Skönhet är ett mönster...

Så var det dags igen. Dagarna rullar förbi fortare än man blinkar tycks det och jag är lika dålig på att hålla den här bloggen vid liv som alltid. =) Lyckligtvis är det ingen större kris; bloggen påstås inte bli uppdaterad varje dag så jag slipper fundera över allt sådant. Hur som helst, det här blir väl ännu ett inlägg med blandade spekulationer som enligt besöksstatistiken kommer att läsas av någon i alla fall.

Ingen har väl undgått Rödebyfallets rättegång kan jag tro. Åklagaren vill få det till mord och försvararna vill få det till nödvärnsexcess. För er som inte vet vad "nödvärn" och "excess" är så kan jag ta det kort.
"Nödvärn" betyder att du får använda i stort det våld som krävs för att försvara dig själv eller annans liv. Du får också ta tillbaka ett föremål som tagits ifrån dig och använda det våld som är nödvändigt. Man får också göra detsamma för att kasta ut någon från sin bostad t ex.
"Excess" har ungefär betydelsen att man gjorde något och "svårligen kunde besinna sig". Det finns ett praktexempel på detta: En man upptäcker en pågående våldtäkt och gör givetvis vad han kan för att avbryta den. När han upptäcker att det är hans egen dotter blir han så förbannad att han slår ihjäl våldtäktsmannen. Han gick helt fri så vitt jag vet. Det är "excess".

Hur som helst, Rödeby... Jag ska inte uttala mig alltför stort om detta eftersom jag redan skrivit ett inlägg om det, men jag ställer mig på försvararsidan. Ett gäng som trakasserat en familj i över ett år, mordhotat sonen, förstört deras egendom, osv. Familjen har under året gjort fem polisanmälningar som inte lett till någonting! Som jag sagt tidigare så förstår jag att pappan i familjen inte vågar lita på polisen den här gången heller och helt sonika gör vad han anser nödvändigt. Tyvärr dog en av grabbarna som sköts. Synd om hans familj, men att de har mage att kräva den så kallade "mördaren" på enorma skadestånd är för mig bortom all förståelse. Ska inte tänka vidare på det för jag begriper det ändå inte.


För att komma till något jag håller lite mer kärt så att säga så har jag delvis på grund av de här händelserna börjat fundera på lagen och dess hand som tycks finnas lite varstans och på eget bevåg. ^^ Om man medvetet ställer sig utanför lagen, har man då rätt att åberopa den i försvar av sig själv? Ta som exempel att någon försöker sparka eller slå till mig när jag kör tunnelbana. Då hade jag slagit tillbaka och förhoppningsvis träffat honom så pass att han lärde sig en läxa. Men, jag anser inte att han har rätt att göra en anmälan mot mig.
Han gjorde ett aktivt val och fick stå för det. Med vilken rätt använder han lagen mot mig när han själv anser sig stå över den? Nej, han ska fan i mig inte ens tänka tanken på "misshandelsanmälan" eller "tjänstefel". Möjligen kanske Veolia blir lite sura på att jag inte tillkallade vakter men i en sådan situation antar jag att man reagerar instinktivt. Nå, händer det så får vi se vad som händer.

För att fortsätta på det här med lagen och "rätt och fel" tänkte jag också passa på att dra en parallell till heder och personliga val. Jag är fullt medveten om att andra inte tänker på samma sätt som jag så den som inte vill tänka så i fortsättningen heller, be my guest!
Bara för att lagen säger en sak så finns det många som gör tvärtom. Varför? kan man fråga sig. Antagligen för att de inte har någon vettig uppfattning om rätt och fel och inte minst inte har någon heder. Jag vet att jag inte får råna någon för att lagen säger det, men lagen är bara en mängd människors samlade förnuft tryckt på papper. I första hand måste jag fråga mig själv "Är det rätt av mig att ta något jag inte förtjänat?". Nej, alltså gör jag det inte.
Sedan kommer man till det här med "rätt och fel"... Det finns många saker som är fel och tämligen många som är rätt, men är det lagen eller vi själva som definierar dem? Måste man få en logisk förklaring till varför något är fel? För ett tag sedan myntade jag uttrycket "Sanningen är vad man väljer att tro." Min sanning är det jag väljer att tro är rätt eller fel.
Bara för att ta ett exempel på detta så kan en lögn också vara en "sanning". Om din kompis säger en sak till dig fastän han/hon är felunderrättad kommer det bli en sanning för dig. Man tror på sina kompisar och det är inget fel i det, men det som sägs är fortfarande inte sant. Man kanske kan kalla det för "objektiv lögn" eftersom det inte är något som personen har hittat på utan snarare ett faktafel. Å andra sidan kan ju upphovsmannen till osanningen vara ute efter att ljuga och medvetet därtill. Då blir det fortfarande en lögn. =) Trevlig sak att tänka på.


Nu blir det här inlägget långt precis som ofta innan. I vanlig ordning kommer jag på saker som jag vill skriva ned och uttrycka i ord.
Igår kväll hade jag väldigt svårt att sova. Det berodde inte på att jag sovit för mycket utan på att jag hade mycket att tänka över. Framtiden är alltid framför en och man gör val varje dag. Någon dag måste jag välja vad som ska bli en mer långsiktig framtid, typ årsvis. Det jag låg och tänkte på igår var vad jag skulle göra som lärare. Ni som missat det, ett av alternativen för min framtid är lärare i svenska och kanske något annat språk lite senare.
Men det var en intressant grej. Hur skulle jag fånga elevernas intresse? Hur kan jag få fram det JAG vill säga och samtidigt få DE att arbeta med mig? Ingenting går upp mot en riktig utmaning... Nu ska jag inte göra en lång utläggning om vad jag tänkte undervisa om för det skulle bli ett helt inlägg på egen hand. Således säger vi god natt för den här gången!

Bröder och systrar, sov gott och vakna. Till er andra, natti...