Ögonblick...
Efter fyra dagar av tjänst har vi avverkat en del moment som fört oss närmare muck. Det är idag bara femtio och några dagar kvar... Vi fick se schemat för vår sista tid på Eksjö idag; det är inte mycket kvar. Om två veckor åker vi ut på den sista bataljonsövningen och sedan har vi lov i sex dagar. Därefter är det slutövning, lite ledigt och två veckor innan muck. Inte mycket kvar alltså.
Jag längtar oerhört efter att få bli av med alla saker vi har att dra runt på. Vill slippa se dessa tråkiga ögonblick när vagnen kört i diket och man verkligen känner att "Jävlar, detta kommer att ta tid och vi får för lite sömn. Igen.". Men så är det. Senast nu i eftermiddags skrattade jag och två andra åt den femte veckan i lumpen, när vi under en stekande septembersol kröp, ålade och hasade våra armbågar blodiga på ett fält. Och det gjorde vi. Jag skojar inte när jag säger att vi blödde. Men lumpen är lumpen och jag vill på inget sätt säga att det är dåligt. Man ska ha gjort lumpen.
Det är när man tänker tillbaka på ögonblick som de verkligen börjar få en djupare mening än de känslor man känner just då, när det händer och man är uppslukad av det. Absolut starkast känner jag för de ögonblick jag får tillbringa med min älva... Att hålla om henne, känna närvaron som andas tätt intill eller bara se det lilla leendet när jag lägger armen om henne när hon sover. Oförglömliga, ovärderliga, korta ögonblick. De betyder mer än man kan tro.
Den här gången är jag hemma i fyra dagar. Jag har fyra kvällar på mig att festa, men idag känner jag inte för det. Vill bara vara hemma och ta det lugnt. Imorgon ska jag nog ut med brorsan och några till för att dricka mjöd eller öl. Jag räknar med en trevlig kväll. :) Sedan finns ju alltid valborg, denna klassiska afton när så många dricker för första gången eller gör något annat dumt. ;) Men jag undrar inte eftersom jag redan provat. Man kan ha kul med alkohol också, så länge det är i rimliga mängder och man dricker för att det är gott.
En gång har jag slutat dricka för att det bara var äckligt. Det var helt enkelt vidrigt. Men det är sådant man lär sig och inser med tiden. Förhoppningsvis händer det inte igen och med lite logik så tror jag nog att jag säga att det inte blir så.
Det blir nog allt för den här gången. Funderar på att skriva en bit nu; jag har en idé om en älva, en dröm och mig själv... Resten får bli osagt. ;) Trevlig kväll!
Jag längtar oerhört efter att få bli av med alla saker vi har att dra runt på. Vill slippa se dessa tråkiga ögonblick när vagnen kört i diket och man verkligen känner att "Jävlar, detta kommer att ta tid och vi får för lite sömn. Igen.". Men så är det. Senast nu i eftermiddags skrattade jag och två andra åt den femte veckan i lumpen, när vi under en stekande septembersol kröp, ålade och hasade våra armbågar blodiga på ett fält. Och det gjorde vi. Jag skojar inte när jag säger att vi blödde. Men lumpen är lumpen och jag vill på inget sätt säga att det är dåligt. Man ska ha gjort lumpen.
Det är när man tänker tillbaka på ögonblick som de verkligen börjar få en djupare mening än de känslor man känner just då, när det händer och man är uppslukad av det. Absolut starkast känner jag för de ögonblick jag får tillbringa med min älva... Att hålla om henne, känna närvaron som andas tätt intill eller bara se det lilla leendet när jag lägger armen om henne när hon sover. Oförglömliga, ovärderliga, korta ögonblick. De betyder mer än man kan tro.
Den här gången är jag hemma i fyra dagar. Jag har fyra kvällar på mig att festa, men idag känner jag inte för det. Vill bara vara hemma och ta det lugnt. Imorgon ska jag nog ut med brorsan och några till för att dricka mjöd eller öl. Jag räknar med en trevlig kväll. :) Sedan finns ju alltid valborg, denna klassiska afton när så många dricker för första gången eller gör något annat dumt. ;) Men jag undrar inte eftersom jag redan provat. Man kan ha kul med alkohol också, så länge det är i rimliga mängder och man dricker för att det är gott.
En gång har jag slutat dricka för att det bara var äckligt. Det var helt enkelt vidrigt. Men det är sådant man lär sig och inser med tiden. Förhoppningsvis händer det inte igen och med lite logik så tror jag nog att jag säga att det inte blir så.
Det blir nog allt för den här gången. Funderar på att skriva en bit nu; jag har en idé om en älva, en dröm och mig själv... Resten får bli osagt. ;) Trevlig kväll!
En natt kvar...
Så är det sista natten på mitt lov. Imorgon kväll tar det slut och 18:45 tar jag bussen ned till Eksjö och Ing 2. Gud, denna gud som jag inte tror på, men jag hatar det. Och samtidigt ändå inte. Egentligen är det inte så farligt att åka ned igen, men det är aldrig kul att lämna världen helt bakom sig. För när vi är ute i fält existerar bara vår lilla värld, jargongen mellan oss soldater och de tvång som finns. Jag hatar det tiofalt mer nu när det bara är 70 dagar kvar till muck. 56 dagar av tjänst om man räknar dagen vi muckar....
