Skriva eller skrivkramp?
Som vanligt har jag funderat lite... Det brukar ju bli en vana och ovana på jobbet; tror jag nästan missat en station vid något tillfälle bara för att jag var lite borta i funderingar. =) Idag har tankarna kretsat lite kring det där att skriva. Igen. Det är något som kommer och går; med jämna mellanrum, ofta när jag funderar på att jag borde ta tag i skrivandet, så kommer jag på mig själv med att filosofera över själva skrivandet. And to what end do I pledge so valuable a minute, one might ask...
Det första som slog mig var att det går bra att skriva. Det blir ju bra liksom. ;) Jag satt igår och läste igenom några texter för att se om det gick att spinna vidare på dem, och nu ikväll så kom jag till funderingarna på "varför?" det går bra. För rätt länge sedan, säkert flera år sedan, så satt jag och ett antal vänner och resonerade kring just detta. Varför lyckades vi bra med skrivandet? Ja, "lyckades" kanske måste definieras. Vi gjorde oss kända som skribenter på en hemsida, men det är inte viktigt här. Vi satt helt enkelt och diskuterade varandras styrkor och vad som kännetecknade var och en. En var bra med beskrivningarna, nästa var bra med känslorna, ännu en nästa var bra på att få fram mycket i få ord, osv. Vad jag själv fick bli minns jag inte...
Den delen jag funderade på idag var kort och gott "Vad är jag bra på när jag skriver?". De flesta skribenter har säkert en del saker gemensamt, beskrivningar, struktur, känsla, osv; själv lurade jag nu på vad jag verkligen kan göra när jag skriver. Och det slog mig lite som en blixt från klar himmel, att det jag är bäst på är att få det overkliga att tyckas verkligt. En del skulle nog säga att det är att beskriva något bra, men jag tror lite att det hänger på hur man kopplar det till verkligheten. Det är därför jag gärna skriver fantasy eller science-fiction eller något i en liknande genre. Jag kan koppla det overkliga till verkligheten och på så sätt få läsaren att köpa det som står!
Nu var jag borta två minuter från datorn och tänkte lite till...
Kanske är det där med att få andra att köpa det jag skriver bara ett annat perspektiv på att få känslor med i bilden. När jag skriver så gör jag det ofta med orden i huvudet. De faller på plats allt eftersom samtidigt som jag formulerar mig och prövar det i huvudet. Om det inte flyter där så fungerar det inte. Givetvis stannar jag upp och rättar mig, men eftersom det går så pass fort så blir det inget hinder att göra detta. =) Däremot kan jag ibland läsa en mening efteråt och tycka att det kanske blev ett ord för mycket på något ställe, vilket givetvis INTE ska rättas eftersom det trots allt är tankar det handlar om, inte en perfekt grammatik.
Men tillbaka till det jag lurade på... Det är jag är bra på... När jag skriver så försöker jag liksom läsa det samtidigt i huvudet. Det hjälper mig att formulera meningarna på ett sådant sätt som andra kan läsa och förstå. Förmodligen är det ett av de större skälen till att mina texter går hem bland allmogen. =P Självgott, eller hur? Men min blogg, mina regler!
Tänker jag ytterligare ett steg så slår det mig att texterna är så gott som grammatiskt korrekta och det i sig kan faktiskt vara skälet till att det fungerar. I ett samhälle där det finns så många olika sätt att skriva på (chatt, sms, fackspråk, talspråk, modernt, gammalt, osv) tycks det fortfarande finnas ett behov av det riktiga, det standardiserade som får agera sten i strömmen. Det kan ju alla läsa när allt kommer omkring.
Problemet är väl kanske att man inte bara kan formulera sig korrekt och snyggt, det måste till något mer. Ordval kanske, att använda rätt ord på rätt plats för att få in det där lilla extra. Att "göra en text bra" är ju att hitta en balans. Jag tänkte en gång på hur olika jag och en annan skribent är i vårt skrivande. Han går gärna in på detaljer och beskriver sakerna mycket noggrant. Kanske för noggrant ibland, för det faller mig inte alltid i smaken. Själv föredrar jag nog att beskriva känslan som är resultatet av händelserna eller sakerna. En känsla är nog lättare att relatera till, men inte lättare att få ned i ord. Därav vikten av ett stort ordförråd och att öva med det som ett verktyg!
Nu tappade jag tråden lite. Det gör nog inte så mycket egentligen för det är mest babbel och resonemang med mig själv det här. Att samla tankarna i svart på vitt har jag pratat om förut, det vet jag.
