Jaha... eller?
Jag fick en märklig känsla nu ikväll. Eller så här framåt natten när jag kommit hem från en lång dag på jobbet. Den var för övrigt inte särskilt rolig... Hur som helst, jag har under dagen funderat lite på mina skrivjobb i vanlig ordning, tänkt på det ena och det andra som rört skidresan och en hel massa andra saker. Det som slog mig nu ikväll var att jag inte hade någon direkt mening att vara vaken. Visst kan jag se något på TV eller så, men det saknar fortfarande ett vettigt syfte eftersom det inte går något jag vill se. Datorn är nog mer intressant ur det perspektivet så därför skriver jag ned det nu; jag hade inget att göra vid datorn heller. Konstig känsla uppstod där.
Jag är nu ingen person som sitter vid datorn jämt eller så, men det finns ändå rätt mycket man kan göra vid den. Således känns det lite udda att inse "nej, det finns faktiskt inget jag ska göra här" när jag i vanliga fall brukar hitta si eller så många sysslor att förströ mig med. Denna insikt bekräftar egentligen lite det jag tänkt på under veckan som gått, att jag ska sitta ännu mindre vid datorn än jag redan gör! Jag kan ju göra något bättre av min tid och för tillfället känner jag också att det finns bättre saker att göra. Så förhoppningsvis blir det "bättring" framöver och jag tillbringar mer tid med att göra annat. Trots allt saknar jag inte sådant och jag är ju ändå den som kan ta tag i det. Det blir emellertid ett inlägg till innan resan, det vågar jag nästan garantera. =)
Lördag till lördag är det som gäller. En hel vecka borta från Sverige och semester från de evinnerligt sega tågen. På den fronten börjar jag bli seriöst uttråkad, de många knepen att tänka på annat till trots! Men det kommer väl tillbaka lite senare när vädret blir bättre. Nåja, resan innebär en vecka borta från datorn och internet så med lite tur kan det fungera som språngbräda för att skära ned ytterligare lite. =)
Jag är nu ingen person som sitter vid datorn jämt eller så, men det finns ändå rätt mycket man kan göra vid den. Således känns det lite udda att inse "nej, det finns faktiskt inget jag ska göra här" när jag i vanliga fall brukar hitta si eller så många sysslor att förströ mig med. Denna insikt bekräftar egentligen lite det jag tänkt på under veckan som gått, att jag ska sitta ännu mindre vid datorn än jag redan gör! Jag kan ju göra något bättre av min tid och för tillfället känner jag också att det finns bättre saker att göra. Så förhoppningsvis blir det "bättring" framöver och jag tillbringar mer tid med att göra annat. Trots allt saknar jag inte sådant och jag är ju ändå den som kan ta tag i det. Det blir emellertid ett inlägg till innan resan, det vågar jag nästan garantera. =)
Lördag till lördag är det som gäller. En hel vecka borta från Sverige och semester från de evinnerligt sega tågen. På den fronten börjar jag bli seriöst uttråkad, de många knepen att tänka på annat till trots! Men det kommer väl tillbaka lite senare när vädret blir bättre. Nåja, resan innebär en vecka borta från datorn och internet så med lite tur kan det fungera som språngbräda för att skära ned ytterligare lite. =)
Skriva eller skrivkramp?
Som vanligt har jag funderat lite... Det brukar ju bli en vana och ovana på jobbet; tror jag nästan missat en station vid något tillfälle bara för att jag var lite borta i funderingar. =) Idag har tankarna kretsat lite kring det där att skriva. Igen. Det är något som kommer och går; med jämna mellanrum, ofta när jag funderar på att jag borde ta tag i skrivandet, så kommer jag på mig själv med att filosofera över själva skrivandet. And to what end do I pledge so valuable a minute, one might ask...
Det första som slog mig var att det går bra att skriva. Det blir ju bra liksom. ;) Jag satt igår och läste igenom några texter för att se om det gick att spinna vidare på dem, och nu ikväll så kom jag till funderingarna på "varför?" det går bra. För rätt länge sedan, säkert flera år sedan, så satt jag och ett antal vänner och resonerade kring just detta. Varför lyckades vi bra med skrivandet? Ja, "lyckades" kanske måste definieras. Vi gjorde oss kända som skribenter på en hemsida, men det är inte viktigt här. Vi satt helt enkelt och diskuterade varandras styrkor och vad som kännetecknade var och en. En var bra med beskrivningarna, nästa var bra med känslorna, ännu en nästa var bra på att få fram mycket i få ord, osv. Vad jag själv fick bli minns jag inte...
Den delen jag funderade på idag var kort och gott "Vad är jag bra på när jag skriver?". De flesta skribenter har säkert en del saker gemensamt, beskrivningar, struktur, känsla, osv; själv lurade jag nu på vad jag verkligen kan göra när jag skriver. Och det slog mig lite som en blixt från klar himmel, att det jag är bäst på är att få det overkliga att tyckas verkligt. En del skulle nog säga att det är att beskriva något bra, men jag tror lite att det hänger på hur man kopplar det till verkligheten. Det är därför jag gärna skriver fantasy eller science-fiction eller något i en liknande genre. Jag kan koppla det overkliga till verkligheten och på så sätt få läsaren att köpa det som står!
