Ord...
Emellertid finns det likheter med att måla och att skriva. Jag och ett antal kompisar som också skriver brukar kalla det "att måla" när man skriver. Har man fått rätt blandning och rätt färg så framträder konstverket på rätt sätt, och detsamma gäller för ord egentligen.
För att en text ska uppfattas som bra måste ordvalet vara rätt, meningsuppbyggnaden vara bra och innehållet också stämma överens med skaparens tankar. Det är ju svårare att skriva om något man inte gillar eller inte kan något om. Här kan man ju börja spekulera kring övning versus talang. För att uppnå riktigt bra "konst" måste man nog ha både och. Övning kräver också tålamod, något man antingen lär sig eller helt enkelt har genom intresset för skrivandet. Det gäller säkert flera saker, men det här handlar ju om ord så jag ska inte försvinna in på det sidospåret...
Övning vs Talang således... Jag vet inte riktigt hur man kan bedöma att någon har talang för att skriva. Är det genom att man får göra ett arbete så kan man fortfarande hävda att övning ligger bakom ett gott resultat. Frågan är om det inte handlar om något annat än just ord... Nu när jag tänker på det så kan jag inte helt sätta fingret på vad det är som gör att vissa skriver bättre än andra förutom övning. ^^ Jag får fundera vidare på det.
Ofta när jag skriver så får jag frågan "Hur orkar du?!" och då ofta i samband med att det är något som är längre än några sidor. Vad det handlar om här är förmodligen övning igen. Jag kan utan problem skriva tre sidor på en timme om jag bara vet vad jag ska skriva om. När man kommer igång så rullar orden fram i ett mycket snabbare tempo än vad man egentligen tänker. Personligen tror jag det har att göra med övning parat med bilduppfattning.
Genom övningen som jag fått (det är väl i runda slängar elva år nu) så kan jag se både en bild och flera ord som hör ihop med bilden. Föreställer man sig ett berg så tänker man oftast sig något av sten, det är grått eller svart, det är snö på, det är sprickor, klyftor eller löst grus, osv. Men de orden "ser" man inte utan övningen. Tror jag. Om jag t ex ska skriva att en person gick upp för en bergssida så blir det kanske:
"Han stretade vidare mellan de skarpa klipporna, halkade i det lösa gruset som låg spritt för hans fötter och skrapade sig på den sträva stenen."
De flesta av dessa ord kommer automatiskt genom bilduppfattningen. Jag ser och vet att dessa saker finns just här och då lägger hjärnan till dem utan att jag tänker på det. På så sätt får man bilden levande med orden och på så sätt vill jag påstå att ord är bättre än en bild. En bild är ett fast perspektiv som ses från ett fast avstånd. Man kan inte nämna att berget är högt i en bild om man inte målar det i jämförelse med något, samtidigt som man får in detaljer som att mannen har skrapat händerna och halkar i det lösa gruset.
I en text kan jag "måla" hela denna värld från ett evigt skiftande perspektiv. Det finns inga begränsningar förutom de som jag själv sätter och vid det här laget har jag börjat inse att de gränserna är rätt avlägsna. I tidigare inlägg på bloggen så har jag nog nämnt det, att jag tänker skriva vad jag vill och hur jag vill det tills jag stoppas. Givetvis har jag min goda smak och mina egna uppfattningar om vad detta är, så helt gränslös är jag inte, men för enkelhetens skull är det bättre att säga att de ligger rätt långt bort de här gränserna. =)
Det var nog allt för den här gången tror jag. Nu ska jag sätta mig och skriva en helt annan sak men inte mindre målande för det. Någon dag får jag försöka förklara känslorna jag har för orden och vad de betyder för mig, men det blir då...
Kan säga att jag verkligen håller med dig i mycket av det du skriver!
För att vidareutveckla dina hypoteser med lite egna idéer skulle jag vilja ta upp detta du skriver om Övning vs Talang.
Talangen tror jag, och detta gäller främst skönlitteratur, främst består i en persons fantasi och förmåga att väva en berättelse eller saga. Gillar man att skriva, det vill säga om man har Talang för det, räcker det med en gnutta inspiration; ett högt berg, en stilla skogsglänta, en buss, lite regn eller egentligen nästan vad som helst, för att man skall kunna börja fundera över en berättelse. Sedan flyter historian på i huvudet, i princip helt av sig själv, och blommar ut till något som man bara känner att man måste formulera på papper (i många fall hursomhelst).
Denna så kallade "formuleringen" är Övningen. Övningen är, enligt mig, träningen att formulera det man har i huvudet. Ju mer man övar ju bättre blir man på att överföra det man har på sinnet i ord, att överföra det man känner och ser.
Övning gör en bättre på att skriva ner de berättelser som ideligen gror i ens huvud på papper.
Sedan tror jag förstås att det krävs viss Talang även för att vara duktig med ord, men en bok kan vara enormt välskriven, men utan en bra story; utan någon Talang från författaren, blir den dödligt tråkig.
Pratar vi dock facklitteratur och liknande, som sådant här språk exempelvis, tror jag endast Talang har ett mycket litet finger med i spelet. Det skulle i så fall vara ens förmåga att reflektera och dra slutsatser, för i övrigt är nog en god fakta(eller liknande)text i huvudsak beroende av Övning.
Men det är svårt att säga vad som är vad. Mycket svårt, och det är inte utan att jag tvekar på mina egna resonemang i detta skrivandets stund. Helst vill man ju se sin skrivarförmåga som någon unik Talang eller färdighet, såklart, men det står helt klart att Övning inom detta område ger färdighet, även om vi inte kan vara säkra på att detta är allt....
//Marcus
Hm, jag är med på vad du säger. Men kanske har talang något att göra med de olika knep som finns?
Om man ser lite krasst på det hela så kan de flesta lära sig skriva med övning, medan de med talang inte behöver särskilt mycket övning. De som har talangen kanske omedvetet tillämpar de knep som man kan lära sig via kurser och feedback? Förmodligen var det väl så det började, någon som kunde gå först och "bana väg" så att säga... :)
Med övningen kanske man kan utveckla talangen till något som kan liknas med professionalism. Man ser olika utgångspunkter, har olika sätt att framställa den tanke man har, osv. Ju fler sätt man har redan innan övningen desto större talang har man. Kanske? ;)
Blir många "kanske" i en sådan här tankegång, men det är ju ingen direkt exakt vetenskap.
