På topp igen!
Sedan var jag och tränade idag för första gången på länge. Kanske har tappat något litet där, men det gick bra och jag är mer beslutsam än någonsin när det gäller att hålla det uppe. Jag ska nog skriva upp lite noggrannare vad jag gör och försöka "slå" tidigare resultat osv. Det är så man vinner i längden antar jag. Målet på 100 kg bänk står fortfarande kvar men det är nog långt dit. Mitt och Tommys vad gick nog åt skogen. Det var försten till målvikten eller den som vägde mest vid nyår som gällde. Förloraren fick köpa en flaska sprit. =) Men sedan fick vi reda på att man typ bara kan gå upp 2-3 kg om året med träning och kost så då gick det i stöpet direkt! Fast inte klagar vi för det, vi är ju hårda grabbar. ;)
Men ja, av något skäl har jag en väldigt bra dag idag. Förhoppningsvis fortsätter det i flera dagar framöver och ännu längre än så! Livet leker liksom. Pengarna är inte slut (för en gångs skull =P ) och jag längtar till min skidresa på sportlovet. Måste söka semester där...
Aja, kort och gott, för att citera Boromir ur Sagan om Ringen: "Today, life is good."
Helt kort och framförallt gott!
Det har varit en ovanlig dag. Fastän den har varit lång så har den varit rätt bra; först glöggfika hos syrran med familj och därefter jobbet så klart. Vem vill inte jobba på en lördag? =P Hur som helst, det goda som jag tänkte komma fram till är min favoritöl: Wychwood Brewery's himmelska stout, Black Wych. Den har jag längtat efter hela dagen faktiskt. Och nu står glaset här, fyllt till brädden av härligt svart stout, med en underbar smak som slår Guinness i alla lägen. Den smakar ju bränt bröd... Nej, Black Wych förtjänar verkligen det betyg den har fått i min öllista; jag tror att det är två sorter som har fått 8 av 10 och denna stout är en av dem. Jag kan ta reda på vilken som är den andra också...
Nehej, det fanns visst ingen mer 8a. Således är Black Wych den som toppar listan! Det finns ett par stout till som har fått fina 7or, men än så länge har jag inte hittat bättre sort än BW.
Då var det sagt. Drick mer Black Wych!
Två bra dagar
Imorgon är jag ledig men jag försöker få till lite gnet... Problemet är bara att när jag verkligen vill gneta så finns det inget. I alla fall inte nu ikväll. Men Tx lovade att höra av sig om något dök upp så jag får hoppas att de ringer imorgon. Det vore verkligen bra att få in lite extraslantar till januari eftersom den årliga skidresan till Österrike är i februari. Speaking of which, jag måste söka semester ja. Nog för att pengarna jag har nu räcker till resan, utan problem, men jag hade nog tänkt att jag skulle ha några kronor utöver den också, inte bara lägga allt på den...
Andra märkliga saker som händer... Det börjar närma sig jul nu och jag behöver ta tag i julkort och julklappar. =) Besvärligt det där med just julklapparna, jag måste verkligen börja med inköpandet av dem. Dessvärre har jag väl typ EN idé om vad jag ska ge bort... Som tur är har jag några trumf på hand så det är lika bra att börja slita!
Annars har det väl inte varit några stora saker på G på sistone. Jag tonade håret mörkare i lördags och jag blev väldigt nöjd. =) Sedan var jag på glöggkväll i lördags också, vilket alltid innebär trevligt sällskap om man har samma vänner som jag! Tror inte jag var hemma förrän halv fem på morgonen och då är det ju tur att man inte ska upp och jobba. Söndagkvällen ägnades åt en julkonsert med Stockholms Motettkör där bl a min svensklärare från gymnasiet och min utbildare från tunnelbanan sjunger. Det är något overkligt med à capella faktiskt, helt annorlunda mot att höra sång tillsammans med instrument.... Talesättet säger ju att rösten är det främsta instrumentet och jag kan hålla med om att det ligger något i det. Ni som inte kunde komma, ni missade något! =P
Wrap yourself around me...
Kvällens roligaste var helt klart att öppna dörrarna igen för tre söta flickor som ville in till stan och festa. Jag var frestad att låta dem åka i hytten, men fan, tre stycken plus mig hade blivit trångt... =P Jag får börja med eller två kanske... De var väldigt tacksamma iaf och vinkade så glatt när jag släppte av dem vid slussen. Och där var det tågkontroll med ett gäng ordningsvakter så det blev också något utöver den vanliga körningen.
Kort sagt har jobbandet gått väldigt bra idag. Det är alltid roligast att jobba helgkvällar när alla ska ut och festa. Det är så.. glatt då. =)
Eh, det var något mer jag tänkte på... Jo, just det. Det var så typiskt det där. Igår kväll när jag hade lagt mig så började jag tänka på någon sak som enkelt hade kunnat hålla mig vaken ännu längre. Men det var en rolig grej så jag tänkte att jag skulle tänka på det idag när jag körde tåg... Först funderade jag på att skriva upp vad det var, men sedan tänkte jag att jag nog skulle komma ihåg det om jag bara ansträngde mig lite. Men nej, det gjorde jag inte. Så idag har jag tänkt på vad jag tänkte på igår som jag skulle tänka på i tåget idag. Skevt. Men tiden gick ju fort iaf. =)
Klart slut.
Jag blir så trött...
Vilket leder mig till nästa irritationsmoment: Vissa kollegor! Det är en ganska enkel grej, men det blir så fruktansvärt irriterande när det händer. Jag tror att det var i lördags kväll, precis när jag slutade och skulle lämna ifrån mig tåget åt nästa förare. Denne är en gråhårig gammal bittersak som inte brukar säga så mycket. Vår "dialog" gick väl ungefär så här:
"Tjena", sade jag.
Han rörde inte en min.
"Ja... tåget går bra, det är lite halt kanske...", fortsatte jag och steg ut ur hytten.
Människan sade fortfarande inte ett knäpp och gick in i hytten för att fixa stolen.
"Hej då." Jag försvann iväg för att kunna kliva på tåget en bit bakåt så att jag slapp trängas med trafikanterna.