Nu var jag borta två minuter från datorn och tänkte lite till...
Kanske är det där med att få andra att köpa det jag skriver bara ett annat perspektiv på att få känslor med i bilden. När jag skriver så gör jag det ofta med orden i huvudet. De faller på plats allt eftersom samtidigt som jag formulerar mig och prövar det i huvudet. Om det inte flyter där så fungerar det inte. Givetvis stannar jag upp och rättar mig, men eftersom det går så pass fort så blir det inget hinder att göra detta. =) Däremot kan jag ibland läsa en mening efteråt och tycka att det kanske blev ett ord för mycket på något ställe, vilket givetvis INTE ska rättas eftersom det trots allt är tankar det handlar om, inte en perfekt grammatik.
Men tillbaka till det jag lurade på... Det är jag är bra på... När jag skriver så försöker jag liksom läsa det samtidigt i huvudet. Det hjälper mig att formulera meningarna på ett sådant sätt som andra kan läsa och förstå. Förmodligen är det ett av de större skälen till att mina texter går hem bland allmogen. =P Självgott, eller hur? Men min blogg, mina regler!
Tänker jag ytterligare ett steg så slår det mig att texterna är så gott som grammatiskt korrekta och det i sig kan faktiskt vara skälet till att det fungerar. I ett samhälle där det finns så många olika sätt att skriva på (chatt, sms, fackspråk, talspråk, modernt, gammalt, osv) tycks det fortfarande finnas ett behov av det riktiga, det standardiserade som får agera sten i strömmen. Det kan ju alla läsa när allt kommer omkring.
Problemet är väl kanske att man inte bara kan formulera sig korrekt och snyggt, det måste till något mer. Ordval kanske, att använda rätt ord på rätt plats för att få in det där lilla extra. Att "göra en text bra" är ju att hitta en balans. Jag tänkte en gång på hur olika jag och en annan skribent är i vårt skrivande. Han går gärna in på detaljer och beskriver sakerna mycket noggrant. Kanske för noggrant ibland, för det faller mig inte alltid i smaken. Själv föredrar jag nog att beskriva känslan som är resultatet av händelserna eller sakerna. En känsla är nog lättare att relatera till, men inte lättare att få ned i ord. Därav vikten av ett stort ordförråd och att öva med det som ett verktyg!
Nu tappade jag tråden lite. Det gör nog inte så mycket egentligen för det är mest babbel och resonemang med mig själv det här. Att samla tankarna i svart på vitt har jag pratat om förut, det vet jag.
Imorgon är sista dagen på jobbet innan det är ledigt för en dag, måndag, och sedan är det bara tre jobbdagar kvar innan jag får vara ledig i åtta hela dagar! Lördag till lördag är det skidresa som gäller. En vecka Österrike kommer att göra gott på alla sätt och förhoppningsvis kommer jag hem med nya krafter att ta tag i skrivandet. Jag vet att jag kan fixa det, men jag tycks inte riktigt vilja när jag har tid. Något har blivit fel med idén där... Får fundera på det istället nu. =)
Det första som slog mig var att det går bra att skriva. Det blir ju bra liksom. ;) Jag satt igår och läste igenom några texter för att se om det gick att spinna vidare på dem, och nu ikväll så kom jag till funderingarna på "varför?" det går bra. För rätt länge sedan, säkert flera år sedan, så satt jag och ett antal vänner och resonerade kring just detta. Varför lyckades vi bra med skrivandet? Ja, "lyckades" kanske måste definieras. Vi gjorde oss kända som skribenter på en hemsida, men det är inte viktigt här. Vi satt helt enkelt och diskuterade varandras styrkor och vad som kännetecknade var och en. En var bra med beskrivningarna, nästa var bra med känslorna, ännu en nästa var bra på att få fram mycket i få ord, osv. Vad jag själv fick bli minns jag inte...
Den delen jag funderade på idag var kort och gott "Vad är jag bra på när jag skriver?". De flesta skribenter har säkert en del saker gemensamt, beskrivningar, struktur, känsla, osv; själv lurade jag nu på vad jag verkligen kan göra när jag skriver. Och det slog mig lite som en blixt från klar himmel, att det jag är bäst på är att få det overkliga att tyckas verkligt. En del skulle nog säga att det är att beskriva något bra, men jag tror lite att det hänger på hur man kopplar det till verkligheten. Det är därför jag gärna skriver fantasy eller science-fiction eller något i en liknande genre. Jag kan koppla det overkliga till verkligheten och på så sätt få läsaren att köpa det som står!
Nu var jag borta två minuter från datorn och tänkte lite till...
