Tiden går...
Jag satt just och tänkte på hur allting rullar vidare vare sig man vill det eller inte, och i samma nu insåg jag också att jag inte har uppdaterat bloggen på rätt länge. Av förklarliga skäl, det ska påpekas. Min senaste vecka har varit rätt hektisk. Från förra onsdagen har jag i stort sett jobbat "tvåskift" för att hinna bli klar med lägenheten och samtidigt köra tåg på jobbet. Lägenhet på förmiddagen, jobba på eftermiddagen. Med andra ord har det blivit ytterst lite tid kvar att sitta vid datorn på. Faktum är att det har blivit ytterst lite tid till att göra något alls förutom lägenhet och jobb. =)
En liten lägesrapport då: I köket är allt så gott som klart. Jag ska stryka taket en gång till med bättre vit färg för att ge det en mer jämn nyans. Väggarna är helt klara så när som på delen bakom elementet, men det är inte samma brådska med det.
I vardagsrummet har jag strukit ett lager vitt i taket och ett lager midsommarvitt på väggarna. Nu ska jag försöka planera det hela lite så att jag får ut maximalt av tiden nästa gång jag är där, så att jag kan börja måla en del, sedan gå vidare till nästa och fortsätta i ett "varv" så att säga. Förhoppningsvis går allt enligt planerna och smutsjobben är klara till helgen. Sedan följer väl lite putsjobb på lister och så, men det är inte så farligt. Då är det värre med tvättandet innan man målar, men det är jag lyckligtvis helt klar med. =)
Så nu återstår alltså att måla en hel del och sedan börja fixa med det sista. Dörren som sattes igen har blivit riktigt bra till en början och nu ska skivan bara målas med lite vit grundfärg så att den inte syns så bra innan den tapetseras över. Det måste ju bli så likt den övriga väggen som möjligt...
I det övriga livet händer inte så mycket. Jag hinner inte träna eller göra så mycket alls eftersom jag ägnar tiden åt, ja, det gissar ni säkert... Planen är att få allt med flytten klart och sedan kan jag återgå till mitt relativt bekymmerslösa liv. Träna, skriva, pyssla med silvret och givetvis jobba. Men när lägenheten är klar har jag inte en massa timmar som hänger över mig hela tiden.
På skrivfronten går det inte så himla fort just nu. Som jag nämnt ett par gånger ská jag skriva om min bok, men eftersom jag aldrig riktigt får tiden att sätta mig med det så har det inte blivit av än. Just nu upptäckte jag just en trevlig musikbit som kan gå bra att skriva till, men jag har lite för mycket att göra för att kunna sätta mig nu.
Silvret får också anstå tills vidare, eller "knypplandet" som en kompis sade igår, men jag har lite idéer för båda hängsmycken av enbart silver och med infattningar, med tillhörande kedjor givetvis. Jag skulle också vilja göra ett nytt armband till mig själv, men då i stort sett alla slantar sparas till lägenheten blir det inte helt lätt att få dem att räcka till silvret som krävs för jobbet...
Kort och gott kretsar mitt liv kring att jobba och min lägenhet. Antingen får jag se till att bli rik så att jag slipper jobba, eller så får jag se till att bli klar med lägenheten någon gång. Vilket som är enklast tänker jag nog inte svara på. =P
En liten lägesrapport då: I köket är allt så gott som klart. Jag ska stryka taket en gång till med bättre vit färg för att ge det en mer jämn nyans. Väggarna är helt klara så när som på delen bakom elementet, men det är inte samma brådska med det.
I vardagsrummet har jag strukit ett lager vitt i taket och ett lager midsommarvitt på väggarna. Nu ska jag försöka planera det hela lite så att jag får ut maximalt av tiden nästa gång jag är där, så att jag kan börja måla en del, sedan gå vidare till nästa och fortsätta i ett "varv" så att säga. Förhoppningsvis går allt enligt planerna och smutsjobben är klara till helgen. Sedan följer väl lite putsjobb på lister och så, men det är inte så farligt. Då är det värre med tvättandet innan man målar, men det är jag lyckligtvis helt klar med. =)
Så nu återstår alltså att måla en hel del och sedan börja fixa med det sista. Dörren som sattes igen har blivit riktigt bra till en början och nu ska skivan bara målas med lite vit grundfärg så att den inte syns så bra innan den tapetseras över. Det måste ju bli så likt den övriga väggen som möjligt...
I det övriga livet händer inte så mycket. Jag hinner inte träna eller göra så mycket alls eftersom jag ägnar tiden åt, ja, det gissar ni säkert... Planen är att få allt med flytten klart och sedan kan jag återgå till mitt relativt bekymmerslösa liv. Träna, skriva, pyssla med silvret och givetvis jobba. Men när lägenheten är klar har jag inte en massa timmar som hänger över mig hela tiden.