Det var först efteråt som jag slogs av hur förbannat, äckligt irriterande det är med människor som inte hälsar. Han kunde sagt "hej"! Och grejen är att jag har hört honom prata med en annan kollega vid ett annat tillfälle. Hälsar han inte nästa gång ska jag fan skälla ut gubben... Man kan ha en dålig dag, det köper jag, men man kan säga "hej" i alla fall. Jobbar man på samma arbetsplats så är det faktiskt det minsta man kan begära. Det finns en till som inte säger så mycket, men han har ändå sagt till mig att han inte är så pratglad (jag hade honom som handledare en dag under utbildningen). Det köper jag också; alla vill inte prata. Men hälsa gör man fan i mig!
Bra att avreagera sig på bloggen! =)
Det var det där med liv.
Au révoir!
Liv?
Jag har ju i skrivande stund ett högskoleprov kvar att göra inför sökningen till polishögskolan. Det och en del fysisk övning förstås, för jag måste bättra på konditionen en del, men det är inga problem. Träna är lätt.
Hur som helst, jag har ändå en backup-plan om jag inte skulle fixa polisen till terminen våren eller hösten 2010. Grejen är den att en sökning är i mars och en i augusti. Om jag inte fixar den i mars söker jag igen i aug och parallellt med det till lärarhögskolan. Det är vad jag vill göra, det jag "slits" mellan så att säga.
Det går upp och ned det där... Överlag är det polis jag siktar på, det ska jag inte avvika från nu om det inte händer något väldigt omvälvande. Vilket jag inte tror händer, men man vet aldrig. Lärare vill jag faktiskt bli vissa dagar; häromdagen stod det i Metro att lärarna som utexamineras är sämre än vad de var förr. Bara det i sig känns som en kastad handske, en utmaning, något för mig att slå undan och slå bort. Jag vet inte säkert vad som får mig att vilja göra det emellertid och det är kanske ett problem, alternativt kanske inte.
Man kan kanske kalla det tävlingsinstinkt, men jag tror att jag egentligen bara tävlar mot mig själv. Nivån sätts av de andra och sedan är det en tävling för mig att på något märkligt vis slå mig själv och bli bättre än det som finns. Då överlever jag; i djungeln överlever bara den starkaste. =) Det är ju också en rätt weird tanke, men tidvis tycker jag om den enkla sanningen att det har varit så. Förmodligen är det därför jag är romantiker, alltså någon som föredrar tidsperioden romantiken under 1700-talet. Det var då det slog igenom med "sagor" inom litteraturen. Man började bättra på saker och ting utan att skämmas för det. Försköna är ordet jag letar efter tror jag...
Världen är himla komplicerad ändå. Ur en synvinkel gör romantiken det möjligt för mig att böja den verkligheten till hur jag vill ha den. Till viss del, i en bestämd utsträckning som bara gränssätts av mig själv. Tror jag i alla fall. Jag har inte riktigt funderat över var den gränsen går, men antagligen är det vad jag är och gör som utgör den. Till syvende och sist kan jag alltid handla enligt min egen övertygelse och sedan får jag stå för det, också det enligt min övertygelse.
Nu snöar jag iväg lite... tankarna vandrar vidare och jag funderar lite på varför man inte får använda våld för att förgöra våld. Det sägs att "våld föder mer våld", men... Fast det är förstås en utopi att någon ska utrota våldet med våld och sedan lägga bort det när inget annat återstår. Och det är klart att det blir fel när allas åsikter går isär om vad som är rätt och fel. Nej, glöm vad jag sade, det är inte viktigt. Så länge jag gör vad jag kan för mig och för de som står nära mig är jag nöjd.
Jag är sjukt irriterad över Sveriges styrande just nu. Någon som vet vad Lissabonfördraget är? Någon? Nej, rätt få, som jag trodde. Det innebär i korthet att EU har tagit nästa steg mot att bli USE, United States of Europe. Vi får en fast ordförande (sade någon president?) och EU-länderna kommer att få något mindre att säga till om. I sina egna land. Det känns lite fel faktiskt.
Irland var det enda land i hela EU som fick folkomrösta om det här. I Sverige togs beslutet förra veckan tror jag och nu jobbar alla febrilt för att få Irland till en ny omröstning där de säger ja. Jag blir så jävla förbannad på det här hyckleriet! EU var ett samarbete länderna emellan, inget låtsas-USA som leker stormakt. Euron var för övrigt ett annat steg mot USE.
Tro nu inte att jag misstänker en jättelik konspiration här, det är bara så pinsamt självklart vart vi är på väg! De hemskaste sakerna har gjorts med de bästa avsikterna, sade någon men jag minns inte vem. Men blir det verklighet är jag starkt frestad att flytta till något annat land utanför EU. Vilket för tankarna till annat...
Jag är lite fundersam över det här att flytta utomlands. Det är ingen konstig sak, vem har inte tänkt tanken liksom? Det jag lurar på är hur man försörjer sig och hur man klarar sig osv. Ett jobb är givet. Hur får man det? Det går nog inte bara att trixa fram ett när det behövs. Innan man flyttar bör man nog säkra ett jobb och en bostad.
Så vart skulle jag flytta? Om nu inte Lissabonfördraget är en verklig katastrof är jag lite lockad av Frankrike. Jag gillar deras attityd, den kaxighet som tycks finnas där. Det kan förstås vara en felaktig bild av det, men bara tanken på att de inte talar engelska för att de inte vill är tilltalande för mig. Dessutom är franska ett trevligt språk och jag gillar språk. Flytta utomlands några år och lära sig ett nytt språk, sedan komma hem och göra något annat. Fan, det finns ju t o m tunnelbana i Paris...
Av någon konstig anledning blev det en massa babbel och bubbel här ikväll. Jag visste inte ens vad jag skulle skriva när jag loggade in faktiskt. Men jag antar att det blir så när man har mycket att sortera ut och ta hand om. Jag sov fyra timmar inatt, ungefär, men jag är ändå inte trött nu. Vetefan varför... För mycket data att behandla i "världens mest sofistikerade dator"... Världen är för komplicerad.
Veckorna kommer och går
Den här veckan har jag hunnit med rätt mycket. Tror jag. Det är svårt att säga eftersom alla har väldigt olika uppfattning om vad mycket är. I korta drag har jag egentligen bara haft "något" att göra större delen av dagarna. Måndag-tisdag var nog inte så himla märkvärdiga. Jag jobbade extra på måndagen och var borta på förmiddagen innan dess. Tisdag var samma sak...
