Skönhet är ett mönster...

Så har det gått några dagar sedan mitt senaste inlägg. Det känns som att tre-fyra dagar mellan inläggen är rätt vettigt att hålla sig på. Själv känner jag lite att det kan bli för mycket annars; ett inlägg om dagen hade gjort den här bloggen till något den inte är, en dagbok...

Under de här dagarna har jag funderat rätt mycket på vad jag känner för vissa saker och hur jag kan förklara mitt ordspråk. Således gör jag här ett försök att klara upp dess betydelse nu, på det att ni som läser detta bättre ska förstå gamla och kommande inlägg.
"Skönhet är ett mönster". Somliga skulle säga att ett mönster är förutsägbart, något man kan räkna på eller för delen gissa sig till. Jag menar emellertid inget sådant mönster. Ett mönster är en form av någonting, säg en symmetrisk målning bestående av cirklar, kvadrater och trianglar. Dessa kan bilda ett mönster antingen regelbundet eller oregelbundet, men det är just ett mönster.
När jag talar om att skönhet är ett mönster tänker jag på de små detaljerna. För att ta ett favoritexempel väljer jag en flicka. Just här spelar det ingen roll vem det är, men jag tänker givetvis på min älva när jag hör ordspråket. Att se detaljer hos någon är kanske inte helt lätt. För att göra saker och ting lättare kommer jag att beskriva det rätt frispråkigt.
Börja med att tänka på ett enskilt drag, ögonen t ex. Se hur de ser ut, mönstret i iris, känn blicken från dem. Därefter tar vi håret som på ett eller annat sätt gör sitt. Jag kan inte riktigt beskriva hur hon har håret eftersom sådant gärna ändras från person till person. Vi fortsätter med benen. Känn hur len huden är utan att för den skull röra vid den. Bara se på den, se benens form och hur varje detalj i den här detaljen ger ett eget mönster.
Jag skulle kunna fortsätta beskriva varje drag, men för att inte tråka ut er går jag lite snabbare fram. Titta på hennes bröst, höfter, armar, händer, alla kurvor och leder. När ni har alla detaljer var för sig, som med största sannolikhet är underbara var för sig, samla alla i en enda bild och se hela henne. Låt blicken ytterst snabbt nudda vid varje detalj du tänkt på och se alltet. Skönhet, inte sant?

För att ta saker och ting ett steg längre kan jag definiera vad jag tycker är absolut skönhet. Nakenhet. Då menar inte vem som helst naken, utan just en flicka i runt min egen ålder. Nu tänker säkert många "Ja, men alla tycker väl en naken tjej är snyggt!", men det är inte fallet egentligen. Det jag ser i en naken flicka är något sprött, en sådan där lövtunn, vacker ishinna som man bara hittar någon gång ibland. Men även om det är sprödhet så finns det också styrka, kraften i musklerna, blicken som möter din blick. Nej, jag anser helt ärligt att det vackraste som finns är en naken flicka och det är fortfarande utan en sexistisk undermening.
Jag hoppas ni förstår det hela bättre nu, men om inte får ni väl säga till och jag gör ett nytt försök. En del av mina vänner känner säkert igen det jag säger, för de har hört det förut och vi har diskuterat det ur olika perspektiv, men kanske ger det här ändå en ännu bättre inblick i mitt ordspråk. "Skönhet är ett mönster". Äkta skönhet är en kombination av inre och yttre skönhet, ett mönster av det...


För att gå till något helt annat, bara för att jag vill få det ur mig, vill jag också sätta några tankar på pränt. Min älva, var du än är nu och vad du än gör så saknar jag dig mer och mer för varje dag som går. Fyra veckor sedan, och jag trodde i början att det skulle rätt bra att kännas vid det, men nu känns det annorlunda. Första veckan drömde jag om dig varje natt, din blick, ditt sätt och bara att få hålla om dig i mörkret. Under en liten tid sedan så försvann du ur drömmarna och jag tror att det beror på att jag sov mycket mindre då; jag var för trött för att orka drömma och komma ihåg det.
Den här veckan har du funnits där igen, bara funnits där, en närvaro som mitt hjärta saknar att ha hos sig. Allt jag vill göra är att hålla dig hårt mot mitt bröst, känna doften av ditt mjuka hår, kyssa dina varma läppar och känna smaken av dig. Den kärlek jag hade till dig är oförändrad, och jag tror inte att vi kan gå tillbaka till det vi hade, men kanske kan det vara något annat, ett nytt ting att utforska.
Jag tänker inte påstå att jag känner dig helt och hållet, även om nio månader är en lång tid att tillbringa tillsammans. Tio månader totalt snart och i denna sista saknar jag dig mer än jag någonsin gjort. Din närvaro hos mig lugnade mig, den drev mig att göra saker jag inte skulle gjort annars, men framförallt fanns den att hämta styrka ur. Att vara älskad av dig var underbart, att få ge dig detsamma tillbaka var än bättre! Kanske är det fel citat att välja, men jag har hört det på radio de här två dagarna på jobbet: "Do you feel, like I feel?" Jag är inte säker på om det är Ola eller någon annan Idol-typ, men någon av dem är det. Inte heller vet jag vem som skrivit låten, men texten passar mitt sinne just nu. Den har rätt mönster...
Att tänka på dig får mitt hjärta att slå snabbare, tänker jag ordet "kyss" ser jag bara ditt vackra ansikte framför mig. Den här gången tänker jag inte säga "det går över", för just nu vill jag bara tänka på att det på något sätt går att få dig tillbaka. Fanns det ett enda sätt att göra det på, fick jag blott en chans att ha dig hos mig igen, då skulle jag ta den utan att tveka.

God natt, min vackra älva. Du är alltjämt det vackraste jag sett, ditt mönster är ett som passar min själs eget...

|Edit, 22/7| Saker och ting går över, det känns nu. Kanske var det ett ögonblick av något som fick mig att skriva det här ovan. Jag tänker inte ta bort det, för det är fortfarande en del av historien, men jag skriver den här lilla raden. Tack för allt, vackra älva. Du var min dröm så länge att det kanske är svårt att släppa taget... |Edit|