Kanske är det där med att få andra att köpa det jag skriver bara ett annat perspektiv på att få känslor med i bilden. När jag skriver så gör jag det ofta med orden i huvudet. De faller på plats allt eftersom samtidigt som jag formulerar mig och prövar det i huvudet. Om det inte flyter där så fungerar det inte. Givetvis stannar jag upp och rättar mig, men eftersom det går så pass fort så blir det inget hinder att göra detta. =) Däremot kan jag ibland läsa en mening efteråt och tycka att det kanske blev ett ord för mycket på något ställe, vilket givetvis INTE ska rättas eftersom det trots allt är tankar det handlar om, inte en perfekt grammatik.
Men tillbaka till det jag lurade på... Det är jag är bra på... När jag skriver så försöker jag liksom läsa det samtidigt i huvudet. Det hjälper mig att formulera meningarna på ett sådant sätt som andra kan läsa och förstå. Förmodligen är det ett av de större skälen till att mina texter går hem bland allmogen. =P Självgott, eller hur? Men min blogg, mina regler!
Tänker jag ytterligare ett steg så slår det mig att texterna är så gott som grammatiskt korrekta och det i sig kan faktiskt vara skälet till att det fungerar. I ett samhälle där det finns så många olika sätt att skriva på (chatt, sms, fackspråk, talspråk, modernt, gammalt, osv) tycks det fortfarande finnas ett behov av det riktiga, det standardiserade som får agera sten i strömmen. Det kan ju alla läsa när allt kommer omkring.
Problemet är väl kanske att man inte bara kan formulera sig korrekt och snyggt, det måste till något mer. Ordval kanske, att använda rätt ord på rätt plats för att få in det där lilla extra. Att "göra en text bra" är ju att hitta en balans. Jag tänkte en gång på hur olika jag och en annan skribent är i vårt skrivande. Han går gärna in på detaljer och beskriver sakerna mycket noggrant. Kanske för noggrant ibland, för det faller mig inte alltid i smaken. Själv föredrar jag nog att beskriva känslan som är resultatet av händelserna eller sakerna. En känsla är nog lättare att relatera till, men inte lättare att få ned i ord. Därav vikten av ett stort ordförråd och att öva med det som ett verktyg!
Nu tappade jag tråden lite. Det gör nog inte så mycket egentligen för det är mest babbel och resonemang med mig själv det här. Att samla tankarna i svart på vitt har jag pratat om förut, det vet jag.
Imorgon är sista dagen på jobbet innan det är ledigt för en dag, måndag, och sedan är det bara tre jobbdagar kvar innan jag får vara ledig i åtta hela dagar! Lördag till lördag är det skidresa som gäller. En vecka Österrike kommer att göra gott på alla sätt och förhoppningsvis kommer jag hem med nya krafter att ta tag i skrivandet. Jag vet att jag kan fixa det, men jag tycks inte riktigt vilja när jag har tid. Något har blivit fel med idén där... Får fundera på det istället nu. =)
"Sex"
Det här är förmodligen min längsta dikt. Innehållet talar väl för sig själv kan jag tro men det kanske ska påpekas att det är i konstform det här, inte någon slags erotisk litteratur. Jag tror det är ungefär två år sedan jag skrev den och jag skulle nog påstå att det är ett av mina bättre diktverk!
En ömsesidig längtan att ge,
att med dunkande puls bara se,
hur allting annat försvinner,
att det är blott vi som vinner.
Bara känna värmen som talar,
min hand i din, i hettans salar,
läppar som förför och smeker,
fingrar som berör och leker.
Låt mig se dina ögon blinka,
se hur du som på avstånd vinka,
känna dina muskler spännas,
att din hud inte kan brännas.
En för stunden brinnande låga,
elden som förmår mig att våga,
att lägga en hand på ditt bröst,
lyssna till din flämtande röst.
Känner ditt sinne bli som av glas,
hur njutning övergår i extas,
naglarna som river min rygg,
desperat! Men än är du trygg.
En röst blir en snyftning och stegras,
en osynlig mur som besegras,
när allt som återstår är du,
allt som existerar är nu.
Så blir det till en damm som brister,
jag känner hur ditt inre rister,
en fåfäng kamp mot rörelse,
av ljuvaste förförelse.
Elden falnar till en mindre glöd,
men slocknar inte, inte riktigt död,
vila här i dunklet, mitt hjärta,
och räds inte dagens svärta.
Ögonblicken går så snabbt igen,
och leken börjar om på nytt sen,
en hand som trevar efter din,
för i mörkret, är du bara min.
En märklig natt...
Klockan är 05:53 på morgonen. Det är ca elva och en halv timmar kvar tills jobbet börjar. Jag har ägnat de senaste fyra timmarna till att prata telefon med en kompis i Göteborg, av alla ställen. Tre av dessa timmar har vi ägnat åt att spela ett rent ut sagt dåligt men beroendeframkallande spel på www.friv.com . För frekventa spelare är "Bloons" säkert bekant... Det tog tid men nu har vi klarat samtliga 50 banor, till ingen nytta och till vår gemensamma förskräckelse!
Det börjar bli sovdags...
Det börjar bli sovdags...