Onsdag hade jag tänkt att jag skulle gå och träna, men jag orkade inte riktigt så jag passade på att städa lägenheten och flytta grejer fram och tillbaka. =P Sedan hann jag ändå med ett litet träningspass hemma innan det var dags att gå till jobbet igen. Det finns ju roligare saker att göra än att köra tåg faktiskt, men den här veckan har det varit ok att göra det...
Torsdag var egentligen dagen som veckan handlat om. Nästan. Det var i alla fall den dag som jag såg minst fram emot. Jag steg upp rätt tidigt och åt frukost för att sedan börja städa. Det har blivit en hel del städande inför maskeraden, men vad kan man göra, det ska ju se snyggt ut. =) Dagens huvudpunkt var ändå pluggandet! Jag har som bekant läst in historia eftersom jag inte läste det i gymnasiet så nu igår fredag var det dags att avlägga sista provet. Det muntliga. Jag var ungefär lika väl förberedd som inför den skriftliga delen för några veckor sedan, vilket närmar sig det dåliga hållet. =P
Fredag klockan 9 stod jag utanför lokalen som provet skulle vara och väntade. Jag var rätt stressad redan då för jag hade fått leta lite och tänkte att jag skulle bli sen. Men icke, när klockan var 9:25 började jag bli irriterad och ringde någon sur tant som inte visste vad som hänt. Sedan gick jag till receptionen och beklagade mig där; min tid var minsann för värdefull för att slösas på att vänta. =)
Så hon i receptionen ringde lite till och bad mig sedan att gå upp till samma sal. Jag tackade väl för mig och gick dit. Som tur var fick jag tag i någon märklig lärare i korridoren så då passade jag på att fråga om han visste något. Och ja, det gjorde han ju! Han gick in i något arbetsrum som tillhörde de ansvariga för bl a historia och rotade fram hon som skulle hålla i det muntliga provet.
Så jag lade fram mitt problem för henne och hon hämtade pappret med provtiderna på. Då visade det sig att jag fått fel tid i mailet; hon trodde att jag skulle komma först vid 10:45 och jag trodde det var kl 9! För att göra en lång historia kort så fick jag ändå göra provet ensam (det var gruppvis annars) och även om det gick lite knackigt så tyckte hon att det var dugligt nog för VG! =) Rätt soft att läsa in 100 poäng historia A på några veckor så här! Min svit från gymnasiet håller i sig också: Inga G än så länge och så hoppas jag att det fortsätter för jag har inte fått ett G i slutbetyg i hela mitt liv...
Maskeraden således! Den var himla lyckad om jag får säga det själv, vilket jag nu kan eftersom det knappast var jag som ordnade allt. =P Det var väldigt roligt att alla hade jobbat så för sina utklädnader. Själv krånglade jag inte så mycket; jag var någon slags modern vampyr med huggtänder ditsatta med superlim (funkade perfekt!), ordentligt uppknäppt skjorta och svarta skinnbyxor lånade av en kompis, vilka jag nu för övrigt köpt för han kunde inte ha dem längre. Riktigt fina är de! =)
Kristoffer vann priset för bästa utklädnad och förtjänade det väl. Alla minns väl Jokern i Jack Nicholssons version från de gamla batmanfilmerna? =) Bra kläder, snyggt smink och håret i olika färger! Det lustiga är att han passade bra i svart hår så frågan är om han inte kommer färga hela håret mörkt nu. =P Kan bli lite knepigt i och med att hans ögonbryn är blonda... =)
Singstar hade vi också, tack till Sandra för det! Jag måste helt klart skaffa mig ett PS2 och Singstar för det är så sjukt roligt, speciellt när man har det på fest och så! Det ska också sägas att jag slog brorsan med 2-0, för han har pratat så mycket om hur bra han är på singstar. =P
Lördagen har jag väl ägnat rätt mycket åt att städa, men det tar ju inte särskilt lång tid att städa om man bara tar sig i kragen och får det gjort. Sådan är nu inte jag när jag inte har någon direkt deadline... Jag städade undan burkar och skräp tror jag, sedan kollade jag på en film. =) Men allt har ju sin tid liksom, så jag städade faktiskt undan det sista sen. Dammsög lite och diskade...
Tror klockan var halv fem eller så när Sandra kom förbi för att hämta sina saker. Men det fanns ju mat kvar sedan igår så vi åt middag tillsammans. Trevligt att bara kunna sitta ned och snacka då och då, inte bara träffas på fest eller när det är många fler omkring. =) Är nog ungefär som resten av min kväll här, jag tänkte inte riktigt göra något mer av dagen... =)
Söndagen har inte hänt än, det måste ju erkännas, men vem kan inte se in i framtiden? =P Det blir ett besök på julmarknad, sedan hem till föräldrarna på lite adventsfika och därefter ut på stan igen för att träffa lite olika kompisar. Full fart hela dagen alltså. Livet kanske inte ska levas på andra sätt, men samtidigt är det just de här kvällarna som idag som gör att man fixar det. Det går ju att gå på högsta växeln rätt länge utan större problem, men det är faktiskt skönt att räkna minuterna ibland. Man måste uppskatta tiden man har, fundera lite över sin tillvaro... =)
Nu ikväll har jag två filmer jag tänkte kika på. Det hinner jag utan problem innan det börjar närma sig natt.
Jag kom också på att det är nio dagar sedan jag raderade min profil på Arenan. Vilket förstås bara är intressant för de som spelat eller spelar. =P Men sådana konstiga typer finns ju också. Nattis, Johan, Jossan, brorsan... =P Weirdos!
Hur som helst känns det som att det var betydligt mer än nio dagar sedan, men jag känner heller ingen längtan efter att skapa en ny profil och göra comeback... Kanske för att det bara gått nio dagar... Kanske för att jag inte vill mer. Lite märkligt att det som varit en sådan central grej vid datorn har blivit något man inte tycker om längre. Fast det var väl snarare de omgivande medlemmarna som störde mig; jag har ju fortfarande kontakt med alla kompisar som jag träffat via hemsidan. =)
Allt har sin tid...
