Skönhet är ett mönster...

Ja, det finns många saker man vill göra. Eller ha... Jag vill göra film har jag kommit fram till. Det har jag själv konstaterat många gånger, att skrivandet kan tas in i den världen också om man bara har manus eller idé till själva filmandet. En oerhörd fördel med att göra film är att man får så många fler saker att arbeta med; man lägger till musik och tar bort alla övriga ljud, tar bort allting förutom andetag eller ljudet av regn som träffar en svart asfaltsparkering. Kort sagt tror jag att jag saknar dimensioner för stunden...

Kanske är det en tanke sprungen ur desperationen som kommer när jag inte får fart på mitt eget skrivande. Det liksom glimtar till ibland, som nu när jag började tänka på regn som träffar asfalt. En svartvit bild av en ensam gatlykta i regnet. Kameran zoomar in, närmare och närmare, för att slutligen visa en liten del av marken där den skrovliga, blöta ytan träffas av regndroppar i slow motion. Hm...
Till syvende och sist tror jag att allt det här skapandet kommer sig av en längtan att göra något "mer" än bara leva livet som man har. Missförstå mig inte nu, det är inte fel på livet jag har och om jag så tyckte skulle jag bara ha mig själv att skylla för det. Ska mitt liv förändras är det jag som måste göra det, konstigare blir det inte.
Det är nog därför vi fascineras så av film och böcker. Huvudpersonerna där får saker och ting gjorda, så må det vara actionhjältar eller enkla biroller vars enda uppgift är att leverera EN replik på ETT ställe. Ändå är det nog hjälterollerna som inspirerar oss mest, som får oss att sitta vid TVn för att sluka varje bildruta med ögonen. Det bör kanske påpekas att det inte enbart är actionhjältar jag tänker på. Nej, ta den lille Poirot som löser mordfall ingen annan kan förstå i jämförelse med Bruce Willis roll i Die Hard-filmerna... De är i och för sig inte bra film, men det duger att jämföra med.
Poängen är fortfarande att vi vill se sådant som inte har med verkligheten att göra. Man vill uppleva något utöver det som händer i vardagen.

Fast... nu känns det som att jag tappade tråden lite. Att göra en film är förmodligen ett nyhetens behag, men frågan är hur det skulle bli sedan? Undrar just om jag inte skulle kunna känna samma sak för det som för att skriva.
Äh, nu det blev det helt fel. Det som behöver sägas står i något inlägg längre ned här, det där om vad jag ska skriva eller fundera på... Märkligt.

En sak slog mig just; den här bloggen blir något slags textbaserat tänkande. Det är konstigt, men så fort man ser vissa saker i text så blir de genast helt annorlunda. Jag har nog jobbat lite för mycket och överdoserat tänkandet på sistone. Får sluta tänka och agera mera. Agera mera. Dagens visdomsord.