Skönhet är ett mönster...

Det här blir bara ett kort inlägg, men jag kände ändå för att få det i svart på vitt. Blått, i det här fallet kanske...

Jag satte mig för att läsa och skriva lite på det första kapitlet av min bok nu ikväll. Har ju redan 20 kapitel skrivna som ska skrivas om. Ja, det där vet ni, ni som följt med lite i bloggen... Hur som helst fick jag några idéer, tankar om hur det skulle kunna göras, men likväl fanns där andra tankar ovidkommande för skrivandet av just denna text. För att få rätsida på det här måste jag nog gå till botten med det.
Jag är högst medveten om att jag kan skriva och utan större problem göra det till något som kan uppskattas av många. Hur vet jag det? Jo, jag har gjort det förr. Och kanske är det lite där skon klämmer; "jag har gjort det förr". Om nu någon som läser det här inlägget missat vad min bok är/var så ska jag ta det väldigt kort.

Det jag började skriva på i ettan var ett novellprojekt till någon märklig uppgift i svenska A. Efter tiotalet sidor kom tanken "Hm, det ser bra ut, kan bli kul att se hur långt det blir...". Efter tjugo-trettio sidor kom tanken för mig att "Kan jag skriva en bok?" Observera då att det inte var om jag kunde göra en bok av konceptet jag hade utan om jag som skribent kunde få ihop det som kan bli en bok. Det blev några rätt effektiva 150 sidor tror jag, sedan drog det ut på tiden och efter snart fem och ett halvt års jobb sitter jag med 255 rätt prydliga sidor. 20 kapitel. Kort och gott tror jag att jag i det här ögonblicket har bevisat för mig själv att jag kunde skriva en bok.
Det som jag nu fastnar lite på är "Kan jag ta detta koncept och göra en ny bok?" En vän och tillika skribent själv kallade mig idiot för att ens tänka tanken på att skriva om 255 sidor. En annan kompis som också skriver menade att bara jag skulle komma på tanken att göra en sådan sak. Kanske är det så.
Jag ska inte gå in på varför jag valt att göra så här för det har jag redan pratat tillräckligt om.

Istället är det med funderingarna kring "Varför?" som jag tänker gå och lägga mig. Jag har bevisat att jag kan skriva en bok (så när som på att få den i tryck då, men det känns inte riktigt relevant för stunden, hur mycket jag än pratat om det med vänner).
Jag är högst förtjust i utmaningar och det har alltid varit det som lockat mig mest med skrivandet tror jag. Att komma med något nytt. Originellt. Nytänkande. Det som får läsarna att tappa andan av förvåning samtidigt som det trollbinder dem att läsa vidare. De här sakerna har alltid varit rätt tydliga när jag satt mig ned för att skriva eller då jag bara funderat på vad man kan skriva och sätta ihop...
Utmaningen den här gången är emellertid inte riktigt lika klar. Något av det jag tänkte på rimmar illa med mina vanliga "rutiner".  Jag gjorde faktiskt ett försök att få ned något som kan bli kapitel ett, men jag gav tämligen snabbt upp. Möjligen är jag för trött och trög i tankarna för att kunna skriva idag, men det kommer sig av godo så jag beklagar det inte.

Nej, innan jag tar itu med version numero två av "mitt livs största verk" ( =P ) så måste jag reda ut vari jag har behållningen själv och varför jag gör det. Är det för min och skrivandets skull? Är det för att få det i tryck jag gör om det? För vem skriver jag egentligen, när jag alltid har förespråkat att man som skribent borde skriva för sig själv?
Suck, principer, dessa väggar man bygger omkring sig. Men inget rum existerar förutan en dörr och det är den jag ska hitta nu. Hur svårt kan det vara när jag är både en sten och ett lejon? =P

Natti...