På skrivfronten går det inte så himla fort just nu. Som jag nämnt ett par gånger ská jag skriva om min bok, men eftersom jag aldrig riktigt får tiden att sätta mig med det så har det inte blivit av än. Just nu upptäckte jag just en trevlig musikbit som kan gå bra att skriva till, men jag har lite för mycket att göra för att kunna sätta mig nu.
Silvret får också anstå tills vidare, eller "knypplandet" som en kompis sade igår, men jag har lite idéer för båda hängsmycken av enbart silver och med infattningar, med tillhörande kedjor givetvis. Jag skulle också vilja göra ett nytt armband till mig själv, men då i stort sett alla slantar sparas till lägenheten blir det inte helt lätt att få dem att räcka till silvret som krävs för jobbet...
Kort och gott kretsar mitt liv kring att jobba och min lägenhet. Antingen får jag se till att bli rik så att jag slipper jobba, eller så får jag se till att bli klar med lägenheten någon gång. Vilket som är enklast tänker jag nog inte svara på. =P
Hur var det nu med personligheter?
Jag har i vanlig ordning tänkt en del. Det är en favoritsyssla jag har när man inte behöver bry de små grå med viktigare saker. Oftast är det på tåget eller när jag som nu sitter och småpratar med lite kompisar på nätet. En pratar om något problem han har och så ska man försöka komma med ett bra svar. Sådant får mig att börja tänka, speciellt när det blir något visdomsord som faller ut. I det här fallet var det "Först när man känner sig själv kan andra lära känna dig". Och det stämmer ju faktiskt.
Om man inte vet vem man är, hur ska andra då kunna veta det? Det är nog här alla trevliga psykologer och sådana människor säger "Ja, alla går vi igenom olika faser för att lära känna oss själva". Som tur är slipper jag säga sådant eftersom jag är ingetdera av det där, men jag kan alltid tänka det. Min tanke är att det förmodligen är exakt det här som man går igenom vid typ tonåren; en förfärlig massa influenser dyker upp och man ska hitta sig själv i den där röran.
När man nu har lärt känna sig själv så är det nog också en bra idé att stå för vem man är. Det leder mig till en annan tanke jag hade på bussen idag, nämligen "Jag äger ju världen jag har omkring mig." Flummigt så det förslår och inte minst en kaxig tanke vid första anblicken. Men grejen är att det faktiskt stämmer. Det finns inget som hindrar mig att göra vad jag vill förutom mina egna gränser. Jag måste inte ha en fancy utbildning på högskola för att kunna göra vad jag vill egentligen. Visst, det kanske hjälper, men vad spelar det för roll i det långa loppet om jag kan åstadkomma något ändå?
Jag vill t ex lära mig mer franska. Jag talade lite franska igår med en kollega samt såg en fransk film. Det är ett fint språk, det har attityd som jag inte riktigt hittar i svenskan... Då menar jag inte attityd som man själv kan lägga in i ord, utan en egen attityd som kommer sig av uttalet, hur man än gör det själv. Så tanken här är att lära mig franska och eftersom jag inte har någon lust att sätta mig i skolbänken för det så får det väl bli på egen hand. Det är inget som hindrar mig. =)
Hm, känns som att jag börjar komma ifrån ämnet lite, men vad fan, det är ju snart natt och det gör inte så mycket...
En annan sak jag tänkte på idag, också på bussen faktiskt, är att folk inte är nöjda med sin tillvaro. Väldigt många klagar och gnäller på mitt jobb t ex. Det kan bli ett förbannat gnatande om petitesser, och visst, vissa dagar är dåliga dagar, men man har det inte varje dag. Med uteslutningsmetoden kan vi då säga att de gnäller utan att det är en dålig dag, vilket ger att de är Missnöjda. Varför då? Svaret finns ju rätt enkelt i ordet "missnöjd".
Personen är inte nöjd med det som givits och kan således inte vara nöjd. Jag vet, det låter som man säger att "blått är blått", men det är lite djupare än så... För att kunna bli nöjd med sin tillvaro måste man kunna nöja sig med något. Om man då inte nöjer sig med det man får, ja då är det ju klart att man blir missnöjd, alltså icke-nöjd. Med detta får vi alltså ett samhälle där folk kräver saker, vill ha och vill ha, utan att för den skull känna att de någonsin blir nöjda. De ägnar istället en jädra massa tid till att gå omkring och vara missnöjda, tid de skulle kunna göra något mycket bättre med om de bara sänkte sina krav lite...
Det är med sådana här tankar man kommer fram till livsmotton och visdomsord. =) Jag har ett par stycken som jag brukar tänka på, ett mer frekvent och andra lite mer sällan.
