De oinbjudna tankarna
Passerar husen,
passerar alla de där ljusen,
där någon gömmer sig synligt,
gömmer sig i sitt skal.
Det rinner på golvet,
alla de färger som finns,
vitt, blått, rött och osynligt,
det där som man bara känner.
Folk skriker och väsnas,
det blir aldrig riktigt tyst,
fastän man stänger allt,
dörrar som öron som ögon.
Man blir passiv, slö,
vill gå hem till det tysta,
fördjupa sig i mörkret,
som är mer än ett skal.
passerar alla de där ljusen,
där någon gömmer sig synligt,
gömmer sig i sitt skal.
Det rinner på golvet,
alla de färger som finns,
vitt, blått, rött och osynligt,
det där som man bara känner.
Folk skriker och väsnas,
det blir aldrig riktigt tyst,
fastän man stänger allt,
dörrar som öron som ögon.
Man blir passiv, slö,
vill gå hem till det tysta,
fördjupa sig i mörkret,
som är mer än ett skal.
Kommentarer
Postat av: sandra
vill ha mer dikter och texter här på din blogg!
Postat av: Christian
Ok... Lite otippat att två personer skulle säga att jag borde skriva mer och det på samma dag. :P Men jag får ta det som ett tecken. Mer är på G faktiskt...
Trackback
