Skönhet är ett mönster...

Jag skrev den här på jobbet för ett år sedan tror jag. Började peta i mitt anteckningsblock i tåget och sedan fortsatte jag med den på rasten för att färdigställa den där. Den är lite knepig att namnge, således det intetsägande namnet "Kvädet".

---

En hjälte klyver en hjälm,
han delar en sköld,
han svingar sitt svärd,
får sin lön i blod och tårar,
får sin lön av de rika dårar,
som äger hans liv.

En kvinna vakar så ängsligt,
av rädsla för en dag,
av skräck för det bud,
skrivet i blod och tårar,
skickat av de rika dårar,
som har hennes själ.

Åh vackra kvinna, du änka
nu blivit, mannen din föll
till föga.
Han blev lejonens mat,
blev korparnas föda,
en av de många döda.

Sonen din, han faller ned i fördärv,
dricker sig rusig på dagen,
han skrålar en sång,
om smärtor och öden,
sjunger en sång om döden.

Mellersta dottern hon gråter,
blev köpt samma dag,
förd bort från sin mor,
hämtad av de rika dårar,
tagen trots böner och tårar,
de har ingen nåd.

Yngste sonen han grubblar,
tänker på hämnd,
slipar sin kniv,
vill döda de rika dårar,
som givit blott sorg och tårar.
Han bidar sin tid...

Döden nalkas för de rika dårar
som samvetslöst njuter av dottern.
Hon har blott sin själ,
ingen tråd på sin kropp,
blott en spillra av hopp,
hon gråter om igen.

Blått är blodet i rika mäns
ådror, men klarrött på mördarens
kniv.
Han har ingen nåd,
skär halsen av alla,
och rika dårar de falla.