"Skönhet är ett mönster" - Det har jag förklarat så många gånger i tidigare inlägg att jag antagligen inte behöver dra allt igen...
"Ser man bara målet så missar man äventyret på vägen dit" - Ett lite mer föränderligt ordspråk jag tänker på ibland. Ordföljden ändras då och då eftersom jag aldrig kommer ihåg hur jag skrev det från början, men andemeningen finns kvar. Om man aldrig nöjer sig (återknytning där...) med vad man har och bara ser till nästa grej så kommer man att missa hela vägen dit och allt som händer där.
Nu ska jag gå och lägga mig och brodera ut flummet lite till. Imorgon ska jag fixa min nya lägenhet och förmodligen blir det en väldigt lång dag. Men det får man ta ibland. Natti...
Om man inte vet vem man är, hur ska andra då kunna veta det? Det är nog här alla trevliga psykologer och sådana människor säger "Ja, alla går vi igenom olika faser för att lära känna oss själva". Som tur är slipper jag säga sådant eftersom jag är ingetdera av det där, men jag kan alltid tänka det. Min tanke är att det förmodligen är exakt det här som man går igenom vid typ tonåren; en förfärlig massa influenser dyker upp och man ska hitta sig själv i den där röran.
När man nu har lärt känna sig själv så är det nog också en bra idé att stå för vem man är. Det leder mig till en annan tanke jag hade på bussen idag, nämligen "Jag äger ju världen jag har omkring mig." Flummigt så det förslår och inte minst en kaxig tanke vid första anblicken. Men grejen är att det faktiskt stämmer. Det finns inget som hindrar mig att göra vad jag vill förutom mina egna gränser. Jag måste inte ha en fancy utbildning på högskola för att kunna göra vad jag vill egentligen. Visst, det kanske hjälper, men vad spelar det för roll i det långa loppet om jag kan åstadkomma något ändå?
Jag vill t ex lära mig mer franska. Jag talade lite franska igår med en kollega samt såg en fransk film. Det är ett fint språk, det har attityd som jag inte riktigt hittar i svenskan... Då menar jag inte attityd som man själv kan lägga in i ord, utan en egen attityd som kommer sig av uttalet, hur man än gör det själv. Så tanken här är att lära mig franska och eftersom jag inte har någon lust att sätta mig i skolbänken för det så får det väl bli på egen hand. Det är inget som hindrar mig. =)
Hm, känns som att jag börjar komma ifrån ämnet lite, men vad fan, det är ju snart natt och det gör inte så mycket...
En annan sak jag tänkte på idag, också på bussen faktiskt, är att folk inte är nöjda med sin tillvaro. Väldigt många klagar och gnäller på mitt jobb t ex. Det kan bli ett förbannat gnatande om petitesser, och visst, vissa dagar är dåliga dagar, men man har det inte varje dag. Med uteslutningsmetoden kan vi då säga att de gnäller utan att det är en dålig dag, vilket ger att de är Missnöjda. Varför då? Svaret finns ju rätt enkelt i ordet "missnöjd".
Personen är inte nöjd med det som givits och kan således inte vara nöjd. Jag vet, det låter som man säger att "blått är blått", men det är lite djupare än så... För att kunna bli nöjd med sin tillvaro måste man kunna nöja sig med något. Om man då inte nöjer sig med det man får, ja då är det ju klart att man blir missnöjd, alltså icke-nöjd. Med detta får vi alltså ett samhälle där folk kräver saker, vill ha och vill ha, utan att för den skull känna att de någonsin blir nöjda. De ägnar istället en jädra massa tid till att gå omkring och vara missnöjda, tid de skulle kunna göra något mycket bättre med om de bara sänkte sina krav lite...
Det är med sådana här tankar man kommer fram till livsmotton och visdomsord. =) Jag har ett par stycken som jag brukar tänka på, ett mer frekvent och andra lite mer sällan.
"Skönhet är ett mönster" - Det har jag förklarat så många gånger i tidigare inlägg att jag antagligen inte behöver dra allt igen...
"Ser man bara målet så missar man äventyret på vägen dit" - Ett lite mer föränderligt ordspråk jag tänker på ibland. Ordföljden ändras då och då eftersom jag aldrig kommer ihåg hur jag skrev det från början, men andemeningen finns kvar. Om man aldrig nöjer sig (återknytning där...) med vad man har och bara ser till nästa grej så kommer man att missa hela vägen dit och allt som händer där.
Nu ska jag gå och lägga mig och brodera ut flummet lite till. Imorgon ska jag fixa min nya lägenhet och förmodligen blir det en väldigt lång dag. Men det får man ta ibland. Natti...
