Söndag 2/9, ledig...
Äntligen är jag lite ledig igen. Efter sju veckors jobb på posten ska det bli skönt att inte stiga upp före sex varje dag. Men det var inte så farligt att jobba där egentligen; gå upp tidigt förvisso, men börjar man tidigt får man också sluta tidigt. Har man dessutom en lunchrast på en timme varje dag så blir det ganska lätt. =)
Nu är jag ledig till den tionde september. Den måndagen tar nästa jobb vid: Tunnelbanetåg. Då får man kanske fråga sig varför man väljer ett jobb som att sitta och köra tåg hela dagarna, men jag har ett rätt bra svar. Det första är för att lönen är rätt ok; 16300 i grundlön och sedan lite OB och övertid på det så har man en rätt nätt månadslön. För det andra är det ett jobb som man kan köra (någon som tog den ordvitsen? =P ) på deltid och det bådar gott för nästa höst då jag tänkte börja plugga.
Men huvudsaken med att jobba är ändå att kunna flytta hemifrån! Jag lever inte i villfarelsen att jag kan hitta ett boende bara så där, men jag siktar på att jobba en del, spara mina pengar och se vad som går åt till vad, och under tiden leta efter lämpliga lägenheter. Det bästa vore helt klart att kunna köpa en bostadsrätt och få ned hyran lite, men det är inte helt lätt att hitta sådana för ett rimligt pris i Sthlm. En hyresrätt kan bli vad man får nöja sig med, men jag tänker då inte klaga om det blir så.
Så vad ska jag göra under min lediga vecka? Först och främst ska jag försöka ta tag i ässjan och göra det ordentligt. Efter vissa funderingar har jag kommit fram till en något enklare lösning än att använda tegel till den och jag ska istället ha en tillbockad plåt som huvuddel. Stänger man till ena änden av denna "ränna" så har man en helt godtagbar ässja. Alternativet är att gräva ned den i marken och klä sidorna med lite sand, tegel och eldfast tegel. Kanske är det absolut enklast att börja så och sedan se hur mycket tid och kraft jag kan lägga på smidet... Jag återkommer med rapport om detta!
Igår hoppade jag bungyjump! Det kan låta som en löjlig grej att kasta sig ut från en kran, men ni som läst min bloggs tidigare inlägg förstår mig säkert när jag säger att just bungyjump passar mig som en hand i en handske. =) Det är något så oerhört fritt att bara fästa blicken på horisonten, känna djupet under sig och sedan släppa taget om allt som håller en kvar i korgen. Den långa linjen där marken möter himlen försvinner uppåt, vattenytan under mig glider in i synfältet och så finns bara luften som susar förbi, vattnet som susar upp mot mig.
Rycket från gummilinan är dock inget att oroa sig för. Visserligen frågar arrangörerna om man har problem med rygg och nacke, men jag kände ingenting alls. Linan fjädrar så mjukt och man studsar runt lite. Mer är det inte, men adrenalinkicken är total. Emellertid var kranen inte högre än 55 meter så fallet blir inte särskilt långt. Nu får jag helt enkelt sträva vidare efter högre platser att hoppa från; Nya Zeeland med sin linbana på 125 meter vore en utmaning att ta sig an. 70 meter extra att falla... Ja, drömma kan man alltid, men det dröjer nog lite innan jag har råd eller tid att åka dit.
Vad jag längtar mest till nu är befrielsen att åka skidor. Givetvis vill jag också skriva färdigt mina planerade verk och göra hundra andra saker, men om jag ska se längre fram i tiden är det skidresorna till Österrike som väcker störst begär. Att leta sig ut från pisten, ut i pudret som stänker upp över huvudet och letar sig in som små rännilar av isvatten i nacken, väja för en plötsligt uppdykande klippa och sedan bara sväva ut i det blå när marken försvinner i ett drop... Också där är det adrenalinet som pumpar runt, för man vet aldrig vad som händer, vem som dyker upp i snömolnet framför eller hur högt det är från klippkanten!
Nej, nu ska jag sätta mig att skriva på boken. Jag har fått en del inspiration och idéer till kapitel 19 så jag bör ta vara på den. Inte för första gången är jag glad för en egen dator med vettigt tangentbord, och knappast blir det sista gången jag tackar mig själv för att jag köpte den.
På återseende...