Nu är det tre veckor kvar till nästa gång jag är hemma. Jag gissar att ni anar min desperation att vara vaken så mycket som möjligt denna sista natt, att verkligen ta vara på den lediga tiden. Men samtidigt orkar jag inte göra det. Jag hade tänkt gå och lägga mig hyfsat tidigt den här kvällen för att kunna gå upp imorgon och ha en dag framför mig. Nu är klockan 02:05 och jag är kvar vid datorn. Jag tänker gå och lägga mig inom kort men inte sova för det. Åh nej, jag ska se en film först och njuta av detta. Drömma mig bort till andra länder och världar utan krav på engagemang och annat.
Och i detta kaos av två världar svävar du, min älva, en dröm som då och då är min att ha hos mig.
Nu är det tre veckor kvar till nästa gång jag är hemma. Jag gissar att ni anar min desperation att vara vaken så mycket som möjligt denna sista natt, att verkligen ta vara på den lediga tiden. Men samtidigt orkar jag inte göra det. Jag hade tänkt gå och lägga mig hyfsat tidigt den här kvällen för att kunna gå upp imorgon och ha en dag framför mig. Nu är klockan 02:05 och jag är kvar vid datorn. Jag tänker gå och lägga mig inom kort men inte sova för det. Åh nej, jag ska se en film först och njuta av detta. Drömma mig bort till andra länder och världar utan krav på engagemang och annat.
Och i detta kaos av två världar svävar du, min älva, en dröm som då och då är min att ha hos mig.
Vem och varför?
Jag har väl egentligen aldrig varit något större fan av bloggsamhället som på sistone fått så mycket uppmärksamhet i samhället. Det har liksom inte varit min grej att låta andra ta del av vad jag gör eller tänker. Fördelen med att ha en blogg kommer jag dock att ta upp här nedan.
Jag har så länge jag gått i skolan haft en förkärlek till att skriva, så må det vara poesi, noveller av olika typ eller rentav den bok jag pysslar med i dagsläget. Det som spelar roll är skrivandet; resultatet har oftast varit av underordnad betydelse eftersom jag skriver för min egen skull. Om man sedan kunde förtjäna sitt uppehälle på det, ja det är väl en annan fördel med att kunna skriva, men poängen är att det är min grej.
Problemet med att ha skrivandet som syssla är att det inte alltid går bra. Man är inte på rätt humör för att skriva färdigt en speciell text, man är får inte till rätt sinnesstämning för att skriva alls eller så är det något annat som kommer i vägen. Det är då som bloggen kommer till sin rätt. Åtminstone för mig.
Att skriva är att skapa, att se något ta form i skepnad av svart på vitt som enstaka bokstäver och ord. Tillsammans blir det ett mönster, och som mina vänner känner till anser jag att "skönhet är ett mönster". ;)
Så, summa summarum, det här blir ett sätt att skriva och skapa utan att för den skull vara tvingad att prestera något. Får se hur mycket som jag har tid att få ned här eftersom jag gör lumpen, men jag tänker definitivt göra mitt bästa för att frekvent uppdatera sidan.
Slutligen då, för er som kommer att läsa titt som tätt här, glad påsk och ha en fortsatt trevlig vår. Det dröjer nog en tre veckor innan jag säger något nytt.
Högaktningsfullt,
Christian
Jag har så länge jag gått i skolan haft en förkärlek till att skriva, så må det vara poesi, noveller av olika typ eller rentav den bok jag pysslar med i dagsläget. Det som spelar roll är skrivandet; resultatet har oftast varit av underordnad betydelse eftersom jag skriver för min egen skull. Om man sedan kunde förtjäna sitt uppehälle på det, ja det är väl en annan fördel med att kunna skriva, men poängen är att det är min grej.
Problemet med att ha skrivandet som syssla är att det inte alltid går bra. Man är inte på rätt humör för att skriva färdigt en speciell text, man är får inte till rätt sinnesstämning för att skriva alls eller så är det något annat som kommer i vägen. Det är då som bloggen kommer till sin rätt. Åtminstone för mig.
Att skriva är att skapa, att se något ta form i skepnad av svart på vitt som enstaka bokstäver och ord. Tillsammans blir det ett mönster, och som mina vänner känner till anser jag att "skönhet är ett mönster". ;)
Så, summa summarum, det här blir ett sätt att skriva och skapa utan att för den skull vara tvingad att prestera något. Får se hur mycket som jag har tid att få ned här eftersom jag gör lumpen, men jag tänker definitivt göra mitt bästa för att frekvent uppdatera sidan.
Slutligen då, för er som kommer att läsa titt som tätt här, glad påsk och ha en fortsatt trevlig vår. Det dröjer nog en tre veckor innan jag säger något nytt.
Högaktningsfullt,
Christian