Det har gått många år och jag har gjort många saker. Två gånger slutade jag för att sedan sakta men säkert återgå till att ånyo skälla på folk. =) Kanske räcker det med de två meningarna för att den del av er som berörs ska förstå vad jag pratar om. Men för säkerhets skull kan jag också avslöja att det rör sig om webbsidan www.arenan.com . Så lite som en kul grej tänkte jag att jag skulle sätta mig ned och fundera lite på hur det har varit. =)
Allting började i högstadiet när en kompis visade hemsidan från den "gamla goda tiden", www.thule13.org . Jag tror det var så, men det kan också vara .com i slutet. Hur som helst, på den tiden var spelet fullt av märkliga buggar och fel, så man kunde liksom få tag i det man ville ha i utrustningsväg utan att anstränga sig över hövan. =P Man sålde sitt föremål några gånger och satt till sist med tio tusen silvermynt att köpa sig allt man ville för! Då spelade vi bara själva spelet som fanns på hemsidan och det gick inte en rast utan att vi sprang till någon dator för att logga in och roa oss med att slå på märkliga troll och monster. Förmodligen började jag redan då inse att jag aldrig var särskilt bra på själva spelet... =)
Det som egentligen hållit mig kvar under de sju, snart åtta år, som gått har varit forumet. Jag kan inte med säkerhet säga när det introducerades, men jag gissar att det har funnits i stort sett lika länge som den första versionen av spelet, med andra ord sedan starten 2001. I början fanns allting i samma fönster i webbläsaren och man hittade rätt lätt ut till de olika forumskategorierna när man väntade på att gladiatorn skulle få tillbaka sina kroppspoäng. Vilka kategorier som var aktuella just då kan jag inte komma ihåg, men det var nog ungefär samma utbud som idag. Jag höll mest ögonen på Allmänt, Krönikor, Bilder, Dikter och Övrigt. Spelet i sig har jag faktiskt aldrig varit särskilt intresserad av.
Det jag minns bäst från den tiden är nog när jag satt uppe en sen kväll och skrev ihop en märklig novell på engelska som jag sedan har fortsatt på till och från. Den är väl kanske åtta-nio sidor efter fem-sex år så jag ska ju inte säga att jag arbetar ihjäl mig för att bli klar. Texten är hur som helst rätt bra, i alla fall inledningen, och det var i det där gamla forumet som jag lade ut den och fick bra kritik. Jag tror att det var då som jag började ägna mer tid åt forumet än spelandet.
Åren rullade vidare rätt obemärkta och det var nog 2005 som allting fick verklig fart. För mig alltså. =) Arenan i sig hade under åren som gått från 2001 till och med 2005 hunnit med att växa sig betydligt större än det lilla spel som det var från början och bytt namnet till "Arenan" istället för "Thule13". Det var tider det... Men, sommaren 2005 var det!
Den sommaren hade jag ett jobb under lovet som i grova drag gick ut på att göra ingenting. Det egentliga jobbet var att hjälpa till på löneavdelningen på min ärade fars arbetsplats, men att sortera papper går ganska fort och vid ett tillfälle sade någon av kvinnorna på avdelningen t o m åt mig att inte arbeta så fort, för då hade de inga fler papper att ge mig. =P Lyckligtvis hade jag fått en datorplats att sitta vid så när arbetet tog slut började jag surfa och givetvis blev det mycket tid med Arenan. Spelet ägnade jag nu rätt lite tid åt; jag hade väl en gladiator för att peta lite med den, men forumet fick det mesta av uppmärksamheten. Detta underlättades av att man nu hade delat på spelen och övriga hemsidan!
Det som inte berörde spelen kom att kallas Community och jag ska erkänna att jag var öppet skeptisk till detta. "community" låter precis som "lunarstorm" och dess ohängda släktingar, så det är rätt självklart att jag ogillade idéen med Arenan som Community. Men det har fungerat bra och det var i slutändan bra att man gav spelen eget utrymme.
Det var på denna community som jag påbörjade min privata erövring av forumet. Tack vare datorn på sommarjobbet så kunde jag (när jag inte hade något att göra) ägna all min tid åt att kommentera noveller, dikter och skriva i andra delar. När det gäller just noveller och dikter tror jag att jag med fog kan säga att ingen undgick min uppmärksamhet. Postade man en text så fick man konstruktiv kritik av mig. =) Där lade jag grunden till mitt namns berömmelse på Arenans forum!
Ödmjukt, eller hur? =P
Jag är rätt säker på att det här var under sommarens mitt och jag sprang runt lite som jag ville bland trådarna, bokstavligt talat snudd på. Men som jag många gånger sagt, man lär sig skriva genom att ge andra kritik också! Förutom att hjälpa andra med deras verk så ägnade jag mig åt två saker: Att skriva det som kom att bli min längsta och helt färdiga text, "Ett dödens näste", samt spela rollspelet "Vapenträning - Svärdet". I detta rollspel var tanken att en läromästare för olika vapentyper lärde ut sina färdigheter till ett gäng ivriga elever. Jag ska inte säga mer om detta då det faktiskt finns som hopklippt text utan bara nöja mig med att säga att det var ett väldigt lyckat rollspel. =)
Senare under sommaren hösten, när jag väl tröttnat på att skriva i den där texten EDN (Ett dödens näste) så fick jag snilleblixten att inte skriva färdigt historien. Märkligt kan man tycka; istället för att skriva färdigt den fick jag idéen att agera ut slutet som ett rollspel! För att göra en lång historia kort blev vi aldrig färdiga, trots ett mycket begåvat gäng rollspelare. Fördelen var att jag och andra hittade varandra på hemsidan och skapade oss en annan del på hemsidan, något som inte behöver nämnas här. Det var ett bra sätt att lära känna nya människor i alla fall.
Återigen rullade tiden på rätt fint. Efter det halvfärdiga rollspelet med EDN som grund tror jag inte att jag gjorde något sådant på länge. Idéerna fanns nog, men jag tappade väl lite sugen... Jag har alltid varit svag för att ständigt vara pionjär när det gäller text och rollspel, så om jag känner mig själv rätt så lät jag bli för att jag kände "det där har redan gjorts". Jag minns i och för sig att jag skapade någonting om legoknektar vid ett tillfälle och 2007 skapade jag ett rollspel som, om det blivit färdigt, antagligen hade varit det största i Arenans historia! =) Det var mycket ambitiöst med två separata forumstrådar och hela sexton olika skapade karaktärer från min sida. Lite synd att jag inte lyckades ro den båten i land, men jag fick i alla fall pris för årets rollspel i forumsgalan som då hade börjat hållas. Undrar om det inte var 2006 den dök upp...
