandsgrepp han använde för att svinga det upp och ned, från sida till sida. Ur tomma intet uppenbarade sig en sköld med en gyllene sparv på och dess bärare höjde en grym stridsyxa högt över huvudet. Det breda yxbladet föll likt en blixt och Aermon lyckades med knapp nöd undvika att träffas av det. Tid att göra ett eget utfall!
Han gled i steget ut till vänster, kände sig för med foten till säkert fäste och högg till med sitt eget vapen, snett ned från vänster och samtidigt som han kände motståndet i rörelsen såg han hur stålet skar djupt in i fiendens axel, precis under halsen. Mörkt blod vällde fram i en störtflod men såret var inte dödsbringande. Med en snärt i handleden ryckte Aermon sitt svärd mot sig och gjorde en stöt som genomborrade mannens bröstharnesk med ett ljudligt skrapande av stål mot stål. Färgen försvann från den okändes ansikte och sköldarmen föll ned längs sidan. Handens grepp runt yxans skaft blev vekt och gav efter; han dog i fallet till den av blod nedsölade marken.
Då kom dimman. Från sin plats i ledet kunde Aermon se hur tre av dem stod tätt ihop på en höjd med sina stavar av snidat trä framför sig. Alla tre hade de satt stavänden i jorden och mässade i kör de hemliga ord som bara deras orden kände till. En av dem svajade till när en pil susade förbi hans huvud och begravde spetsen i ett träd strax bakom honom. Nästa röt två ord på denna otalbara tunga och den förste rätade genast på ryggen. Beslutsamt tog Aermon sikte på mannen i mitten och började gå mot honom. Vägen fram till skymningsmännen skulle komma att kantas av strid och död, för de beskyddades alltid till siste man, men om han kunde fälla blott en av dem så skulle mycket vara vunnet redan där.
Först steg tunna slingor av dimma upp från osedda hål och fördjupningar i marken, fingrar av vitt som letade sig upp mellan grässtråna och drog sig samman för att bilda en tätare väv. Fler och fler blev de, och allt eftersom männen på kullen mässade högre formades fler av dessa fladdrande armar. En våg av mjölkaktig dimma letade sig ned mot de stridande från deras högre ställning och omslöt både vän och fiende.
Den här gången tog det en betydligt större ansträngning att kämpa undan de skräckblande tankarna som kom när Aermon fortsatte mot sitt mål. Diset befann sig bara några steg bort, en till synes kompakt vägg, och utan förvarning svalde den honom helt och hållet. Sikten blev till inget och annat än spöklika skepnader gick inte att urskilja. Barmhärtigt nog doldes också de döda och döende på marken av det.
Från bergen hade skymningsmännen kommit och med sina besvärjelser fick de marken att spräckas och eld att skjuta upp under männens fötter som om själva jorden ville sluka dem hela. Grästuvor som ännu inte tryckts ned till sina rötter av hovar och stövlar piskade i plötsliga vindbyar när skymningsmännen slog ut med sina stavar i olika riktningar.
Aermon tog ett nytt tag om sitt svärd och kände fästets sträva läder mot handskens insida i handflatan. Det gav gott grepp och han förlitade sig lika mycket på detta som på sin skicklighet i det han nu gick framåt för att åter ansluta sig till den sjudande stridslinjen, fyrtio steg längre fram. Han var vagt medveten om att män till fots och i sadeln följde upp på ömse sidor och hur hornen skrällde metalliskt, trotsigt, signalerade att det var dags att vila för somliga och för åter andra att gå sitt öde till mötes.
Den mjuka myllan slets sönder framför Aermons fötter och han kastades tillbaka av en vägg av het luft samtidigt som en pelare av vit eld reste sig framför honom. Värmen från flammorna var outhärdlig och han kravlade sig bakåt på händer och fötter, försökte ta sig runt den dånande, ensamma lågan. Han höll upp en hand för att skydda ansiktet mot hettan och gjorde en vid halvcirkelrörelse kring eldpelaren, men plötsligt dog den ut och försvann lika kvickt som den kommit. Kanterna av smält sten som omgärdade hålet glödde likt kol i en eldstad.
Med ett inte litet mått av ansträngning tvingade han sig att bortse från dessa förekomster och koncentrerade sig istället på det som han kunde göra. Svärdet i höger hand, vänster hand som sträcktes ut och lades på vänster axel framför som tecken på att han fanns där och kunde ta över. Vem mannen var visste Aermon inte, men denne kastade ett snabbt, tacksamt öga över axeln och föll tillbaka för att vila den lilla tid som gavs.
