Skönhet är ett mönster...

Den ständiga frågan... Liv? Den kan formuleras på en mängd olika sätt och alltid åsyfta något nytt. Idag gäller det vad jag ska göra av mitt liv den närmaste tiden. Att fundera över vad man ska göra resten av livet känns meningslöst, det är alldeles för mycket, men ett par-tre-fyra år är rätt rimligt. Det är ungefär den tid det tar att läsa på högskola...
Jag har ju i skrivande stund ett högskoleprov kvar att göra inför sökningen till polishögskolan. Det och en del fysisk övning förstås, för jag måste bättra på konditionen en del, men det är inga problem. Träna är lätt.
Hur som helst, jag har ändå en backup-plan om jag inte skulle fixa polisen till terminen våren eller hösten 2010. Grejen är den att en sökning är i mars och en i augusti. Om jag inte fixar den i mars söker jag igen i aug och parallellt med det till lärarhögskolan. Det är vad jag vill göra, det jag "slits" mellan så att säga.
Det går upp och ned det där... Överlag är det polis jag siktar på, det ska jag inte avvika från nu om det inte händer något väldigt omvälvande. Vilket jag inte tror händer, men man vet aldrig. Lärare vill jag faktiskt bli vissa dagar; häromdagen stod det i Metro att lärarna som utexamineras är sämre än vad de var förr. Bara det i sig känns som en kastad handske, en utmaning, något för mig att slå undan och slå bort. Jag vet inte säkert vad som får mig att vilja göra det emellertid och det är kanske ett problem, alternativt kanske inte.
Man kan kanske kalla det tävlingsinstinkt, men jag tror att jag egentligen bara tävlar mot mig själv. Nivån sätts av de andra och sedan är det en tävling för mig att på något märkligt vis slå mig själv och bli bättre än det som finns. Då överlever jag; i djungeln överlever bara den starkaste. =) Det är ju också en rätt weird tanke, men tidvis tycker jag om den enkla sanningen att det har varit så. Förmodligen är det därför jag är romantiker, alltså någon som föredrar tidsperioden romantiken under 1700-talet. Det var då det slog igenom med "sagor" inom litteraturen. Man började bättra på saker och ting utan att skämmas för det. Försköna är ordet jag letar efter tror jag...
Världen är himla komplicerad ändå. Ur en synvinkel gör romantiken det möjligt för mig att böja den verkligheten till hur jag vill ha den. Till viss del, i en bestämd utsträckning som bara gränssätts av mig själv. Tror jag i alla fall. Jag har inte riktigt funderat över var den gränsen går, men antagligen är det vad jag är och gör som utgör den. Till syvende och sist kan jag alltid handla enligt min egen övertygelse och sedan får jag stå för det, också det enligt min övertygelse.

Nu snöar jag iväg lite... tankarna vandrar vidare och jag funderar lite på varför man inte får använda våld för att förgöra våld. Det sägs att "våld föder mer våld", men... Fast det är förstås en utopi att någon ska utrota våldet med våld och sedan lägga bort det när inget annat återstår. Och det är klart att det blir fel när allas åsikter går isär om vad som är rätt och fel. Nej, glöm vad jag sade, det är inte viktigt. Så länge jag gör vad jag kan för mig och för de som står nära mig är jag nöjd.

Jag är sjukt irriterad över Sveriges styrande just nu. Någon som vet vad Lissabonfördraget är? Någon? Nej, rätt få, som jag trodde. Det innebär i korthet att EU har tagit nästa steg mot att bli USE, United States of Europe. Vi får en fast ordförande (sade någon president?) och EU-länderna kommer att få något mindre att säga till om. I sina egna land. Det känns lite fel faktiskt.
Irland var det enda land i hela EU som fick folkomrösta om det här. I Sverige togs beslutet förra veckan tror jag och nu jobbar alla febrilt för att få Irland till en ny omröstning där de säger ja. Jag blir så jävla förbannad på det här hyckleriet! EU var ett samarbete länderna emellan, inget låtsas-USA som leker stormakt. Euron var för övrigt ett annat steg mot USE.
Tro nu inte att jag misstänker en jättelik konspiration här, det är bara så pinsamt självklart vart vi är på väg! De hemskaste sakerna har gjorts med de bästa avsikterna, sade någon men jag minns inte vem. Men blir det verklighet är jag starkt frestad att flytta till något annat land utanför EU. Vilket för tankarna till annat...

Jag är lite fundersam över det här att flytta utomlands. Det är ingen konstig sak, vem har inte tänkt tanken liksom? Det jag lurar på är hur man försörjer sig och hur man klarar sig osv.  Ett jobb är givet. Hur får man det? Det går nog inte bara att trixa fram ett när det behövs. Innan man flyttar bör man nog säkra ett jobb och en bostad.
Så vart skulle jag flytta? Om nu inte Lissabonfördraget är en verklig katastrof är jag lite lockad av Frankrike. Jag gillar deras attityd, den kaxighet som tycks finnas där. Det kan förstås vara en felaktig bild av det, men bara tanken på att de inte talar engelska för att de inte vill är tilltalande för mig. Dessutom är franska ett trevligt språk och jag gillar språk. Flytta utomlands några år och lära sig ett nytt språk, sedan komma hem och göra något annat. Fan, det finns ju t o m tunnelbana i Paris...

Av någon konstig anledning blev det en massa babbel och bubbel här ikväll. Jag visste inte ens vad jag skulle skriva när jag loggade in faktiskt. Men jag antar att det blir så när man har mycket att sortera ut och ta hand om. Jag sov fyra timmar inatt, ungefär, men jag är ändå inte trött nu. Vetefan varför... För mycket data att behandla i "världens mest sofistikerade dator"... Världen är för komplicerad.