Skönhet är ett mönster...

Nu är jag så där förbannad igen. Det är lätt att bli faktiskt och den här gången är det så att jag uppriktigt skäms för att vara ung i Sverige. Vi kan börja med dödsmisshandeln på Kungsholmen nu i fredags. De var 15-16 år, fem mot en. Är det konstigt att killen inte hade någon chans att försvara sig? Är det konstigt att han dog? Nej, det fattar väl varenda en att man kan dö om någon sparkar mot huvudet? Om man inte är en idiot då.
Nu tänker jag helt enkelt vara sådan att jag skiljer på "vi" och "de". I vanliga fall uppmuntras inte sådant tänkande, men i enlighet med andra tidigare inlägg, det skiter väl jag i? =)

Av de fem gärningsmännen har en blivit släppt för att han tydligen var kompis med offret och egentligen försökte hjälpa honom. Om det är sant vet jag inte, men det spelar inte så stor roll förutom att jag hoppas han tänker sig för en, två och tre gånger nästa gång han väljer sitt umgänge.
I dagens tidning kunde man läsa om hur de resterande fyra ställde sig till fallet. En av dem är utpekad av de andra tre som den "ansvarige" för vad som hände. Han i sin tur har erkänt att han gav offret två knytnävsslag och en spark i bröstet. Dessutom, och det är här jag verkligen tappar hoppet om något slags ansvarstagande, hävdar han att det var i nödvärn. "Är du helt jävla dum i huvudet, eller?!" - Skribentens anm.
Jag har läst nödvärnslagen flera gånger. Under utbildningen till skyddsvakt för att få göra högvakten på slottet fick vi lära oss precis vad som gällde och vad man fick göra. Kort sagt får man göra vad som helst för att rädda sitt eget liv eller annans. Jag har helt nyligen fräschat upp kunskaperna om Nödvärn, Nöd samt Excess då jobbet som tunneltågförare är säkerhetstjänstklassat.

Åter till saken... Den här dumma ungen har mage att påstå att han blev slagen i huvudet med en flaska, två gånger till och med och det var skälet till att de sprang efter sitt offer för att misshandla honom till döds. Den rättsmedicinska undersökningen är inte klar än, men jag tror att det finns betydligt fler skador än efter två knytnävsslag och en spark mot bröstet.
Att han sedan säger att det var nödvärn... Ja, jag vill gärna kalla honom för något dumt igen, men det står så bra här ovan att jag får låta bli. Det är hur som helst en förbannat feg utväg och tillika helt fel sak att försvara sig med.

Nu är det dock så att jag kan förstå att de fyra som är anklagade är rädda för följderna. I stundens hetta begrep de inte vad det kunde leda till och att de nu har ett mord att leva med. För mord är det, och bara för att man blev lite väl upphetsad så är det INGEN ursäkt!
Är man femton år ska man veta bättre. Vad jag vet så var ingen av dem påverkad av alkohol och det gör bara saken värre. Det var ett aktivt val att springa efter offret. Det var ett aktivt val att fälla honom till marken, slå honom och sparka honom. Det var deras val och de valde så av någon jävla anledning. Men jag är inte omöjlig.
Första tanken är att man borde spärra in dem riktigt länge. Min andra tanke är att det antagligen räcker med tio år för att förstöra deras liv i retur; då är de 25 när de kommer ut ur fängelset och har inget att falla tillbaka på. Visst kan man plugga i fängelset, men de har ingen erfarenhet, de har ett mord med sig i väskan och de har i alla fall inte min medkänsla.

För att gå vidare till nästa sak som gör att jag skäms: Händelserna i Rödby. En 15-åring är död, skjuten med ett hagelgevär och en 16-åring är skadad av detsamma. Tycker jag synd om dem? Nej. Det gör jag inte. Precis som de fyra (fem) killarna nämnda här ovan gjorde det här gänget ett aktivt val att trakassera sina offer. De förstörde deras bil, de mobbade deras son, en av dem dök upp med en planka (tror att det var spikar i den också) när mamman i familjen kom hem en kväll, osv. Det fortsätter med hot också.
Hur kan man ens vara så jävla, förbannat dum att man på "pin kiv" utsätter någon för det?!
Så kommer vi till natten när allt hände. Familjen har valt att förklara sin syn på saken och jag kan inte se något skäl att tvivla på dem. Tyvärr, för jag har börjat inse att en del av dagens ungdomar är svin...
Runt 1 på natten kommer ett gäng beväpnade med påkar till familjens hus och för en massa oväsen. Situationen upplevs som mycket hotfull och det slutar med att pappan i familjen skjuter två skott mot två personer, enligt honom själv inte menade att träffa någon särskild kroppsdel. Om man resonerar lite kan jag gissa att han siktade mot det som man instinktivt siktar mot: Bålen. Den är störst och man har störst chans att träffa.

Pappan ringde själv SOS och fick vid ett tillfälle avbryta sig för att kräkas. Han berättar själv att hans dotter tagit hand om geväret och att det är inlåst i vapenskåpet. Den 19-årige sonen, som trots att han själv blivit hotad och misshandlad fysiskt och psykiskt av gänget, försöker hjälpa de skjutna i väntan på ambulans.
Det låter säkert konstigt, men allt eftersom jag skriver det här så kan jag inte annat än känna en svag beundran för pappan och en enorm förståelse för vad som hänt. Han gjorde vad han ansåg vara nödvändigt för att skydda sin familj. Punkt. Det blev för mycket, men som det står i lagen om excess kan överdrivet våld vara ursäktligt om "utövaren svårligen kan besinna sig".

På grund av allt detta som händer i Sverige skäms jag för att vara ung i det här landet. Statistiken och tidigare fall säger oss att hälften av alla fall med misshandel involverar ungdomsgäng och att offret oftast är ensamt mot tre, fyra, fem eller fler angripare. Fega jävlar är vad de är.
Så återigen nej, jag tycker inte synd om killen som dog av skottskadorna och inte heller om han som är allvarligt skadad, om än stabil nu. De gjorde ett aktivt val. De valde fel. Nu får de betala för det.

I en bok jag läste fann jag meningen "Man gör vad som måste göras och betalar sedan priset för det". De här ungdomarna måste givetvis inte göra det de gjort, utan det förklarar bättre min synpunkt på hur pappan agerade. Han inser vad han gjort och erkänner allt. Han står för det och betalar priset för det i detta nu. Det är starkt.

Nu får det vara slut på det här.... Inte hjälpte det mycket att skriva om det här heller. Jag skäms lik förbannat ännu mer. Vad ska de vuxna tro när de ser mig och mina kompisar på väg att träffa resten av gänget? Jag kan tro att de är rädda eller i alla fall försiktiga. Men tro vad jag säger; jag skulle hellre dö än göra något sådant som ungdomarna i de här två händelserna har gjort. Jag vill inte dö så jag tänker inte göra något sådant. Kommer tillfället när jag fysiskt måste göra någon illa för att skydda mig själv eller någon annan kommer jag att agera. Men jag tänker fan i mig ta ansvaret för det. Kanske inte direkt, men då finns det här som binder mig till det. Jag är man och tänker vara stolt över att vara det. Jag är man, många av mina kompisar räknar jag som riktiga män; vi är förmodligen mer män än vad många andra, äldre människor är.
Det är få jag skulle räkna som män, men ni som räknas, gör det ni gör och tänk det ni tänker...