Åter igen var han inne i det, först i linjen att döda eller dödas. Spänningen tände eldar i honom, fick blodet att koka och den smäckra svärdsklingan blev fjäderlätt i det tvåhandsgrepp han använde för att svinga det upp och ned, från sida till sida. Ur tomma intet uppenbarade sig en sköld med en gyllene sparv på och dess bärare höjde en grym stridsyxa högt över huvudet. Det breda yxbladet föll likt en blixt och Aermon lyckades med knapp nöd undvika att träffas av det. Tid att göra ett eget utfall!
Han gled i steget ut till vänster, kände sig för med foten till säkert fäste och högg till med sitt eget vapen, snett ned från vänster och samtidigt som han kände motståndet i rörelsen såg han hur stålet skar djupt in i fiendens axel, precis under halsen. Mörkt blod vällde fram i en störtflod men såret var inte dödsbringande. Med en snärt i handleden ryckte Aermon sitt svärd mot sig och gjorde en stöt som genomborrade mannens bröstharnesk med ett ljudligt skrapande av stål mot stål. Färgen försvann från den okändes ansikte och sköldarmen föll ned längs sidan. Handens grepp runt yxans skaft blev vekt och gav efter; han dog i fallet till den av blod nedsölade marken.
Då kom dimman. Från sin plats i ledet kunde Aermon se hur tre av dem stod tätt ihop på en höjd med sina stavar av snidat trä framför sig. Alla tre hade de satt stavänden i jorden och mässade i kör de hemliga ord som bara deras orden kände till. En av dem svajade till när en pil susade förbi hans huvud och begravde spetsen i ett träd strax bakom honom. Nästa röt två ord på denna otalbara tunga och den förste rätade genast på ryggen. Beslutsamt tog Aermon sikte på mannen i mitten och började gå mot honom. Vägen fram till skymningsmännen skulle komma att kantas av strid och död, för de beskyddades alltid till siste man, men om han kunde fälla blott en av dem så skulle mycket vara vunnet redan där.
Först steg tunna slingor av dimma upp från osedda hål och fördjupningar i marken, fingrar av vitt som letade sig upp mellan grässtråna och drog sig samman för att bilda en tätare väv. Fler och fler blev de, och allt eftersom männen på kullen mässade högre formades fler av dessa fladdrande armar. En våg av mjölkaktig dimma letade sig ned mot de stridande från deras högre ställning och omslöt både vän och fiende.
Den här gången tog det en betydligt större ansträngning att kämpa undan de skräckblande tankarna som kom när Aermon fortsatte mot sitt mål. Diset befann sig bara några steg bort, en till synes kompakt vägg, och utan förvarning svalde den honom helt och hållet. Sikten blev till inget och annat än spöklika skepnader gick inte att urskilja. Barmhärtigt nog doldes också de döda och döende på marken av det.
"Det var en gång för länge sedan..."
Ja, det är ungefär så det känns. Men nu när jag skriver det här (som vanligt ungefär de ord jag formulerar i huvudet så det blir tankar) så känns det rätt bra. Jag kan skratta lite åt mig själv. Och det är ju bra! :P Det skrattar jag lite mer åt.
Ursäkta, jag kom visst bort mig lite. Istället för att vara så oerhört djup och filosofisk som jag brukar vara här så ska jag kanske tänka lite på varför jag skriver den här bloggen. Jag fick just en snilleblixt om det och glömde bort det... Crap...
Eh, hur som haver; jag pratade med en nära vän över skype idag och hon påpekade minsann att jag inte skrivit här på länge. Så nu gör jag det. Men det är nog en bra idé. På senare tid har jag faktiskt gått omkring och tänkt på att jag har flera skrividéer som jag inte gör något med. Och saken är den att jag har en lust att skriva, men när jag väl kommer hem så är det mycket annat som drar i mig. Disciplinfrågor således.
