Det vackraste jag sett näst efter Dig
Idag har det regnat hela eftermiddagen. Jag tog tåget från centralen vid 15:40 och det började regna så snart det lämnade stan. Jag tänkte inte mycket på det faktiskt utan stod och läste i boken jag lovat att läsa. Priset på vatten i Finistère, av Bodil Malmsten, en bok jag aldrig skulle läst om jag inte lovat det. Bytt är bytt; jag läser boken, min mamma ser en film jag tycker hon ska se. Det är en bra deal, för boken är bra. Den inspirerar mig att tänka och sedan skriva något, men det gäller inte alla fick jag höra. Jag som skribent får saker att skriva om, andra får annat att tänka på, kanske saker de vill göra.
För att gå till en sak från en annan. Jag tycker om de här regnen. Känslan av dropparna som träffar ansiktet, håret, axlarna. Att lägga handen på en kvist och se dropparna på handen, krossa dem till en blöt hinna över huden... Man lever och känner livet omkring sig. Jag vet inte vad det beror på, men jag vill gå ut i regnet utan tröja och känna det träffa mig som små, små bitar av liv.
På vägen hem från tåget (för att återknyta till det) såg jag det mönster som jag alltid letar efter och så sällan ser. Näst efter Dig, min älva, var det det vackraste jag sett på länge. Det var en helt vanlig gata, inte hundra meter hemifrån, men det var ett mönster av skönhet. Regnet som träffade de två pölarna på asfalten, gröna regnstänkta blad och kvistar på båda sidor om vägen, och så ljudet, det där svischandet som uppstår när många droppar träffar en yta precis efter varann. Om man lyssnar väldigt noga kan man tro att man hör var enskild vattendroppe.
Just den där skönheten träffade rätt i det mönster som jag anser vara skönhet och jag skrattade, högt, för mig själv och hade någon sett mig så hade han eller hon förmodligen ansett mig galen. Men varför bry sig? Allt som betyder något är livet och skönheten i det.
Det blir inget långt inlägg ikväll. Någon dag ska jag förklara mina mönster och resonemanget kring skönhet, men inte idag. Jag har varit rätt dyster på sista tiden och det är väl rätt förståeligt; jag tänker på henne, saknar henne, precis som det står i dikten här under. "Vill inte". Jag vill inte något annat. Låt mig få skriva en evighet, skriva i evighet om den evighet som finns där utan mönster av skönhet, kärlek och liv...
God natt.
För att gå till en sak från en annan. Jag tycker om de här regnen. Känslan av dropparna som träffar ansiktet, håret, axlarna. Att lägga handen på en kvist och se dropparna på handen, krossa dem till en blöt hinna över huden... Man lever och känner livet omkring sig. Jag vet inte vad det beror på, men jag vill gå ut i regnet utan tröja och känna det träffa mig som små, små bitar av liv.
På vägen hem från tåget (för att återknyta till det) såg jag det mönster som jag alltid letar efter och så sällan ser. Näst efter Dig, min älva, var det det vackraste jag sett på länge. Det var en helt vanlig gata, inte hundra meter hemifrån, men det var ett mönster av skönhet. Regnet som träffade de två pölarna på asfalten, gröna regnstänkta blad och kvistar på båda sidor om vägen, och så ljudet, det där svischandet som uppstår när många droppar träffar en yta precis efter varann. Om man lyssnar väldigt noga kan man tro att man hör var enskild vattendroppe.
Just den där skönheten träffade rätt i det mönster som jag anser vara skönhet och jag skrattade, högt, för mig själv och hade någon sett mig så hade han eller hon förmodligen ansett mig galen. Men varför bry sig? Allt som betyder något är livet och skönheten i det.
Det blir inget långt inlägg ikväll. Någon dag ska jag förklara mina mönster och resonemanget kring skönhet, men inte idag. Jag har varit rätt dyster på sista tiden och det är väl rätt förståeligt; jag tänker på henne, saknar henne, precis som det står i dikten här under. "Vill inte". Jag vill inte något annat. Låt mig få skriva en evighet, skriva i evighet om den evighet som finns där utan mönster av skönhet, kärlek och liv...
God natt.
Kommentarer
Postat av: Tobias
Hej vän och broder.
Skönhet är ett mönster, och du finner dem. Jag känner precis som dig, regn är underbart. Känna hur det strilar ner, se hur det förvandlar dött till levande. Fantastiskt.
Tack för i lördags, jag hade väldigt trevligt och det tåls att göra om ;) Vi har fler maträtter att skapa ;)
Må väl, tills vi hörs igen.
Postat av: Christian
God middag, broder.
Vi har definitivt fler rätter att ordna. Vi kanske skulle satsa på att ordna en egen kokbok à la D-N? :)
Tack själv; det var en enkel kväll, men ibland är det just det som är bra. Ha det gött!
Trackback