Men det spelar inte så stor roll längre. Just 2006 fick jag priset för rollspelet och priset som Årets manliga forumare, just för att jag "inofficiellt ägde forumet". =) Som jag nämnde innan fick detta sin grund sommaren 05 när jag ägnade all min tid åt att jobba med andra och dessutom vara hjälpsam på de sätt som gick.
Nu för tiden har Arenan förändrats, alternativt (!), har jag ändrats för mycket för att Arenan ska passa mig. Forumet är faktiskt fullt av otacksamma, icke-respekterande, slarviga slynglar som inte tycks ha mycket mer än gröt i huvudet, något en vän nästan lyckades bevisa vetenskapligt! =P Således bestämde jag mig idag för att det fick vara nog.
Nu höll jag nästan på att glömma att jag var crew i knappt sex månader också. Konstigt att jag inte tänkte på det, men det var kanske en del av problemet, att jag aldrig riktigt tog det på allvar. Jag gjorde givetvis mitt jobb efter bästa förmåga, men det blev bara en kortare karriär där. Jag tröttnade på alla fel som fanns att rätta till. =)
Hur jag träffat alla är nog en för lång lista att redogöra... Men jag har träffat på många märkliga figurer och rätt många har gått från internetpolare till nära vänner i det riktiga livet, vilka jag sätter stort värde på just för att vi började med inställningen att det är inte viktigt vem man är, utan vad man gör! En hedervärd inställning, om jag får säga det själv. Jag har emellertid Arenan att tacka för en stor sak: Klubben för inbördes beundran! Bättre sällskap är nog svårt att hitta om man så ägnar all sin tid åt att leta efter det! =)
Till sist ska jag bara ta ett par kortare saker som sticker ut ur mängden av alla minnen. =P
"Åh nej, inte en till som tror att han kan skriva..."
Detta var min tanke när jag första gången stiftade bekantskap med en av de som är Arenans i särklass bästa skribenter! Lustigt vad man ibland har lätt att döma på förhand. Ett roande minne i alla fall. =D
Under alla år jag spelat har jag lyckats med två saker en gång vardera: Jag blev mästare med min gladiator vid ett tillfälle och jag blev avstängd från forumet när jag postade en avskedstråd i fel kategori. Men jag tycker nog fortfarande att mitt avsked berörde hela hemsidan, inte bara den del som hör Övrigt-kategorin till! =P
Av alla märkliga typer jag bråkat med under åren finns det en som jag verkligen började hata, innerligt och utan förlåtelse efter flera år. Profilen alkalada alias thunderman alias många-fler-namn är i sanning en person att förakta.
Sedan finns det flera andra jag inte gillar och antagligen aldrig kommer se på med någon slags förståelse, men dessa är mest irritationsmoment man kan vifta bort. De är föraktade och oviktiga.
Det får nog räcka med minnen. Om jag kommer på fler så ska jag ta och lägga till dem, men tills dess tror jag att det blir bra så här. Det har varit sju, snart åtta, roliga år, men allting har sin tid. Jag avslutade min profil inatt och kanske skapar jag en ny någon dag framöver, men jag hoppas att det dröjer länge innan dess!
Högaktningsfullt,
Christian alias Filurix
"A revolution without dance is no revolution at all!"
Nej, jag är nog mer en impulsiv skribent egentligen, så tillvida att jag gärna tänker ut delar i förväg och sedan utforskar resten av historien i den takt jag skriver den. Jag vet inte om jag har pratat om det innan... Poängen är hur som helst att man antingen bara börjar med en historia och ser vart den leder. Man planerar inga slut, ingen mitten eller hur det ena ska vara relativt till det andra. Det är väldigt spännande att göra så faktiskt. =) Om man inte ens själv som skribent vet vad som ska hända i nästa stycke så är det som att se en film man aldrig sett!
Fingrarna hamrar på tangentbordet och i huvudet ser man scen efter scen och bara beskriver det. Helt plötsligt faller alla bitarna på plats och "DET" händer! Så man knattrar vidare på tangenterna och först när man hämtar andan, läser vad man skrivit och tänker till, det är då man inser att det är jävligt bra text! =)
Så är det med den saken i alla fall. Nu avbröt jag mig lite så jag glömde bort om det var något mer jag ville säga om det ämnet.
Moving on...
Jag lurar lite på att färga håret. Att jag ska klippa mig inom en hyfsat överskådlig framtid är rätt klart, men det vore roligt med förändring också... Nu är det inte frågan om en vild färg som typ blått eller grönt. Snarare tänker jag på en något ljusare färg eller en något mörkare nyans av det jag har nu. Vilket blir svårt att beskriva. ^^ Ahem... Ja, de som känner mig vet ju säkert vilken hårfärg jag har i vanliga fall så det är kanske sak samma. Men lite förändring på den fronten vore kul i alla fall. =)
Det var nog allt för ikväll. Finns ju givetvis mycket att skälla på som vanligt, men jag orkar inte riktigt med det idag. De sakerna finns nog kvar imorgon också. Pinsamt att 40% av folket i Sverige inte ens fixar en "enkel stavningskontroll"... Puckon, de finns överallt!!! Jag borde plocka fram DDT:n och göra mig av med dem alla!
Long time, no written
Av något skäl så har just idag varit en ovanligt bra dag. Det har inte hänt något speciellt egentligen så det jag undrar över är varför jag är så uppåt. Det kan bero på att jag under eftermiddagen kände att förkylningen släppte. Jag kände mig liksom stark, rörlig, utan något som kunde hindra mig från att göra det jag ville. Och vad gjorde jag? Jag körde tåg... Det ville jag nu inte egentligen, men ibland måste man ju göra vad man måste.
Vilket leder mig till en annan sak. Jag vill byta jobb. Det är nu inget fel på tunnelbanan egentligen, men det är faktiskt hemskt trist i längden. Dagar som idag är inte så dumma, det ska erkännas och ses som ett plus, men dagarna när man inte har samma bra humör är inte alls lika trevliga. Dessutom skulle jag vilja ha ett jobb där jag kan gå upp på morgonen och klä mig som jag vill! Som det är nu har jag haft uniform sedan inryck i militären för drygt två år sedan. Den uniformen har jag dock inget emot, men brevbärarkläderna är hemska och tågkläderna är inte mycket bättre... Nästa jobb ska alltså vara ett utan uniform, i alla fall tills jag börjar på Polishögskolan. Om jag kommer in. =)
Det känns som att min lilla pocketbok blev rätt bra ändå. Jag var hemma hos mina föräldrar igår och såg då exemplaret som brorsan beställt; snygg och prydlig pocket på 91 sidor och det var klart bättre än förväntat. Kanske skulle man utnyttja Vulkan.se till fler saker någon gång...
