Skönhet är ett mönster...

Passerar husen,
passerar alla de där ljusen,
där någon gömmer sig synligt,
gömmer sig i sitt skal.

Det rinner på golvet,
alla de färger som finns,
vitt, blått, rött och osynligt,
det där som man bara känner.

Folk skriker och väsnas,
det blir aldrig riktigt tyst,
fastän man stänger allt,
dörrar som öron som ögon.

Man blir passiv, slö,
vill gå hem till det tysta,
fördjupa sig i mörkret,
som är mer än ett skal.