Imorgon är sista dagen på jobbet innan det är ledigt för en dag, måndag, och sedan är det bara tre jobbdagar kvar innan jag får vara ledig i åtta hela dagar! Lördag till lördag är det skidresa som gäller. En vecka Österrike kommer att göra gott på alla sätt och förhoppningsvis kommer jag hem med nya krafter att ta tag i skrivandet. Jag vet att jag kan fixa det, men jag tycks inte riktigt vilja när jag har tid. Något har blivit fel med idén där... Får fundera på det istället nu. =)
Det första som slog mig var att det går bra att skriva. Det blir ju bra liksom. ;) Jag satt igår och läste igenom några texter för att se om det gick att spinna vidare på dem, och nu ikväll så kom jag till funderingarna på "varför?" det går bra. För rätt länge sedan, säkert flera år sedan, så satt jag och ett antal vänner och resonerade kring just detta. Varför lyckades vi bra med skrivandet? Ja, "lyckades" kanske måste definieras. Vi gjorde oss kända som skribenter på en hemsida, men det är inte viktigt här. Vi satt helt enkelt och diskuterade varandras styrkor och vad som kännetecknade var och en. En var bra med beskrivningarna, nästa var bra med känslorna, ännu en nästa var bra på att få fram mycket i få ord, osv. Vad jag själv fick bli minns jag inte...
Den delen jag funderade på idag var kort och gott "Vad är jag bra på när jag skriver?". De flesta skribenter har säkert en del saker gemensamt, beskrivningar, struktur, känsla, osv; själv lurade jag nu på vad jag verkligen kan göra när jag skriver. Och det slog mig lite som en blixt från klar himmel, att det jag är bäst på är att få det overkliga att tyckas verkligt. En del skulle nog säga att det är att beskriva något bra, men jag tror lite att det hänger på hur man kopplar det till verkligheten. Det är därför jag gärna skriver fantasy eller science-fiction eller något i en liknande genre. Jag kan koppla det overkliga till verkligheten och på så sätt få läsaren att köpa det som står!
Nu var jag borta två minuter från datorn och tänkte lite till...
Kanske är det där med att få andra att köpa det jag skriver bara ett annat perspektiv på att få känslor med i bilden. När jag skriver så gör jag det ofta med orden i huvudet. De faller på plats allt eftersom samtidigt som jag formulerar mig och prövar det i huvudet. Om det inte flyter där så fungerar det inte. Givetvis stannar jag upp och rättar mig, men eftersom det går så pass fort så blir det inget hinder att göra detta. =) Däremot kan jag ibland läsa en mening efteråt och tycka att det kanske blev ett ord för mycket på något ställe, vilket givetvis INTE ska rättas eftersom det trots allt är tankar det handlar om, inte en perfekt grammatik.
Men tillbaka till det jag lurade på... Det är jag är bra på... När jag skriver så försöker jag liksom läsa det samtidigt i huvudet. Det hjälper mig att formulera meningarna på ett sådant sätt som andra kan läsa och förstå. Förmodligen är det ett av de större skälen till att mina texter går hem bland allmogen. =P Självgott, eller hur? Men min blogg, mina regler!
Tänker jag ytterligare ett steg så slår det mig att texterna är så gott som grammatiskt korrekta och det i sig kan faktiskt vara skälet till att det fungerar. I ett samhälle där det finns så många olika sätt att skriva på (chatt, sms, fackspråk, talspråk, modernt, gammalt, osv) tycks det fortfarande finnas ett behov av det riktiga, det standardiserade som får agera sten i strömmen. Det kan ju alla läsa när allt kommer omkring.
Problemet är väl kanske att man inte bara kan formulera sig korrekt och snyggt, det måste till något mer. Ordval kanske, att använda rätt ord på rätt plats för att få in det där lilla extra. Att "göra en text bra" är ju att hitta en balans. Jag tänkte en gång på hur olika jag och en annan skribent är i vårt skrivande. Han går gärna in på detaljer och beskriver sakerna mycket noggrant. Kanske för noggrant ibland, för det faller mig inte alltid i smaken. Själv föredrar jag nog att beskriva känslan som är resultatet av händelserna eller sakerna. En känsla är nog lättare att relatera till, men inte lättare att få ned i ord. Därav vikten av ett stort ordförråd och att öva med det som ett verktyg!
Nu tappade jag tråden lite. Det gör nog inte så mycket egentligen för det är mest babbel och resonemang med mig själv det här. Att samla tankarna i svart på vitt har jag pratat om förut, det vet jag.
Imorgon är sista dagen på jobbet innan det är ledigt för en dag, måndag, och sedan är det bara tre jobbdagar kvar innan jag får vara ledig i åtta hela dagar! Lördag till lördag är det skidresa som gäller. En vecka Österrike kommer att göra gott på alla sätt och förhoppningsvis kommer jag hem med nya krafter att ta tag i skrivandet. Jag vet att jag kan fixa det, men jag tycks inte riktigt vilja när jag har tid. Något har blivit fel med idén där... Får fundera på det istället nu. =)
Kommentarer
Trackback