Som tur är så har jag faktiskt börjat skriva igen, på en text som jag började med för rätt länge sedan och aldrig gjorde klar. Tanken var rätt färdig och texten behövde väl egentligen bara skrivas färdigt. Nu har jag börjat igen! Just för att Sandra bad om mer sådana saker så ska jag lägga ut en första del här på bloggen ikväll, så har ni något att bita i, muppets! :P
Men som vanligt ska jag också babbla lite om det övriga livet. Det flyter på bra måste jag säga; det är typ fem veckor av heltidsjobb kvar innan jag går ned på deltid för att börja plugga. Jag är såå glad över att "tåg på heltid"-jobbet snart är slut. Inget illa mot den som vill jobba med tåg, men personligen kan jag ibland dö av tristess bara för att det är så dött! Man slutar tänka eller tänker på alla saker man vill göra istället för att köra tåg. Ond cirkel på tankeplanet. Lustigt nog är det i tåget jag oftast tänker ut idéerna för vad jag vill skriva och när jag väl kommer hem så skriver jag inte. :P Vad för studier det blir kan jag orera om en annan dag...
Annat som finns att säga... Jag och flickvännen var på bröllop för några veckor sedan och det var bland det roligaste jag gjort på länge. Allt fungerar utmärkt med min prinsessa också, även om det kanske är för tidigt att bestämma antalet barnbarn åt mina föräldrar (hoppas de läser det här och förfasas över deras son lättsamma inställning!). :P Hur som helst är det henne jag ägnar de flesta av mina lediga dagar åt och det ångrar jag inte alls, Cattiz, om du nu läser det här... Kom ihåg det! :-*
I alla fall, som synes här ovan har jag inte helt tappat stinget när det gäller att prata mycket om lite och jag hoppas att så förblir. Nu ska jag nog ägna mig åt lite skrivande igen och den där texten jag nämnde ska ni få plåga er med. Om nu någon fortfarande läser min blogg. Förutom du, Frida, du är inte riktigt bortglömd, fröken. :P
Till next time, pumpkins!
Ursäkta, jag kom visst bort mig lite. Istället för att vara så oerhört djup och filosofisk som jag brukar vara här så ska jag kanske tänka lite på varför jag skriver den här bloggen. Jag fick just en snilleblixt om det och glömde bort det... Crap...
Eh, hur som haver; jag pratade med en nära vän över skype idag och hon påpekade minsann att jag inte skrivit här på länge. Så nu gör jag det. Men det är nog en bra idé. På senare tid har jag faktiskt gått omkring och tänkt på att jag har flera skrividéer som jag inte gör något med. Och saken är den att jag har en lust att skriva, men när jag väl kommer hem så är det mycket annat som drar i mig. Disciplinfrågor således.
Som tur är så har jag faktiskt börjat skriva igen, på en text som jag började med för rätt länge sedan och aldrig gjorde klar. Tanken var rätt färdig och texten behövde väl egentligen bara skrivas färdigt. Nu har jag börjat igen! Just för att Sandra bad om mer sådana saker så ska jag lägga ut en första del här på bloggen ikväll, så har ni något att bita i, muppets! :P
Men som vanligt ska jag också babbla lite om det övriga livet. Det flyter på bra måste jag säga; det är typ fem veckor av heltidsjobb kvar innan jag går ned på deltid för att börja plugga. Jag är såå glad över att "tåg på heltid"-jobbet snart är slut. Inget illa mot den som vill jobba med tåg, men personligen kan jag ibland dö av tristess bara för att det är så dött! Man slutar tänka eller tänker på alla saker man vill göra istället för att köra tåg. Ond cirkel på tankeplanet. Lustigt nog är det i tåget jag oftast tänker ut idéerna för vad jag vill skriva och när jag väl kommer hem så skriver jag inte. :P Vad för studier det blir kan jag orera om en annan dag...
Annat som finns att säga... Jag och flickvännen var på bröllop för några veckor sedan och det var bland det roligaste jag gjort på länge. Allt fungerar utmärkt med min prinsessa också, även om det kanske är för tidigt att bestämma antalet barnbarn åt mina föräldrar (hoppas de läser det här och förfasas över deras son lättsamma inställning!). :P Hur som helst är det henne jag ägnar de flesta av mina lediga dagar åt och det ångrar jag inte alls, Cattiz, om du nu läser det här... Kom ihåg det! :-*
I alla fall, som synes här ovan har jag inte helt tappat stinget när det gäller att prata mycket om lite och jag hoppas att så förblir. Nu ska jag nog ägna mig åt lite skrivande igen och den där texten jag nämnde ska ni få plåga er med. Om nu någon fortfarande läser min blogg. Förutom du, Frida, du är inte riktigt bortglömd, fröken. :P
Till next time, pumpkins!
De oinbjudna tankarna
Passerar husen,
passerar alla de där ljusen,
där någon gömmer sig synligt,
gömmer sig i sitt skal.
