Tiden går
En vecka av jobbande som brevbärare har förflutit. Det är inget direkt kul jobb, det kan jag knappast påstå, men jag börjar komma in i rutinerna. Man kommer dit, sorterar lite brev som jag inte har en aning om vem som kör ut, sorterar mina egna brev och kör ut dem. Det är monotont och tråkigt att sortera brev, medan det istället är rätt soft att glida runt i postbilen, gasa eller bromsa, och bara lyssna på radio. I och med radiolyssnandet har jag upptäckt att RIX FM helt saknar variation; de spelar Ola, Danny, Måns, Enrique Iglesias, Sonja Aldén och någon mer. Fler är det inte. Nej, nu har jag börjat lyssna på The Voice och NRJ.
Sean Kingston har sin "Beautiful girls" med repliken "You have me suicidal, when you say it's over". Oerhört bra sagt. Flickor kan vara det bästa som finns, men det är inte alltid en dans på rosor med dem. Hellogoodbye's "Here" är en riktigt skön sak. Blir alltid lika glad när jag hör den och drar upp volymen för att skrämma pensionärerna på sin morgonpromenad.
För att gå vidare. Min lilla postbil är som en leksak; liten, lätt och automatväxlad. Med andra ord skulle ett flöte kunna köra den. Man kan busköra med den, misshandla den lite som man vill och t o m justera rutornas elhissar från ratten. Igår blåste jag förbi en kvinna med barnvagn och en mormor tror jag. När jag kom tillbaka vinkade mamman åt mig att sakta ned och jag måste väl erkänna att 70 km/h inte är någon bra idé att köra, även om jag hade gott och väl fem meter till dem. Men kul var det. Och jag är försiktig, bara så att alla vet.
I övrigt är livet rätt ok just nu. Visst vore det trevligt att ha en älva att hålla i, smeka en brunbränd skuldra och kyssa bort alla eventuella sorger. Men jag är inte så deppad ändå. Läget är rätt ok och jag letar inte efter någon. Känner att det kanske skulle bli för mycket med en flickvän också.
Just nu söker jag två jobb och letar febrilt efter en egen lägenhet. Till detta läggs också skrivandet, det sociala umgänget, egna nöjen som film t ex och lite annat som måste göras. Min tid är med andra ord begränsad å det grövsta. Men det är lugnt, jag tar den. :)
I ett försök att säga det kort; jag är rätt nöjd med mig själv. Som min pappa sade för några månader sedan: "Det blir nog folk av dig också." Vad han menade var att jag skulle hitta ett jobb och något att leva på. Min tanke nu är att bli lärare, men i så fall tänker jag pröva på det livet som lärarvikarie först.
Fysiskt kunde det vara bättre, åtminstone konditionen, men annars går gymmandet framåt och jag är nöjd med resultatet. Det märks att hela kroppen blir starkare och att jag mår bra av det. Jag är väldigt bra idag.
Nå, jag får fortsätta den här monologen vid ett annat tillfälle. Jag har på känn att det är något jag måste förklara, lite i stil med "skönhet är ett mönster"-inlägget.... Men vad?
Alla känner vi då och då att vi måste bidra med nånting, t.ex. genom att förklara saker ur sin egen tolkning. Jag har själv gjort detta flera gånger i min blogg, och på något sätt är det både skönt att få det av från skallen, men samtidigt väldigt irriterande att man egentligen inte har något bättre att skriva om än ens egna livstolkningar.
Jag menar, blogginlägg kan vara roliga ändå, utan det filosofiska inbaket. :)
Sköt om dig, mannen, snart drar nog Kristallerna och Ruinstaden igång ska du se! ;D
Jag menade inte att jag måste förklara mig själv i en blogg, utan en tanke jag har. :P Ungefär som när jag förklarade mitt ordspråk; jag tror jag sade eller skrev något som inte var helt klart, och nu måste jag förklara det.
Jag skulle dock aldrig säga att skrivande är slöseri med tid, så får det vara i en blogg, en novell eller en dikt. Allt är roligt att skriva...
Jo, det blir nog bra med allt. :)
