Sade någon standardliv?
Det är lite konstigt det här. Jag har de senaste dagarna tänkt på flera saker som jag tyckte kunde passa in på min blogg, men varje gång jag satt mig vid datorn har det flugit bort och jag har glömt allt jag tänkt säga. Konstigt, men ja, så blir det ibland... Så vad har jag att säga den här gången?
Det slog mig att jag helt enkelt kan avlägga en standardrapport, men sedan insåg jag också att jag kan filosofera lite om vad jag tänker om livet i framtiden. Tack, Tobbe, för idén att tänka framtid. =) Men vi börjar med rapporten om mitt liv tror jag.
Jag har i nuläget ungefär två veckor kvar tills jag får lägenheten. För ett tag sedan kändes det som att det bästa skulle bli att komma bort från det jag har hemma nu. Alla i familjen, kaninen på köksgolvet, alla frågor och anpassningar av tider och så... Men vid närmare eftertanke är det nog grejen att få planera själv som blir bäst. Kanske hänger det ihop lite. Hur som helst blir det underbart att få lägga in alla tider och träffpunkter själv, utan att kolla upp "är det här ok?" eller "Jag äter då och då, när ska ni äta?" osv...
När jag flyttar sedan kan jag laga mat när jag vill, sköta alla tider och anpassningar enbart till mig själv. I stort sett givetvis. Det kommer ju bli gånger när jag måste passa av lite tider och sådant för att få livet att gå ihop. Jobbet är ju bara ett exempel. =) Men det får man ta. Det fina i kråksången (hur nu kråkor kan låta fint?) är att man kan bestämma mer över sina egna timmar när man inte har jobbet eller sådant.
Speciellt laga mat ser jag fram emot; slipar på en idé med grön paprika och fläskfilé som helst ska bli stark och samtidigt sötsur... Det blir nog bra. Får fundera lite. Soja, oystersås eller annat... Chili...
Förutom de mer övergripande sakerna med lägenheten har jag till min glädje fått mycket hjälp med saker. Rätt mycket av mormors saker blev ju över nu när hon gick vidare, men jag har också möjlighet att få en TV-bänk och en fåtölj av syrran och hennes sambo. Sedan fick jag veta att samma sambos brorsa med flickvän också har lite grejer de vill bli av med som jag kanske vill se på innan de slänger bort det. Kort och gott verkar allting bli väldigt bra.
Säng har jag varit iväg och tittat på igår och det verkar som att vi hittade en rätt fin en. Kungssängen är det tror jag. Men det blir nog bra när det väl är beställt och ordnat. Innan alla saker ska in i lägenheten ska det ju fixas lite. Dörren i vardagsrummet ska sättas igen, det ska målas om där och i sovrummet och garderoberna i sovrummet ska byggas om lite. Skjutdörrar sparar plats istället för vanliga dörrar. =)
Det var nog allt om standardrapporterna... Jag jobbar, väntar på lägenheten och försöker hålla igång. Typ så.
Sedan var det ju det här med framtiden. Vad kan man egentligen vänta sig av livet som finns framför en? De flesta tänker nog ungefär så här: "Först går jag igenom grundskolan och gymnasiet. Sedan blir det väl jobba lite och resa ut i världen ett tag. Blir väl högskola efter det. KTH eller något av samma sort...."
Mycket mer behövs inte och på det stora hela är det en ganska bra bild av vad många gör. Vad jag kom på nu i veckan är att det är en rätt trist tanke. Oavsett vad jag pluggar till eller låter bli att plugga till, jag ska ändå ha ett jobb resten av livet. Vad spelar det för roll vad det blir? Så länge jag är nöjd med vad jag gör är det bra.
Måste man ha ett viktigt jobb? Ja, om man inte är sig själv nog kanske... Ett viktigt jobb eller "ballt" jobb blir ett sätt att identifiera sig. Väldigt många tänker ju bara "jag ska ha ett jobb jag tjänar mycket pengar på". Visst är pengar bra, men ja, det verkar ju inte så kul i längden om man inte gillar jobbet i sig.
Så vad kommer jag fram till då? Jo, att jag återigen står och funderar på vad jag ska bli. Jag måste inte ha ett fancy jobb som påverkar många människor.
Jaha, tog en paus, åt middag...
Efter en lång och trevlig middag med konversation med mina föräldrar har jag egentligen bara kommit fram till att läraryrket lockar ändå... Vet inte riktigt vad jag gör med den tanken. =) Men framtiden blir nog spännande. Vad ska jag göra egentligen?
Det dömda Sverige.
