Länge sedan nu...

Det var länge sedan nu, eller hur? Som vanligt är det mest flum och funderingar på att skriva "något". Det där "något" tycks återkomma var och varannan dag nu och faktum är att jag har mina idéer samt ett par texter jag bara leker med. Det är inte seriösa verk utan bara en eller två berättelser som sakta men säkert berättar sig själva, lika mycket för mig som för andra. Lite besvärligt att få kritik bara; jag borde hitta mig ett nytt forum att lägga ut text på, men än så länge finns det inte. Kanske kunde det bli mer lockande att åstadkomma något viktigt då...

Jag var med i en novelltävling för ett tag sedan och väntar nu på resultatet från den. www.novelljakten.se är länken till sidan för företaget och tävlingen, även om den är avslutad nu. Första pris är 20 000 kr för en novell på ca 18 000 ord och jag tror mitt bidrag var 12 000 lite drygt. Om jag nu skulle vinna en slant för texten jag skickade in så blir det nog till att köpa en ny dator för pengarna. Min egen lilla ordbehandlare var ju knappast tänkt som mer än just skrivmaskin, men som vanligt blir det en hel del annat man vill kunna göra. Ny dator står på listan att köpa alltså!

Att jag ens sätter mig här och skriver ett inlägg skyller jag helt och hållet på "Lord of the Rings - Return of the King". Jag satt och kikade på lite extramaterial till sista filmen och de pratar ju fram och tillbaka om en hel massa saker, bl a om att komma i stämning för att kunna skriva musik till filmerna. Det fick mig att tänka på det här med att komma i stämning. Jag tror att jag har nämnt det i ett gammalt inlägg någonstans fast där rörde det sig snarare om varför man ser film och läser böcker. Det finns ett behov, större eller mindre beroende på vem man frågar, att kunna fly den värld vi lever i idag och hitta en egen liten bubbla av verklighet. Man kan göra det med text eller bild/film och givetvis också musik.
Så nu tänkte jag gå och lägga mig med en skiva trevlig musik i spelaren och se vad det blir för tankar som kommer fram så här på natten...

Kvädet

Jag skrev den här på jobbet för ett år sedan tror jag. Började peta i mitt anteckningsblock i tåget och sedan fortsatte jag med den på rasten för att färdigställa den där. Den är lite knepig att namnge, således det intetsägande namnet "Kvädet".




En hjälte klyver en hjälm,
han delar en sköld,
han svingar sitt svärd,
får sin lön i blod och tårar,
får sin lön av de rika dårar,
som äger hans liv.

En kvinna vakar så ängsligt,
av rädsla för en dag,
av skräck för det bud,
skrivet i blod och tårar,
skickat av de rika dårar,
som har hennes själ.

Åh vackra kvinna, du änka
nu blivit, mannen din föll
till föga.
Han blev lejonens mat,
blev korparnas föda,
en av de många döda.

Sonen din, han faller ned i fördärv,
dricker sig rusig på dagen,
han skrålar en sång,
om smärtor och öden,
sjunger en sång om döden.

Mellersta dottern hon gråter,
blev köpt samma dag,
förd bort från sin mor,
hämtad av de rika dårar,
tagen trots böner och tårar,
de har ingen nåd.

Yngste sonen han grubblar,
tänker på hämnd,
slipar sin kniv,
vill döda de rika dårar,
som givit blott sorg och tårar.
Han bidar sin tid...

Döden nalkas för de rika dårar
som samvetslöst njuter av dottern.
Hon har blott sin själ,
ingen tråd på sin kropp,
blott en spillra av hopp,
hon gråter om igen.

Blått är blodet i rika mäns
ådror, men klarrött på mördarens
kniv.
Han har ingen nåd,
skär halsen av alla,
och rika dårar de falla.

RSS 2.0