Hm, det får bli allt den här gången. Kanske gör ett tillägg eller två imorgon när jag vaknar och inser vad jag missade! =)
Lite reklam, gud förbjude... =P
Hur som haver, jag är nu inte den som springer runt och slänger saker i ansiktet på folk, men vill man komma någonstans så kan man inte heller passivt se på. I denna länk: https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=18789 kommer ni raka vägen till underverket! Med viss blygsamhet ska jag inte säga för mycket om texten i sig, men till och med jag tyckte att det blev riktigt spännande, och då har jag ändå läst den ett antal gånger och har alla kort på hand...
Det känns skönt att ha avslutat den här texten på ett sådant vis. Nu kommer jag till den större utmaningen att få ett manuskript utgivet "på riktigt" som man säger, med ett riktigt förlag och helst i hårdpärm. Pocket lär det väl kanske bli i alla fall, men med lite tur kan det bli i hårdpärm om boken säljer bra som pocketbok också. =)
Tills dess, mycket nöje, hur ni än väljer att göra!
En grym helg!
Så var man hemma igen efter en oerhört skön helg ute på kompisens landställe! =D Det är svårslaget det där att verkligen komma bort från stan och slippa höra alla storstadsljud man annars har i bakgrunden jämt. Inget internet heller, inget sådant som kan dra till sig uppmärksamheten... Kort och gott har vi bara slappat och tagit det lugnt, även om det lugna kan ifrågasättas när det gäller att spela Singstar och Buzz-quiz. =) Hur som helst var det en verkligt bra helg.
Bada gjorde vi också, eller jag och en till i alla fall. De andra två badkrukorna ville inte ta sig ett kvällsdopp i värmen. =P Men kallt som satan var det, det ska påpekas! Fick använda min vackra, blå badmössa om inte annat. Riktigt fin är den, knyckt från ett hotells spaavdelning i Italien. =)
Imorgon är det tillbaka till jobbet och glassa där; har reserv hela dagen och med lite tur så slipper man jobba ihjäl sig, för det tänkte jag spara till tisdag. ^^ Har ett rätt långt pass då. Men det är lite sak samma, köra tåg som köra tåg, oavsett vilken linje man kör. Det är så man ska tänka tror jag. Börjar man fundera över det ena eller andra med linjerna så blir man lätt trött på hela grejen, men om det går att "koppla bort" att man sitter och gör samma sak hela tiden så kan det vara rätt behagligt. Skiner solen är det rentav ett bra jobb. =P
Nåja, jag tänkte bara titta in och slänga in en rad om helgen. Tack för en underbar sådan ska jag också säga! =D
Over'n'out...
Jag vill, jag vill, jag vill...
Kanske är det en tanke sprungen ur desperationen som kommer när jag inte får fart på mitt eget skrivande. Det liksom glimtar till ibland, som nu när jag började tänka på regn som träffar asfalt. En svartvit bild av en ensam gatlykta i regnet. Kameran zoomar in, närmare och närmare, för att slutligen visa en liten del av marken där den skrovliga, blöta ytan träffas av regndroppar i slow motion. Hm...
Till syvende och sist tror jag att allt det här skapandet kommer sig av en längtan att göra något "mer" än bara leva livet som man har. Missförstå mig inte nu, det är inte fel på livet jag har och om jag så tyckte skulle jag bara ha mig själv att skylla för det. Ska mitt liv förändras är det jag som måste göra det, konstigare blir det inte.
Det är nog därför vi fascineras så av film och böcker. Huvudpersonerna där får saker och ting gjorda, så må det vara actionhjältar eller enkla biroller vars enda uppgift är att leverera EN replik på ETT ställe. Ändå är det nog hjälterollerna som inspirerar oss mest, som får oss att sitta vid TVn för att sluka varje bildruta med ögonen. Det bör kanske påpekas att det inte enbart är actionhjältar jag tänker på. Nej, ta den lille Poirot som löser mordfall ingen annan kan förstå i jämförelse med Bruce Willis roll i Die Hard-filmerna... De är i och för sig inte bra film, men det duger att jämföra med.
Poängen är fortfarande att vi vill se sådant som inte har med verkligheten att göra. Man vill uppleva något utöver det som händer i vardagen.
Fast... nu känns det som att jag tappade tråden lite. Att göra en film är förmodligen ett nyhetens behag, men frågan är hur det skulle bli sedan? Undrar just om jag inte skulle kunna känna samma sak för det som för att skriva.
Äh, nu det blev det helt fel. Det som behöver sägas står i något inlägg längre ned här, det där om vad jag ska skriva eller fundera på... Märkligt.
En sak slog mig just; den här bloggen blir något slags textbaserat tänkande. Det är konstigt, men så fort man ser vissa saker i text så blir de genast helt annorlunda. Jag har nog jobbat lite för mycket och överdoserat tänkandet på sistone. Får sluta tänka och agera mera. Agera mera. Dagens visdomsord.
Uppkoppling - något att fastna på
Så till saken, jag ska byta leverantör. Telia kanske skulle skrota sitt mobila bredband rakt av för det tycks inte fungera alls som utlovat. Om jag har en mast en knapp km bort från mitt hus tycker jag att det borde gå fortare än 0,5 Mbit/s om det sägs vara "upp till 7,2 Mbit/s". Ofta blir det t o m lägre än så, kanske runt 0,3-0,4. Det är inte acceptabelt och således ska skiten reklameras någon dag framöver. Måste bara få tid till det.
Nackdelen är att ComHem inte riktigt heller har vad jag letar efter. Jag skulle vilja ha några Mbit att leka med på en stabil lina. Men antingen kan jag få 0,5-1 för 99 kr/månaden eller så blir det 7-10 Mbit för 299 kr/mån. Hallå, mellanting? Hur som helst tror jag ändå att jag tar det där Medium-paketet och får en fast uppkoppling. Det är ju ändå inte tänkt att jag ska ha datorn på köksbordet (som jag har nu för mottagningens skull) så en sladd längs med vardagsrumsväggen är inget hinder.
