Sade någon standardliv?
Det är lite konstigt det här. Jag har de senaste dagarna tänkt på flera saker som jag tyckte kunde passa in på min blogg, men varje gång jag satt mig vid datorn har det flugit bort och jag har glömt allt jag tänkt säga. Konstigt, men ja, så blir det ibland... Så vad har jag att säga den här gången?
Det slog mig att jag helt enkelt kan avlägga en standardrapport, men sedan insåg jag också att jag kan filosofera lite om vad jag tänker om livet i framtiden. Tack, Tobbe, för idén att tänka framtid. =) Men vi börjar med rapporten om mitt liv tror jag.
Jag har i nuläget ungefär två veckor kvar tills jag får lägenheten. För ett tag sedan kändes det som att det bästa skulle bli att komma bort från det jag har hemma nu. Alla i familjen, kaninen på köksgolvet, alla frågor och anpassningar av tider och så... Men vid närmare eftertanke är det nog grejen att få planera själv som blir bäst. Kanske hänger det ihop lite. Hur som helst blir det underbart att få lägga in alla tider och träffpunkter själv, utan att kolla upp "är det här ok?" eller "Jag äter då och då, när ska ni äta?" osv...
När jag flyttar sedan kan jag laga mat när jag vill, sköta alla tider och anpassningar enbart till mig själv. I stort sett givetvis. Det kommer ju bli gånger när jag måste passa av lite tider och sådant för att få livet att gå ihop. Jobbet är ju bara ett exempel. =) Men det får man ta. Det fina i kråksången (hur nu kråkor kan låta fint?) är att man kan bestämma mer över sina egna timmar när man inte har jobbet eller sådant.
Speciellt laga mat ser jag fram emot; slipar på en idé med grön paprika och fläskfilé som helst ska bli stark och samtidigt sötsur... Det blir nog bra. Får fundera lite. Soja, oystersås eller annat... Chili...
Förutom de mer övergripande sakerna med lägenheten har jag till min glädje fått mycket hjälp med saker. Rätt mycket av mormors saker blev ju över nu när hon gick vidare, men jag har också möjlighet att få en TV-bänk och en fåtölj av syrran och hennes sambo. Sedan fick jag veta att samma sambos brorsa med flickvän också har lite grejer de vill bli av med som jag kanske vill se på innan de slänger bort det. Kort och gott verkar allting bli väldigt bra.
Säng har jag varit iväg och tittat på igår och det verkar som att vi hittade en rätt fin en. Kungssängen är det tror jag. Men det blir nog bra när det väl är beställt och ordnat. Innan alla saker ska in i lägenheten ska det ju fixas lite. Dörren i vardagsrummet ska sättas igen, det ska målas om där och i sovrummet och garderoberna i sovrummet ska byggas om lite. Skjutdörrar sparar plats istället för vanliga dörrar. =)
Det var nog allt om standardrapporterna... Jag jobbar, väntar på lägenheten och försöker hålla igång. Typ så.
Sedan var det ju det här med framtiden. Vad kan man egentligen vänta sig av livet som finns framför en? De flesta tänker nog ungefär så här: "Först går jag igenom grundskolan och gymnasiet. Sedan blir det väl jobba lite och resa ut i världen ett tag. Blir väl högskola efter det. KTH eller något av samma sort...."
Mycket mer behövs inte och på det stora hela är det en ganska bra bild av vad många gör. Vad jag kom på nu i veckan är att det är en rätt trist tanke. Oavsett vad jag pluggar till eller låter bli att plugga till, jag ska ändå ha ett jobb resten av livet. Vad spelar det för roll vad det blir? Så länge jag är nöjd med vad jag gör är det bra.
Måste man ha ett viktigt jobb? Ja, om man inte är sig själv nog kanske... Ett viktigt jobb eller "ballt" jobb blir ett sätt att identifiera sig. Väldigt många tänker ju bara "jag ska ha ett jobb jag tjänar mycket pengar på". Visst är pengar bra, men ja, det verkar ju inte så kul i längden om man inte gillar jobbet i sig.
Så vad kommer jag fram till då? Jo, att jag återigen står och funderar på vad jag ska bli. Jag måste inte ha ett fancy jobb som påverkar många människor.
Jaha, tog en paus, åt middag...
Efter en lång och trevlig middag med konversation med mina föräldrar har jag egentligen bara kommit fram till att läraryrket lockar ändå... Vet inte riktigt vad jag gör med den tanken. =) Men framtiden blir nog spännande. Vad ska jag göra egentligen?