I gårdagens Metro läste jag rubriken "Var fjärde svensk man anser att det delvis är kvinnans fel om hon blir våldtagen". Det var tur att jag inte satt ute bland passagerarna för jag blev så irriterad att jag svor högt. Det hade nog varit en syn om en tågförare plötsligt börjat sprida grova svordomar omkring sig. Bilden är rent roande... =)
Men hur som helst, tillbaka till artikeln. I den fanns diverse statistik om hur ett drygt tusental personer tyckt till i en undersökning som handlade om våldtäkter. Hur kan det komma sig - hur i hela jävla helvetet kan det komma sig!! - att 25% av Sveriges "män" tycker att det delvis är kvinnans fel?! Vi kan börja beta av argumenten som en del av dessa galningar har.
Utmanande klädsel: Här vill jag påstå att det är ett rent brott mot friheten att få klä sig hur man vill. Jag misshandlar inte affärsmännen som går i sina kostymer för att jag tycker att de ser dryga och snobbiga ut. Jag tar mig inte heller friheter för att en tjej har en kort kjol på sig, eller en urringad tröja. Vilken idiot kom på den tanken att en tjej med utmanande klädsel ber om att bli våldtagen? I det tysta givetvis, det skulle hon knappast säga högt, men tydligen är det så ändå. Bara det här argumentet borde ju visa vart allt leder...
Alkohol: Det stod också i artikeln att 19% av de yngre killarna i undersökningen (det gällde 18-30 om jag inte minns fel) menar att en tjej som druckit mycket antingen A) Är så full att hon inte märker om hon blir våldtagen. eller B) Antagligen vill ha sex självmant, annars skulle hon inte druckit så mycket. Jaha ja, där ser man vilken jävla begåvningsreserv som om några år ska föreställa Sveriges yngre "män". Notera citationstecknen förresten, för Män är de då inte.
Till råga på allt ansåg samma 19% att alkhol var en förmildrande omständighet för våldtäktsmannen. En person som är full kan alltså lättare komma undan bara för att han har druckit. Men det är ju bra att veta, är man full så behöver man inte ta ett "nej", då är det fritt fram.
Ok, det var kanske en smula irriterat och vinklat, men tanken ska inte finnas över huvud taget. Kan man inte behärska sig när man dricker, då ska man fan i mig låta drickan bli kvar i barskåpet. Och ja, jag blir arg för att det ska vara så här. Dagens "män" är sådana typer som äcklar mig. De har ingenting med den stolthet man kan känna för sig själv, de har ingen moral och de har framförallt ingen heder. HYCKLARE, är vad de är! De kanske moraliserar över annat, men den rätten har de i så fall förbrukat.
Summa summarum, jag skäms för den fjärdedel som inte kan ta ansvar för sig själva och jag hoppas att de andra tre fjärdedelarna gör detsamma.
Så kommer vi till del två. Det har inte lika stor betydelse men jag undrar hur det har blivit att Sverige är ett land av petitesser och smågnabb. Föremålet för min irritation är den högst eminenta "Fru Gårman". Jepp, så ska det bli från och med årsskiftet. Från och med första oktober jobbar Vägverket med att ta fram en skylt som ska ersätta hälften av skyltarna vid övergångsställena. Frågan är, vilken låtsaspolitiker har tagit det beslutet?
Till att börja med måste det ju vara en som har noll sinne för det relativa. Vad kan en skylt göra jämställdheten? Kommer jag att se på det andra könet med en annan blick bara för att det är en Fru Gårman istället för Herr Gårman på skylten? Den frågan ska jag inte ens svara på...
För det andra tycks detta beslut helt missa ordvitsen i Herr Gårmans namn. Kopplingen "Herr Gårman" och "här går man" är antagligen för svår för de små reptilerna. Hur de har tänkt sig att Fru Gårman ska kopplas till det sammanhanget är helt bortom min fattningsförmåga och då anser jag mig ändå vara rätt bright. =) Nej, detta är Ögontjänarna. Att ta beslut om en skylt för jämställdhetens skull blir inte mer än tom gest som på pappret ser jättebra ut för ultrafeministerna och förmodligen inte ens rör gemene man i ryggen. Bortsett från att det är våra skattepengar som ska finansiera det.
För att avsluta dessa oreringar tänkte jag bara säga att jag ska bojkotta Fru Gårman. Ett sådant övergångsställe är värsta sortens låtsaspåverkan från i övrigt tveksamma politiker som vill framstå i ett bättre ljus. Den dag man använder skattepengarna till något vettigt kanske Sverige har en chans igen, men man får be för att det hinner ändras innan det är för sent...