De där extra slantarna löser sig faktiskt också. Tack vare ett fint erbjudande på gymkort från jobbet så kan jag lägga de sparade pengarna på nätet och ändå hålla mig kring samma totala summa. =)
Last but not least, vi avslutar med ett citat från Incubus låt 'Quicksand':
"Some people fall in love and touch the sky. Some people fall in love and find quicksand. I hover somewhere in between... Can't make up my mind."
Ta det inte för allvarligt bara, jag tycker bara det är en smula sant i rätt många fall. =)
Förmiddag innan jobbet..
Men igår kväll kom jag på en bra sak när det gäller vissa detaljer i min bok. Sakta men säkert börjar jag få grepp om tankarna och inse att jag vill ha det si eller så. Det är mycket som ska ändras...
En annan sak jag tänkt på är min enda ordentligt avslutade text. Det är 54 sidor science-fiction om jag inte minns helt fel på sidantalet och det hela startade egentligen som ett sommarprojekt för många år sedan. Texten fick därefter bara ligga och vila i ett par år innan jag postade den på ett forum och då ramlade det in förfrågningar om en fortsättning. Det tog sin tid att få till en bra avslutning, men till sist lade jag nog till 25 sidor och kom då fram till ett prydligt slut och en mängd trevliga kommentarer. =) Att jag nämner något så internt här är helt enkelt för att jag funderar på att lägga ut den texten här, några sidor i veckan för att se hur många som kan tänkas läsa den. Man skulle kunna kalla det experiment faktiskt. =)
Fast det blir himla knepigt att sitta och klippa/klistra med det där. Jag ska nog göra så att jag laddar upp texten till någon sida där man kan hämta hem den och sedan får folk ladda hem den om de vill. =)
http://www.2shared.com/file/3900857/d00f442c/Ett_ddens_nste.html
Se där ja, det gick ju nästan smärtfritt. Tog tre försök att hitta en normal sida för att ladda upp texten och sedan få en normal länk. Internet är verkligen för krångligt för sitt eget bästa ibland... Men men, mycket nöje!
Just det, för att läsa texten, klicka på länken så kommer ni till en sida med lite reklam på och så... Scrolla ned så långt det går och sedan finns det ett ställe som heter "Save file to your PC: Click Here". Tryck sedan på länken där och filen kommer att hämtas till din dator i Word-format!
Och ja, fröken, den här gången är det faktiskt för att folk ska läsa. =P
Utomordentliga dagar, de finns...
Vi var också inne i silveraffären på söder för att fundera lite över fotlänkar. Eller ja, jag funderade väl mest på vad jag behövde, hon funderade väl på lite allt möjligt. =) Jag ska tillbaka på fredag och inhandla lite saker jag behöver; hammare, ett ministäd med rundjärn för att kunna slå till en ring, silverlord, flussmedel, syra, m.m. Nu ska jag komma igång med det där silvret, annars lär jag ju aldrig komma vidare med det!
Vi skiljdes åt framåt eftermiddagen och jag hade av någon outgrundlig anledning bestämt mig för att jobba extra idag? Konstig tanke, för visst är det bra med extrapengar, men när jag redan är så trött på att köra tåg, varför gör jag det mer då? Det var hur som helst ett lätt pass på sex timmar. Kanske kan jag finansiera mina dyra inköp med att jobba lite så där då och då. =)
Hemma till tjugo över tio kanske efter en hel dag hemifrån. Imorgon måste jag upp igen för att åka till optikern... Tänkte att det bara var att beställa nya linser, men icke. Jag har inga problem eller förändringar i synen sedan förra undersökningen, men jag antar att optiker gör lite som de vill. Och tandläkare, de gör absolut som de vill, oavsett om man säger "blått" eller "rött". =P
God afton!
Tiden som tickar
Jag satte mig för att läsa och skriva lite på det första kapitlet av min bok nu ikväll. Har ju redan 20 kapitel skrivna som ska skrivas om. Ja, det där vet ni, ni som följt med lite i bloggen... Hur som helst fick jag några idéer, tankar om hur det skulle kunna göras, men likväl fanns där andra tankar ovidkommande för skrivandet av just denna text. För att få rätsida på det här måste jag nog gå till botten med det.
Jag är högst medveten om att jag kan skriva och utan större problem göra det till något som kan uppskattas av många. Hur vet jag det? Jo, jag har gjort det förr. Och kanske är det lite där skon klämmer; "jag har gjort det förr". Om nu någon som läser det här inlägget missat vad min bok är/var så ska jag ta det väldigt kort.
Det jag började skriva på i ettan var ett novellprojekt till någon märklig uppgift i svenska A. Efter tiotalet sidor kom tanken "Hm, det ser bra ut, kan bli kul att se hur långt det blir...". Efter tjugo-trettio sidor kom tanken för mig att "Kan jag skriva en bok?" Observera då att det inte var om jag kunde göra en bok av konceptet jag hade utan om jag som skribent kunde få ihop det som kan bli en bok. Det blev några rätt effektiva 150 sidor tror jag, sedan drog det ut på tiden och efter snart fem och ett halvt års jobb sitter jag med 255 rätt prydliga sidor. 20 kapitel. Kort och gott tror jag att jag i det här ögonblicket har bevisat för mig själv att jag kunde skriva en bok.
Det som jag nu fastnar lite på är "Kan jag ta detta koncept och göra en ny bok?" En vän och tillika skribent själv kallade mig idiot för att ens tänka tanken på att skriva om 255 sidor. En annan kompis som också skriver menade att bara jag skulle komma på tanken att göra en sådan sak. Kanske är det så.
Jag ska inte gå in på varför jag valt att göra så här för det har jag redan pratat tillräckligt om.
Istället är det med funderingarna kring "Varför?" som jag tänker gå och lägga mig. Jag har bevisat att jag kan skriva en bok (så när som på att få den i tryck då, men det känns inte riktigt relevant för stunden, hur mycket jag än pratat om det med vänner).
Jag är högst förtjust i utmaningar och det har alltid varit det som lockat mig mest med skrivandet tror jag. Att komma med något nytt. Originellt. Nytänkande. Det som får läsarna att tappa andan av förvåning samtidigt som det trollbinder dem att läsa vidare. De här sakerna har alltid varit rätt tydliga när jag satt mig ned för att skriva eller då jag bara funderat på vad man kan skriva och sätta ihop...
