En flicka att drömma om
Följande är både en personlig sak och något oklar... Jag antar att alla någon gång drömmer om sina drömmars flicka (eller tvärtom om för en del) men frågan är om det egentligen betyder något. Man kan ju fundera på om det finns något som ödet över huvud taget. Existerar begreppet "själsfrände" på ett större plan än rent teoretiskt?
Natten till tisdag drömde jag någon slags dröm om det. Jag minns det mycket vagt, men jag ska försöka beskriva det så gott det går. Det är inte så att jag känner någon desperat längtan efter att tycka om någon, utan det var en trevlig dröm med en trevlig känsla i.
Jag minns att jag kramade henne och kanske lyfte henne en aning. Antingen var hon lätt eller också var det någon skum följd av att jag gymmat dagen innan, för det kändes inte svårt eller tungt. Nej, det var en oerhört naturlig känsla att bara se in i de där ögonen. Redan där blir det svårt att fortsätta beskrivningen, för det enda jag kommer ihåg av hennes ansikte är bara att hon hade mörkblont, axellångt hår. Det kanske var uppsatt i nacken eller så, men det är oviktigt. Att håret inte var så långt är dock glasklart. Av någon anledning så kändes det värmande att hålla om henne, levande och liksom "gyllene". Det var härligt att bara känna känslan i en dröm, även om jag inser att den kanske inte har någon verklig motsvarighet. Återigen är det inte viktigt.
Solen sken in genom ett fönster tror jag och vi måste ha stått nära det eller invid det, för ljuset blandade sig med den där gyllene känslan och det blev en mycket märklig sinnesstämning av det. Om det gick minuter eller sekunder därpå vet jag inte, men hon sade en sak till någon i bakgrunden som jag inte kunde se, men personen var där.
"Han älskar mig!" Enkla ord som betyder en ny sak för varje människa man frågar. I drömmen var det som att lägga sista biten i ett pussel och se helheten, det där speciella mönstret som säger att allt är rätt. Just här är jag säker på att en liten bit tid flöt förbi innan jag svarade henne, fortfarande med henne i famnen och blicken i hennes.
"Ja, jag älskar dig." Jag undrar vad som fick mig att säga "ja" först men jag tänker inte fundera på det. Det var rätt sak att säga då. Att säga de orden var också det en sista bit i något; det var en dammlucka som öppnades och strömmen var känslor som "stämde".
Med de orden kunde jag också känna hur tiden sträckte ut sig framför mig/oss. En underlig tanke måhända, men det var en sak i den framtiden som betydde något. Hon. Jag vet att det är många som kanske har svårt att tro på en livslång kärlek, men jag har sett exempel på den och även om jag inte säger "Jag tror på det" så säger jag inte "Jag tror inte på det". Att försöka tänka framåt, se vad som ska hända, det är bara dumt. Tar man inte vara på den dag som är försvinner den innan man hunnit uppleva den helt och fullt.
Om jag i drömmen gift mig med den flickan är jag så gott som säker på att det hade varit rätt. Det är den känslan av att göra rätt som jag tänker ta med mig och tänka på.
Kort därpå vaknade jag. Problemet med trevliga drömmar är just att man vaknar ur dem eftersom man så gärna vill minnas dem. För att kunna minnas måste man vakna. Jag har gått och påmint mig själv om den här drömmen sedan igår morse bara för att kunna skriva ned den här. Att jag drömde om att ha Henne... Jag kan inte riktigt förklara hur jag tänker, för jag försökte just och det slutade med att jag suddade bort meningen. Men det spelar inte så stor roll. Poängen är att jag kan tänka på vad jag kände i det ögonblicket och känna "Det vill jag känna när jag träffar den jag älskar". En stund som blir gyllene tack vare en sak allena. Hon.
Natten till tisdag drömde jag någon slags dröm om det. Jag minns det mycket vagt, men jag ska försöka beskriva det så gott det går. Det är inte så att jag känner någon desperat längtan efter att tycka om någon, utan det var en trevlig dröm med en trevlig känsla i.
Jag minns att jag kramade henne och kanske lyfte henne en aning. Antingen var hon lätt eller också var det någon skum följd av att jag gymmat dagen innan, för det kändes inte svårt eller tungt. Nej, det var en oerhört naturlig känsla att bara se in i de där ögonen. Redan där blir det svårt att fortsätta beskrivningen, för det enda jag kommer ihåg av hennes ansikte är bara att hon hade mörkblont, axellångt hår. Det kanske var uppsatt i nacken eller så, men det är oviktigt. Att håret inte var så långt är dock glasklart. Av någon anledning så kändes det värmande att hålla om henne, levande och liksom "gyllene". Det var härligt att bara känna känslan i en dröm, även om jag inser att den kanske inte har någon verklig motsvarighet. Återigen är det inte viktigt.
Solen sken in genom ett fönster tror jag och vi måste ha stått nära det eller invid det, för ljuset blandade sig med den där gyllene känslan och det blev en mycket märklig sinnesstämning av det. Om det gick minuter eller sekunder därpå vet jag inte, men hon sade en sak till någon i bakgrunden som jag inte kunde se, men personen var där.
"Han älskar mig!" Enkla ord som betyder en ny sak för varje människa man frågar. I drömmen var det som att lägga sista biten i ett pussel och se helheten, det där speciella mönstret som säger att allt är rätt. Just här är jag säker på att en liten bit tid flöt förbi innan jag svarade henne, fortfarande med henne i famnen och blicken i hennes.
"Ja, jag älskar dig." Jag undrar vad som fick mig att säga "ja" först men jag tänker inte fundera på det. Det var rätt sak att säga då. Att säga de orden var också det en sista bit i något; det var en dammlucka som öppnades och strömmen var känslor som "stämde".
Med de orden kunde jag också känna hur tiden sträckte ut sig framför mig/oss. En underlig tanke måhända, men det var en sak i den framtiden som betydde något. Hon. Jag vet att det är många som kanske har svårt att tro på en livslång kärlek, men jag har sett exempel på den och även om jag inte säger "Jag tror på det" så säger jag inte "Jag tror inte på det". Att försöka tänka framåt, se vad som ska hända, det är bara dumt. Tar man inte vara på den dag som är försvinner den innan man hunnit uppleva den helt och fullt.
Om jag i drömmen gift mig med den flickan är jag så gott som säker på att det hade varit rätt. Det är den känslan av att göra rätt som jag tänker ta med mig och tänka på.
Kort därpå vaknade jag. Problemet med trevliga drömmar är just att man vaknar ur dem eftersom man så gärna vill minnas dem. För att kunna minnas måste man vakna. Jag har gått och påmint mig själv om den här drömmen sedan igår morse bara för att kunna skriva ned den här. Att jag drömde om att ha Henne... Jag kan inte riktigt förklara hur jag tänker, för jag försökte just och det slutade med att jag suddade bort meningen. Men det spelar inte så stor roll. Poängen är att jag kan tänka på vad jag kände i det ögonblicket och känna "Det vill jag känna när jag träffar den jag älskar". En stund som blir gyllene tack vare en sak allena. Hon.
Kommentarer
Trackback