Det rinner på golvet,
alla de färger som finns,
vitt, blått, rött och osynligt,
det där som man bara känner.
Folk skriker och väsnas,
det blir aldrig riktigt tyst,
fastän man stänger allt,
dörrar som öron som ögon.
Man blir passiv, slö,
vill gå hem till det tysta,
fördjupa sig i mörkret,
som är mer än ett skal.
passerar alla de där ljusen,
där någon gömmer sig synligt,
gömmer sig i sitt skal.
Det rinner på golvet,
alla de färger som finns,
vitt, blått, rött och osynligt,
det där som man bara känner.
Folk skriker och väsnas,
det blir aldrig riktigt tyst,
fastän man stänger allt,
dörrar som öron som ögon.
Man blir passiv, slö,
vill gå hem till det tysta,
fördjupa sig i mörkret,
som är mer än ett skal.
Länge sedan nu...
Det var länge sedan nu, eller hur? Som vanligt är det mest flum och funderingar på att skriva "något". Det där "något" tycks återkomma var och varannan dag nu och faktum är att jag har mina idéer samt ett par texter jag bara leker med. Det är inte seriösa verk utan bara en eller två berättelser som sakta men säkert berättar sig själva, lika mycket för mig som för andra. Lite besvärligt att få kritik bara; jag borde hitta mig ett nytt forum att lägga ut text på, men än så länge finns det inte. Kanske kunde det bli mer lockande att åstadkomma något viktigt då...
Jag var med i en novelltävling för ett tag sedan och väntar nu på resultatet från den. www.novelljakten.se är länken till sidan för företaget och tävlingen, även om den är avslutad nu. Första pris är 20 000 kr för en novell på ca 18 000 ord och jag tror mitt bidrag var 12 000 lite drygt. Om jag nu skulle vinna en slant för texten jag skickade in så blir det nog till att köpa en ny dator för pengarna. Min egen lilla ordbehandlare var ju knappast tänkt som mer än just skrivmaskin, men som vanligt blir det en hel del annat man vill kunna göra. Ny dator står på listan att köpa alltså!
Att jag ens sätter mig här och skriver ett inlägg skyller jag helt och hållet på "Lord of the Rings - Return of the King". Jag satt och kikade på lite extramaterial till sista filmen och de pratar ju fram och tillbaka om en hel massa saker, bl a om att komma i stämning för att kunna skriva musik till filmerna. Det fick mig att tänka på det här med att komma i stämning. Jag tror att jag har nämnt det i ett gammalt inlägg någonstans fast där rörde det sig snarare om varför man ser film och läser böcker. Det finns ett behov, större eller mindre beroende på vem man frågar, att kunna fly den värld vi lever i idag och hitta en egen liten bubbla av verklighet. Man kan göra det med text eller bild/film och givetvis också musik.
Så nu tänkte jag gå och lägga mig med en skiva trevlig musik i spelaren och se vad det blir för tankar som kommer fram så här på natten...
Jag var med i en novelltävling för ett tag sedan och väntar nu på resultatet från den. www.novelljakten.se är länken till sidan för företaget och tävlingen, även om den är avslutad nu. Första pris är 20 000 kr för en novell på ca 18 000 ord och jag tror mitt bidrag var 12 000 lite drygt. Om jag nu skulle vinna en slant för texten jag skickade in så blir det nog till att köpa en ny dator för pengarna. Min egen lilla ordbehandlare var ju knappast tänkt som mer än just skrivmaskin, men som vanligt blir det en hel del annat man vill kunna göra. Ny dator står på listan att köpa alltså!
Att jag ens sätter mig här och skriver ett inlägg skyller jag helt och hållet på "Lord of the Rings - Return of the King". Jag satt och kikade på lite extramaterial till sista filmen och de pratar ju fram och tillbaka om en hel massa saker, bl a om att komma i stämning för att kunna skriva musik till filmerna. Det fick mig att tänka på det här med att komma i stämning. Jag tror att jag har nämnt det i ett gammalt inlägg någonstans fast där rörde det sig snarare om varför man ser film och läser böcker. Det finns ett behov, större eller mindre beroende på vem man frågar, att kunna fly den värld vi lever i idag och hitta en egen liten bubbla av verklighet. Man kan göra det med text eller bild/film och givetvis också musik.
Så nu tänkte jag gå och lägga mig med en skiva trevlig musik i spelaren och se vad det blir för tankar som kommer fram så här på natten...