Utmaningen den här gången är emellertid inte riktigt lika klar. Något av det jag tänkte på rimmar illa med mina vanliga "rutiner". Jag gjorde faktiskt ett försök att få ned något som kan bli kapitel ett, men jag gav tämligen snabbt upp. Möjligen är jag för trött och trög i tankarna för att kunna skriva idag, men det kommer sig av godo så jag beklagar det inte.
Nej, innan jag tar itu med version numero två av "mitt livs största verk" ( =P ) så måste jag reda ut vari jag har behållningen själv och varför jag gör det. Är det för min och skrivandets skull? Är det för att få det i tryck jag gör om det? För vem skriver jag egentligen, när jag alltid har förespråkat att man som skribent borde skriva för sig själv?
Suck, principer, dessa väggar man bygger omkring sig. Men inget rum existerar förutan en dörr och det är den jag ska hitta nu. Hur svårt kan det vara när jag är både en sten och ett lejon? =P
Natti...
Väggar
Fyra väggar var det, men golv och tak det saknades....
Ja, jag tog bort inlägget.
Denna glömska...
Det kom för mig att det ikväll var riktigt kallt när jag gick hem. Visst har det varit svalare kvällar och så på senare tid, men det har fortfarande varit en slags sval sommarkväll istället för något annat. Just ikväll kunde jag verkligen känna hur det blev kallt och jag var glad att jag tagit tröjan med. Nog för att uniformströjan är ful och rätt mycket för stor, men man håller sig varm i den... Hur som helst, när jag så gick ut från stationen här i Vällingby och in på den lilla parkvägen kände jag att det var en ny slags känsla i luften. Kall, höstlik, lite dyster men samtidigt rätt behaglig. Känslan av ren luft hade ännu inte riktigt kommit så där som det brukar bli sena nätter, när man kan gå ut och känna att luften är alldeles klar och behaglig att andas. Nej, det var snarare så att syrefabrikerna i den föreställda världen inte hade kommit igång än.
Just detta tänkte jag på ute i Hammarbyhöjden; syrebildarna som inte startat för natten... Det ger alla möjliga trevliga uppslag till en science-fiction-text. =)
Luften var liksom tung när jag gick hem från tåget idag. Den hade kvällens hela kyla, höstens påtagliga kyla för andetagen blev till rök framför ansiktet, men den hade också en mättad känsla av allt som en dag i vår värld fyller luften med. Hösten kan vara en trevlig tid faktiskt. Så länge man är inomhus när det regnar och stormar så har jag inget emot det. Är jag däremot på jobbet så brukar regn bli ett himla otyg, för det blir halt på spåret och man sitter lite spänd hela tiden, som om man kunde parera tågets halkande med egen kraft.
Kalla, klara höstdagar är å andra sidan inte alls fel. Jag skulle vilja ta mig ut och fiska i skärgården nu i höst. Ta mig några höstgäddor kanske, plocka åt mig lite ny utrustning och försöka mig på jerkfiske... Principen är inte svår och på alla TV-program man ser så brukar de gärna slänga in en bit med jerkfiske efter gädda t ex. Men just skärgården lockar lite för att det finns annan fisk där också. Jag satt och bläddrade i ett par fisketidningar i förra veckan och insåg att det kanske inte krävs så väldigt mycket för att ta sig ut och fiska här i Östersjön.
Men tänker man på det så är det ju egentligen inte själva fisken man vill ha, utan stunden i fred tror jag... Det är konstigt, men nere på landet kan jag sitta ute i båten en hel dag och bara göra korta hemvisiter för att äta. Mellan måltiderna är det jakten på storgäddan som lockar.
Jag måste absolut ta mig ut och fiska i skärgården... Båt någon?
Men det finns ju mycket annat här i världen förutom fiske och tåg. Lägenheten t ex. Jag har på allvar börjat fundera på hur jag ska inreda den och det går sakta men säkert framåt. För tillfället har jag fått lite idéer kring gardiner och så. En kompis tyckte att jag skulle titta på Svensk Tenn, men det var ju förfärligt dyrt så jag får nog avstå dem, även om det var vackra mönster.
Jag tror jag ska ha panelgardiner eller vad det nu kallas i vardagsrummet. Gröna i olika nyanser. Mot fönstrets mitt ska det i så fall vara ljusare grönt, kanske något i matt lime-aktig färg, och utåt ska det vara mörkare, något liknande mörkt pärongrönt. I sovrummet hade jag en idé om att ha vita gardiner, men en annan kompis tyckte att det i så fall skulle bli fel med färgerna eftersom mina väggar är antikvita där. Det verkar som att alla söta flickor vill hjälpa till med dekorerandet. Men inte mig emot. =)
På onsdag, min lediga dag, tänkte jag ge mig ut och spana på TV-apparater. Alternativt titta efter imorgon och sedan köpa något på onsdag. Planen är att få in en 42"-TV i mitt trevliga vardagsrum och sedan köpa till något prydligt hemmabiosystem. Kronan på verket vore sedan att koppla datorn till detta system så att man genom alltihop fick en bra stereo också. Men vi får väl se, jag är knappast något tekniskt snille när det gäller sådant och allt kostar ju pengar. ^^
Möjligt vore väl i så fall att snacka med brorsan om det, men jag tror inte att han så stor koll på sådant heller. Datorer och internet, visst, men TV och koppla med stereo är nog en lite främmande värld för honom.
Fast skam den som ger sig! Jag kan nog lista ut rätt mycket om jag bara snokar lite och sedan försöker skaffa rätt saker.
I övrigt händer inte så mycket. Livet rullar vidare och i vanlig ordning blir man förvirrad av flickorna som finns lite varstans. =P Får väl hoppas de läser det här och tar det som en pik eller något sådant, för retas de med mig så tänker jag minsann retas tillbaka... =) Ibland är livet bra, ibland är det mindre bra. Och på frågan om varför man lever så finns det nog inget bra svar.
Just det, angående den underliga rubriken till det här inlägget; från början hade jag tänkt ta upp att jag ofta glömde vad jag tänkte skriva när jag satt på jobbet, men nu blev det ju rätt bra med rader här ändå. Rubriken får emellertid stå för jag vet inte vad jag borde skriva där istället. Kanske kan det tjäna som påminnelse till nästa gång jag skriver något här och det borde jag förresten göra oftare. Bloggterapi fungerar alltid. =)
